Det här är en pandemi – av fejk news
Bevakningen gränsar till ren vilseledning – dödsrekordet var inget rekord
I pandemins tidevarv är ingenting längre som förut.
Och inte lär det bli som förr igen.
En sak är sig dock lik – samtidigt som medierna kritiskt granskar alla andra lyser deras självkritik med sin frånvaro. Precis som det alltid varit vid skarpa nyhetslägen.
Detta trots att det finns anledning att bli både beklämd och bekymrad över hur osäkra uppgifter blivit tvärsäkra fakta, journalisters egna åsikter tagit över och hur medias självgodhet lett till att felsteg tonats ned.
Vad har vi egentligen lärt oss om pandemin, som dominerat nyhetsförmedlingen sedan mars?
Kunskapsläget är förvirrande, vilket kan bero på att det i sak inte är svart eller vitt. Länder hanterar krisen olika, experter säger inte samma sak, myndigheter mörklägger beslutsunderlag och faktakunskaperna om Covid-19 är delvis bristfälliga.
Forskning pågår.
Men mediernas dramaturgi bygger på två enkla färger utan nyanser i gråskalan. Denna kommersiellt drivna modell passar illa i en pandemi som är komplicerad och kräver tydliga skiljelinjer mellan vad vi vet och inte vet. Det är kanske just denna väl inövade modell som gör att mediernas folkbildande uppgift devalverats och bitvis gränsar till ren vilseledning.
Det visade sig att han hade leukemi
Ta det alarmistiska – mediernas tydligaste karaktärsegenskap.
Den svarta färgen.
Plötsligt dog en man i 30-årsåldern, i region Jönköping. Det var i slutet av mars. Aftonbladet slog upp dödsfallet stort. Först en bit in i Aftonbladets text fanns citat från en smittskyddsläkare som konstaterade att den unge mannen hade flera underliggande sjukdomar. Fenomenet upprepades i Expressen, som kunde berätta om en spansk fotbollstränare som smittas och avlidit i covid-19. Han var 21.
Det visade sig att han hade leukemi.
Hög ålder innebär högre riskfaktor och därför blir alla unga som dör den en avvikande händelse som kan bli en stort uppslagen nyhet. Det spelar mindre roll att döden är betingad av andra sjukdomar.
Medial hypotes – pandemin slår blint.
Här hemma skrev Aftonbladet i slutet av april på sin förstasida att ”Forskare: nässprej dödar virus – kan stoppa coronan.” Det var inte ironi.
Sedan kommer en ny vinkel – gamla som överlever. Det var Walter från Nacka. Han klarade sig och hade tre månader kvar till 100 år. SvD toppade i mitten av maj med ”Spaniens äldsta – 113-åriga Maria – besegrade corona”. De äldre blir del i en freakshow där mänskliga fossiler trotsar dödsdomar. Klickvänligt och hoppingivande. Vi gives däremot inga kunskaper om hur gamla människor också kan klara coronan. Inte mer än att livet är ett lotteri.
I den här vågen uppträder också kvasivetenskapen.
Det var Donald Trump som tog täten, och så länge det bara var Trump blev den mediala domen hård. Det går att bli frisk om man dricker rengöringsmedel, sade Trump, men rättade sig dagen efter. Presidenten hade varit ironisk.
Här hemma skrev Aftonbladet i slutet av april på sin förstasida att ”Forskare: nässprej dödar virus – kan stoppa coronan.”
Det var inte ironi.
Sedan frågade sig Expressen och flera mediesajter om snus hjälper mot covid-19, och lät antyda att så var fallet. Inga mediala domar på vår egen hemmaplan. Istället tänder man små nödhjälpsfyrar. Det finns kanske en räddning, i alla fall för alla snusare. Nyhetsredaktionerna vänder blad och går vidare.
Vad är sanning? Vad är lögn? Förvirringen fortsätter med undantaget att det är mest äldre som dör. Krisen i äldrevården verkar vara komplicerad, men luttrade politiker vet hur man gör för att hamna i strålkastarljuset med hjälp av gamlingar. Jimmie Åkesson tog sig ur sin medieskugga genom att på DN debatt hävda att det var Anders Tegnells fel att äldrevården blivit en ättestupa. Stoppa pressarna, nya förstasidor!
Den som slår först får mest utrymme. Därför blev det inget drev när Folkhälsomyndighetens chef Johan Carlsson påpekade att tre statliga utredningar sedan 1993 beskrivit bristerna i de lagar som styr äldrevården, utan att något parti eller någon regering agerat. Alltså, det finns ett politiskt ansvar. Och Jimmie Åkesson är ju både politiker och partiledare.
Vissa saker har svårt att slå igenom, eller så fungerar inte komplicerande omständigheter i svart-vitt-rapporteringen. Carlsson borde förstås krävt Åkessons avgång.
Där står vi, allmänheten, som stenstoder med flackande blick. Vem i hela världen ska man lita på? I bakgrunden dunkar kriget om dödsmatematiken nästan som en sorgesam hissmusik, som aldrig vill ta slut. Sverige har konsekvent pekats ut som sämst i klassen. Det var först i början av denna månad juni som t.ex DN rapporterade att jämförelser av dödstal är missvisande. Detta efter att DN drivit linjen att dödssiffrorna bevisar att Sveriges åtgärder mot pandemin varit fel. Inrapporteringen av dödsfall visar sig vara ytterst bristfällig och varierande i länder som Italien, Spanien och hela vägen till Brasilien, som en period helt slutade redovisa sina siffror.
