Sprickor i M-landet ger ”Kris”
Pjäsen en lektion i grundläggande vänsterideologisk samhällsanalys
Så här hade jag skrivit med vingliga bokstäver på en lapp i mörkret under föreställningen Kris på Teater Moment: Gyllene gryning. Hus att trivas i. Lågprispolacker. Jobbsökarmässan jobs for the future. Vikingabyn. Bullerbyn. Lyxfällan. Vi som byggde det här landet. Tintin. PK feministmarxismen. Utöya. När får vi chans att träffa arbetsgivare?. Sänka lönekostnader. Somaliakärring.
I Kris återvänder regissören Andreas Boonstra till ”Ön” – det helvita, högerröstande medelklassområde där han växte upp och som han och Stefan Sundström tog sig en titt på redan 2010.
En plats där Lacostetröjornas kragar stod rakt upp i vädret under 80-talet, där Muf:s fester var roligast för de hade rökmaskin men bekymren grodde mellan villaträdgårdarnas pooldrömmar.
Nu är det 2013 och kris.
Det trevliga vardagsrummet med en hygglig svensk småföretagarpappa vars firma knakar, blir spelplats för en hemmakväll där alla mina nerklottrade ord kopplas ihop. Eller som pjäsen menar, felkopplas ihop. För Kris är nämligen en föreläsning i grundläggande vänsterideologisk samhällsanalys, den som menar att de flesta politiska problem orsakas av kortsiktig vinstmaximering och är desperat över att det får så litet genomslag i debatten.
Kris utgår från sådant som redan setts i tv och stått i tidningar, ett bråk om en flyktingförläggning eller ett eventföretag utan arbetsrättsligt skydd.
Boonstra backar sedan en bit från sin bekanta roll som avspänt ironisk berättare och förlitar sig mer på att ovanligt naturalistiskt skådespeleri kan bära systemkritiken han läser ur sådan småskalig samtidsjournalistik. Vilket det ofta gör. Göran Thorell och Anders Berg har en far och låtsasson-scen i soffan som ger en ung sverigedemokrat hundra nyanser av grått.
Josefin Ankerbergs jobbcoach har förgiftat sig själv och Joel Dannerups vanliga yngling, satt att definiera sig själv och sina egenskaper i tre attraktiva säljbara adjektiv för att öka sin anställningsbarhet, får hela det sättet att betrakta ung nybörjarskörhet att bli ett vuxen övergrepp.
Och man ska nog inte tänka tanken att mycket är för pedagogiskt framlagt. Det är ett dåligt argument just nu när vi snopet nog har fullblodsrasister i nästan alla parlament i Europa.
