Kristerssons politik har lämnat verkligheten
Inget moderatledaren säger i utfrågningen hänger ihop eller bottnar i kunskap – det är bara babbel
Det är en månad kvar till riksdagsvalet och allt känns redan så förnedrande.
Jag lyssnar på partiledarintervjun i P1 Morgon med Ulf Kristersson. Inget av det han säger hänger ihop. Inget har stöd i kunskap, inget är på riktigt, allt är bara babbel. Jag blir ledsen när jag lyssnar, gudarna ska veta att jag inte moderat, men det här handlar inte om det. Det handlar om nivån.
Hårdare straff ska lösa gängkrigen, säger Ulf Kristersson och får frågor om Moderaternas förslag om anonyma vittnen. En statlig utredare har visat att det inte skulle få någon effekt eftersom bevisvärdet av anonyma vittnen är för lågt. Det struntar Kristersson i. Eftersom andra länder har systemet så måste det vara bra, säger han. När intervjuarna säger att det inte stämmer om man tittar på statistiken, så säger Ulf Kristersson att han ändå tror det, att det måste vara så.
Det enda förslag om brottsligheten som inte handlar om hårdare tag är att Kristersson tycker att ”grabbarna i gängen ska fostras in i kunskap”. Jag håller med om att det är viktigt, blir glad när jag hör det. Men senare i intervjun säger han att det är föräldrar och inte kommunalpolitiker som ska bestämma över skolan, att han är stolt över det svenska friskolesystemet och att han inte vill göra några stora förändringar i det. Alla som följer skoldebatten vet att den svenska sinnesrubbade kombinationen av fria skolval och fria vinstuttag ökar segregationen och leder till att ”grabbarna” ges allt sämre chanser att ”fostras in i kunskap”.
Jag kan inte dra någon annan slutsats än att Kristersson inte menar vad han säger, att det helt saknar sanningshalt. De intressen han vill försvara är inte barnens, inte ens de välbeställda medelklassföräldrarnas, även om han försöker gömma sig bakom dem. De enda vinnarna på dagens system är skolkoncernernas ägare, många av dem Ulf Kristerssons gamla MUF-kompisar, hans vänner.
Det låter som om han pratar om ett barn som slängt ur sig ett svärord, inte om en rasist som hetsat mot muslimer
Sedan kommer frågorna om samarbetet med Sverigedemokraterna. I somras twittrade SD:s partisekreterare en bild av en kvinna i slöja och svensk folkdräkt och kallade det ”en våldtäkt på Sverige”. Man kan inte förstå uttalandet på annat sätt än att Richard Jomshof uttrycker ren och rak rasism mot muslimer. En kvinna med slöja kan aldrig vara svensk och hon är per definition avskyvärd, menade partisekreteraren i Kristersson samarbetsparti.
Vad tyckte Kristersson om uttalandet? Moderatledaren slingrar runt och säger att många i svensk politik säger dumma saker, det låter som om han pratar om ett barn som slängt ur sig ett svärord, inte om en rasist som hetsat mot muslimer.
Man måste skilja på sakpolitik och idéer sade Kristersson. Men vad är demokrati, om inte en idé? Hur ska den kunna hållas levande om inte ens den som vill bli statsminister kan försvara den? Jag begriper det inte, det går inte att begripa. Han säljer sig så billigt, denne Ulf Kristersson, Jimmies Åkessons lydiga lilla knähund. Han säljer oss så billigt.
Jag har försökt lägga dagspolitiken åt sidan några veckor den här sommaren. En av böckerna jag läst är Andreas Cervenkas Girig-Sverige. Det borde alla göra. Boken handlar om ett land som håller på att förlora sin själ. Där en liten elit har blivit omåttligt, obegripligt och omoraliskt rika till en följd av politiska beslut, men där det alltid är de fattiga som står i centrum för samhällsdebatten. Där det upprörande i en utfrågning om fastighetsskatten är om den eventuellt skulle kunna bli aktuell igen, inte att en hel generation unga till följd av samma skattepolitik tillsammans med räntesubventioner och uteblivna investeringar står helt utan möjlighet att skaffa sig en egen bostad.
Ulf Kristersson säger i intervjun att han vill ha ett bidragstak för dem som har det sämst, trots att detta i Danmark lett till ökad fattigdom och fler barn i utanförskap, eller ska vi säga kanonmat åt gängen. Folk måste lära sig svenska på SFI säger Kristersson, men inga förslag kommer om mer resurser eller en bättre organisation av en verksamhet alla vet är i kaos, för det här handlar inte om att faktiskt försöka lösa något. Senare i veckan kommer utspelet om att alla barn i vissa områden ska screenas för adhd. Samtidigt, i Stockholm, läggs Bup-mottagningar ner och privatiseras.
Allt handlar om signaler, att peka på att problemet alltid finns därnere, där borta, bland invandrarna. För det är så handslaget ser ut mellan högern och högerextremisterna. Och därmed fortsätter kriget som borde föras mot fattigdomen att i stället utkämpas mot de fattiga.
Som om Sverige inte låg i Europa, på planeten Jorden, som om atmosfären hade en liten separat bubbla för oss
Hela sommaren har jag följt nyheterna om sjöar och floder som torkat ut och skördar bränts bort i hettan bara några hundra kilometer bort, i Europa, vår kontinent. Inte en enda fråga fick Ulf Kristersson om klimatet i intervjun, det ger hela samtalet en slags absurd lätthet, en känsla av total overklighet. Men kanske var det lika bra. För detta är ju samme Kristersson som sagt att svenska folket inte ska behöva ställa om sina liv. Som om Sverige inte låg i Europa, på planeten Jorden, som om atmosfären hade en liten separat bubbla för oss och vår ekonomi inte var sammanlänkad med resten av världens.
Jag lyssnar på intervjun fram och tillbaka. Jag hittar inte ut ur Kristerssons språk och in i verkligheten. Kopplingen finns inte där. Jag lämnar samtalet med en känsla av att vara fast i en mardröm. Tala till mig som om jag vore en tänkande person, en jämlike och en medborgare, vill jag säga till Ulf K, statsministerkandidaten.
