Talet om cancelkultur är rent högerflum
Högern importerar kulturkriget från USA – och biblioteksdöden fortsätter
Regeringen ska undersöka cancelkulturen på Sveriges universitet. Precis som ord som ”woke”, en gång en synonym för upplyst och medveten, kommer ordet ”canceled” från den afroamerikanska kulturen. Begreppet cancel culture syftade till en början på hur vi i de sociala mediernas tid blivit snabba med att avfärda människor för en olycklig tweet eller ett klantigt uttalande. Begreppet har sedan kidnappats av ytterhögern för att handla om risken att råka ut för konsekvenser på grund av rasistiska, transfoba eller misogyna uttalanden och handlingar.
Idén att det ska gå att skydda sig mot att bli kritiserad, mot att förlora uppdrag eller att uteslutas ur sociala kretsar för att ens åsikter och handlingar anses vidriga, är nästan skrattretande snöflingeaktig. Utredningen är rent högerflum: cancelkultur går inte att definiera på ett vettigt sätt och att den skulle leda till lagstiftning är föga troligt – och förmodligen inte ens önskvärt för något annat parti än Sverigedemokraterna.
Så varför ska vi prata om cancelkultur nu? Vad är det som skyms bakom kulisserna som pajashögern bygger? Jo, en normaliserad och institutionaliserad rasism, transfobi och misogyni, där ifrågasättandet av hetsen ska ses som likvärdig eller värre än densamma. Att bli kallad rasist ska vara värre än att vara rasist. Det USA som den svenska högern översätter sina kulturkrigspositioner från har inlett processen att förbjuda transpersoners själva existens, utmåla homosexuella som naturligt mer sexualiserade än heterosexuella, samt att förbjuda ”critical race theory” från att undervisas (vilket gör utlärandet av USA:s faktiska historia omöjlig).
Om detta har jag skrivit förut på dessa sidor. Vad som är nytt är att förra årens ideologiska testballonger inte skjutits ner av stridsflygplan, och nu börjar böckerna i några av Floridas skolbibliotek att försvinna från hyllorna. Det rör sig om titlar som ”De blåaste ögonen” av Toni Morrison, ”Främlingen” av Albert Camus och ”Flyga drake” av Khaled Hosseini.
I New Yorker vittnade en förälder till elever i Greenland Pines Elementary School om att en eftermiddag när han skulle hämta sina barn på ett skolevenemang, berättade de att “de tog alla böckerna från vårt klassrum”. Detta inkluderade ”Measuring Up”, boken hans son läste, som hade valts från en lista som skolan hade godkänt tidigare.
Det enklare sättet att bli av med misshagliga åsikter från bibliotek är att lägga ner dem, något som oftast sker i medieskugga
Kriterierna böckerna väljs bort på är närmast arbiträra, beskrivningar som ”oanständig/stötande”, eller ”olämpligt beteende” förekommer som motiveringar, enligt dokument som The Independent tagit del av. Lagen som gör böcker som lär barnen om rasism olämpliga heter ”Curriculum Review and Teaching Transparency Act” eller ”CRT Transparency Act”.
Det är medvetna blinkningar mot critical race theory, den vålnad som hölls fram för att motivera lagen. Att censurera en akademisk tradition hade varit illa nog, men lagen har – vilket kritiker tidigare varnat för och som vi nu kan se resultaten av – ett mycket bredare fokus. Konsekvenserna av denna och liknande lagar är att minoritetspositioner döljs, friheter försvinner och USA:s historia skrivs om.
Floridas guvernör Ron DeSantis, som drivit fram lagarna, skickade nyligen ett brev till Floridas Universitetsstyrelse om att en så kallad AP-kurs i Afro-Amerikanska studier underkändes för att den emot delstatens lagstiftning, utan att närmare precisera hur.
CRT Transparency Act är långt ifrån den enda lag som införts för att begränsa barns akademiska frihet. Det är lätt att gissa vad lagar som ”Stope WOKE Act” och ”Parental Rights in Education” (den lag som i folkmun kallas ”Don’t Say Gay” men som också begränsar undervisning om transpersoner) syftar till. Amerikanska PEN skriver att ingen vet hur många böcker som redan plockats bort från hyllorna eftersom så många böcker försvann på en gång. Nya böcker ska gås igenom och godkännas av en ”media specialist”, i själva verket en bibliotekarie som alltså blir delstatsregeringens censor.
Ron DeSantis själv reagerade nyligen på att böcker om baseballspelaren Roberto Clemente tagits bort från skolbibliotek i Duval County, och menade att just de böckerna tagits bort för att smutskasta lagarna. Men en talesperson för distriktet berättar att de har 1,6 miljoner titlar att gå igenom, och böckerna om Clemente handlar (bland annat) om rasismen han utsatts för och ingår därför i det som ska granskas.
I veckorna släpptes lagtexten till HB 999, ett lagförslag som reglerar högre utbildning. Om förslaget, som gäller bland annat universitet, går igenom, blir genusvetenskap som huvudämne förbjudet, kurser ”baserade på obevisade, teoretiska och utforskande innehåll” förbjuds från den allmänna undervisningen och ”Critical Race Theory”-retorik får inte användas i anställningsprocessen. Jeremy C. Young från Amerikanska PEN kallar det ”vad nu det betyder”-retorik.
Precis som antitrans-lagarna är barnen kilen, men målet är att förbjuda högerns politiska och kulturella fiender från det offentliga. Detta om något skulle vi kunna prata om som cancelkultur. Å andra sidan finns det mer äldre ord för det som sker i Florida: censur, fascism, svartlistning, bokbål.
DeSantis förväntas vara en av de som tävlar om platsen som Republikanernas presidentkandidat i valet 2024 och lagarna som rensar böcker från skolbiblioteken är som handgranater i uppmärksamhetsekonomin. Det är oklart om det är ett ideologiskt korståg eller helt enkelt en förkampanj inför nästa år. För grupperna som drabbas spelar det mindre roll. Hur förklarar man för ett transbarn att hens själva existens i skolan är juridiskt tveksam? Hur förväntas svarta föräldrar bemöta en skola som inte undervisar om slaveriet?
Men även om skolbibliotekscensuren är ett fruktansvärt slag mot grupper som redan är under attack, måste det också sägas att det enklare sättet att bli av med misshagliga åsikter från bibliotek är att lägga ner dem, något som oftast sker i medieskugga. Hur många som stängt i USA senaste decenniet är det omöjligt att hitta siffror på, senaste gången det mättes var 2009.
Tidningen Vi rapporterade förra året att 435 bibliotek lagts ned i Sverige sedan millennieskiftet. Det har inte ens behövts skitnödiga låtsasbegrepp som cancelkultur för att genomföra den omställningen.
