Peter Curman stod alltid på litteraturens sida

Författaren, poeten och Aftonbladets tidigare kulturchef har avlidit

Peter Curman, författare, poet och mellan 1983 och 1986 Aftonbladets kulturchef, har avlidit, 80 år gammal.

”Först förnekar du smärtan. / Den är bara en tillfällig gäst som snart ska ge sig iväg. / Men sedan förstår du att den kommit för att stanna. //Alltså: ingen fred men en ständig terrorbalans / Mellan förträngning och smärta.”

Så skriver författaren Peter Curman i Till rors (Dejavu) från 2012, den bok som blev hans sista.

Curman, född 1941, debuterade 1965 med diktsamlingen OBS! Viktigt (Wahlström & Widstrand). I stort sett förblev han sin rakt personliga, vittbefarna och ofta galghumoristiska poesi trogen, men bland de omkring tjugo böcker han gav ut återfinns också en roman och en handfull antologier, av vilka särskilt Skolhat (Wahlström & Widstrand) från 1966 kan nämnas, med bidrag av bland andra PC Jersild och Sun Axelsson.


Stor uppståndelse väckte Curman 1979 när han under pseudonymen Lotta Strömberg, patenterad kamp- och bekännelselyriker, fick en diktsamling antagen, i avsikt att avslöja bokförlagens trendkänslighet. Liksom i det snarlika fallet med Lars Gyllenstens och Torgny Greitz Camera obscura, publicerad 1946 under pseudonymen Jan Wictor (Bonniers), misslyckades försöket i så måtto att dikterna trots allt är riktigt hyfsade. 

Tilltaget är också något av Peter Curman i ett nötskal. Vid sidan av författarskapet var han febrilt verksam på litteraturens sida gentemot marknadskrafterna. Han var med och bildade Författarcentrum 1967, tillsammans med Siv Arb och Gösta Friberg, och mellan 1987 och 1995 var han ordförande i Sveriges Författarförbund. Curman var också en stor Greklandsvän, något som bland annat resulterade i kulturmötesplatsen och översättarcentret De tre havens centrum på Rhodos 1996.

1981 tillträdde Curman som kulturchef för Stockholmstidningen, men bara ett par år senare, 1983, anställdes han på Aftonbladet, där han var kulturchef fram till 1986.


Mina och Peter Curmans vägar korsades kanske inte så ofta, men de gånger det hände står i alla fall fram i minnet.

Curman var mycket matintresserad, och jag har honom bland annat att tacka för att han introducerade mig i det koreanska köket. Någon gång mot slutet av 1990-talet var vi båda satta att bevaka en UNESCO-konferens i Paris, för författarförbundets räkning, och vid något tillfälle lockade han i väg mig långt åt helvete ut i suburberna för att äta koreanska köttbullar, underliga tingestar som visade sig vara gudomligt goda.

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.