Kulörtvätt
Pinkwashing kallas det, när kampen för homosexuellas rättigheter används som slagträ mot grupper, nationer och kulturer man vill kritisera, invadera militärt eller på olika sätt underordna. Exempel finns hos den radikala, islamfientliga högern – som dock ännu hellre drar till försvar för kvinnors rättigheter trots att feministhat inte är ovanligt i rörelsen. Och i holländska utlänningstest: bara människor från EU, USA, Australien och Japan slipper att förevisas en bild på två kyssande män, som prov på förmodad anpassningsförmåga till den bästa av världar.
På Pride i går satte idéhistorikern Edda Manga pinkwashing i ett historiskt sammanhang. Hon avslutade med att vi måste rannsaka oss själva när vi utgår i från att frihet betyder samma sak överallt och i alla sammanhang, som det gör för oss. Föreställningen om västerlänningar som mest moderna och frisinnade i världen är knuten till en ideologi, som används för att legitimera förtryck och rasism.
Manga citerade idéhistorikern Joseph Massad, som menar att internationella gayrörelsens strävan att ”befria” arabvärldens homosexuella i själva verket tvingar sin egen idévärld på samhällen och situationer, där andra föreställningar dominerar.
Ändå: obestridligen förtrycks och mördas människor för homosexuella handlingar och hbtq-aktivism på många håll i världen. På vilka premisser ska västvärldens starka rörelse solidarisera sig med dem? Och hur undvika att kampen mot homofobi kidnappas av rasistiska politiker?
Diskussionen fortsätter på Pride, bland annat under rubriken ”Inte i mitt namn” på torsdag.
