Trump bryr sig inte om demokrati i Venezuela
Attacken visar Ryssland att stormakter kan göra vad de vill
Vi ska styra Venezuela, sa Trump sedan hans elitstyrkor fraktat Nicolás Maduro och hans hustru till USA. Trump följer den dagordning som skrevs ut av hans företrädare. Bush när Irak bombades sönder, Richard Nixon och Henry Kissinger när det demokratiska Chile krossades och tusentals mördades. Likt en mäktig oljemagnat försäkrade Trump igår att USA ska lägga beslag på Venezuelas väldiga oljetillgångar.
Återigen klassisk USA-politik, tillämpad i hundratals år: Guatemala, Kuba, Dominikanska republiken, Chile, Argentina, Nicaragua, Grenada, Panama, alla invaderade eller krossade av USA. Attacker och statskupper fyllda av våld, avrättningar, egendomsövergrepp och krossade demokratier. De militära operationerna har alltid varit anpassade till USA:s ekonomiska eller militärstrategiska ambitioner, aldrig till att stödja demokrater. Den enkla och inskränkta idén har varit att överföra latinamerikanska råvaror, gruvor och lantegendomar till USA-bolag.
USA kunde visa upp sina nya troféer, Nicólas Maduro med hustru. Samma procedur som när landet en gång i tiden höll fram Saddam Hussein och Usama Bin Laden. Båda avrättade, sedan följde kaos och oändligt våld. Historien, den nya och den gamla, repeterades igår.
Trumps och hans armés folkrättsvidriga attack mot Venezuela påminner latinamerikanska regeringar om den långa svarta och blodiga historia som utspelats på det som kallas USA:s bakgård. Stats- och regeringschefer från center – vänster demokratier i Brasilien, Mexiko, Colombia fördömer följaktligen skarpt militärattacken, liksom hela det globala syd. Trump får däremot kraftfullt stöd från Argentinas president, den korrupte skojaren Javier Milei. Med sitt karaktäristiska språk skrålar han: ”Viva la libertad, carajo.” (Leve friheten, för helvete). Trump gav honom 40 miljarder dollar i bidrag till presidentvalskampanjen för några månader sedan.
EU:s reaktioner mot Trumps militära attack är bleka och som vanligt svassande, trots Trumps uttalade hot mot Grönland och Europas integritet. EU:s inställsamhet beror främst på att unionen inte förmår kritisera Natos högste beskyddare för att han brutit mot den internationell rätt. Spaniens socialistiska regering har ett mindre servilt förhållande till USA-makten:” Vi kommer aldrig att erkänna en intervention som gör våld på den internationella rätten”, säger premiärminister Pedro Sanchez om militärattacken.
Det kommer att gå snabbt för Trump och oljebaronerna att lägga beslag på Venezuelas väldiga oljetillgångar, däremot får det demokratiska genombrottet vänta.
Maria Corina Machado, som besynnerligt nog fick Nobels fredspris i år, vill omedelbart installera Edmundo González som Venezuelas president och överbefälhavare. Men Machado, som förärade Trump sitt Nobelpris, avfärdas av den amerikanske presidenten: ”Hon saknar stöd, hon har ingen auktoritet och trovärdighet.” Trump säger att han föredrar samarbete med en annan kvinna, Delcy Rodriguez, Venezuelas vice president, Maduros närmaste medarbetare.
La Nación, en av Venezuelas ytterst få oberoende tidningar, kommenterar: Trump är inte intresserad av demokrati. Han nämnde inte ordet en enda gång för att rättfärdiga sin militärattack.
Det kommer att gå snabbt för Trump och oljebaronerna att lägga beslag på Venezuelas väldiga oljetillgångar, däremot får det demokratiska genombrottet vänta. Hugo Chavez och hans eländige efterträdare Maduro har behärskat det politiska och ekonomiska systemet i ett kvarts sekel. Chavismen med sin populism, skälvande nationalism och personkult, har ännu ett starkt grepp över maktstrukturer och militär. Repressiva övergrepp och kontroller är skräckinjagande. Allt detta lever kvar även om Maduro deporterats.
Madurosystemets försvarare ska inte underskattas. Den trolige ledaren är inrikesministern Diosdado Cabello. Jag kan inte undvika att översätta förnamnet: Diosdado blir på svenska ”Gudagåvan.”Han har funnits med i makteliten sedan Hugo Chavez tid, som partifunktionär, talman i parlamentet, som industriledare nära oligarkerna. Som inrikesminister har han full kontroll över dissidenterna, de fyllda fängelserna och tortyrkammarna. Han kan också väntas slå ner de alltmer omfattande folkliga upproren. Han står dessutom nära Venezuelas mäktigaste kraft, armén och militären. Cabello ingår också i knarkkartellerna, som är av betydligt mindre storlek än USA-makten anger.
Ännu påstås det att Maduro och hans styre skulle kunna räkna med stöd från vänstern. Ingen vänsterrörelse av betydelse solidariserar sig med ett system som förintat demokrati, drivit befolkningen i fattigdom och massflykt, och som styrs av ett inkompetent auktoritärt styre och personkult. Också kommunister i Venezuela har hårt kritiserat Maduro och demonstrerat mot hans styre.
Trumps nyimperialisms mest skrämmande och övergripande effekt är att den befäster en global maktstruktur där tre mäktiga stormakter styckar och delar upp stater och ekonomier i största samförstånd. Trump får Latinamerika och vad ska då Kina och Ryssland begära?