När SCB konstaterade att dödligheten under april 2020 varit unikt hög så var det också fel. Under 2000-talet har fem månader haft högre eller lika hög dödlighet, på grund av influensa.
Dödsstatistiken måste sättas i relation till den aktuella befolkningsmängden, vilket SCB inte gjorde. Inte medierna heller. Felräkningen fick minimalt genomslag. Att dödsrekordet inte var ett rekord ger inga förstasidor.
I P1:s söndagsintervju 11 maj förklarade Wolodarski sitt krav med att han noterat att Sverige inte gjorde som andra länder, och angav svenska dödstal som bevis på vårt felsteg. Alltså de siffror som DN sedan långt senare kom på var fel.
Så en annan medial favoritgren – hjältarna och skurkarna.
För stadsepedemiologen Anders Tegnell började det då DN gick till attack redan i pandemins preludium, vilket skapade en motrörelse på Facebook. Tegnell tilläts ta sig upp på tronen och han liksom alla de andra kom att skildras i en flodvåg av personporträtt med huvudpersonernas familjer, fritidsintressen och löner.
Historiskt är personfixering är ett typiskt karaktärsdrag i mediernas krisbevakning. Blir pandemin lättare att förstå för att vi vet att Tegnell gillar att odla sin trädgård? Knappast, men som en ingrediens i ett drama där krisen skapar hjältar som sedan faller – bra grej. Och kvällstidningslöp säljer – ”Så mycket tjänar Coronaprofilerna”.
Som vanligt blir medierna sina egna experter. Åsiktsrapporteringen tar överhanden. Särskilt DN har excellerat som åsiktsproducent. Chefredaktören Peter Wolodarski slog i ett tidigt skede fast att en snabb nedstängning av Sverige var den enda rätta vägen. I P1:s söndagsintervju 11 maj förklarade Wolodarski sitt krav med att han noterat att Sverige inte gjorde som andra länder, och angav svenska dödstal som bevis på vårt felsteg.
Alltså de siffror som DN sedan långt senare kom på var fel.
På twitter läxar Wolodarski upp Folkhälsomyndigheten och talar om för Tegnell & Co att de ska börja sin dagliga pressbriefing med dödsläget i Sverige, inte hur det ser ut i världen. Medias självpåtagna ansvar tycks inte ha några gränser. Men är det uppdraget?
Profilerade reportrar både rapporterar och kommenterar. En blandning som kan förvirra mediekonsumenten. Risken är att journalistföraktet – fejk-news-attackerna – får näring när medieföretag blir åsiktsfabriker för de egna medarbetarna, på bekostnad av strikt nyhetsrapportering och granskning.
Medierna på sin kant sluter sig och hyllar på interna möten hjältemodiga publicistiska insatser enligt en närmast moskovitisk modell.
Pandemin är förvisso ett svårt bevakningsuppdrag. Det är inget vanligt terrordåd med början, ett slut och tydliga förövare.
Men varför tycks medierna befinna sig i en gräddfil? När Folkhälsomyndigheten i slutet av april felaktigt påstod att det på varje upptäckt covid-19-fall gick 1 000 oupptäckta så fick myndigheten göra en riktig pudel.
När TT påstod att dödstalen var så kraftigt eftersläpande att siffran 373 döda i själva verket var 750 så dementerades det faktafelet med begränsat medialt genomslag.
Halvfel och helfel har duggat tätt från både myndigheter och media. Myndigheter har mörkat och försvårat eftersökning av beslutsunderlag. Ibland ljugit, som de Sörmlandskommuner som påstod att de inte hade kunskap om smittspridningen när de i själva verket visste.
En svensk variant av kinesisk informationsfilosofi.
Medierna på sin kant sluter sig och hyllar på interna möten hjältemodiga publicistiska insatser enligt en närmast moskovitisk modell. Frågorna hopar sig – när politiker kritiseras för att ha reagerat för sent så tog det ju tid också för medierna att inse allvaret i de första corona-rapporterna. Varför?
Kritik riktas mot att regeringen undandragit sig ansvar och lutat sig mot experterna.
Hög tid att medierna själva utser en oberoende kommission, som granskar nyhetsrapporteringen
Men medierna har gjort exakt samma sak. De har lutat sig mot forskare som bekräftar i förväg uppgjorda hypoteser. Varför diskuteras inte det faktum att förtroendet för media i den ena förtroende-mätningen efter den andra ligger på låg nivå? Fast förankrat i botten för kvällspressen, men också lågt för dagstidningarna. I topp för public service.
Regeringen har pressats att utse en kommission för att gå igenom hur de styrande klarat krishanteringen. Alltså mot sin vilja.
Men mediernas vilja till självkritik imponerar inte. En tredje statsmakt som hukar inför kritisk granskning riskerar att försvaga sig själv. Hög tid att medierna själva och över alla enskilda bolagsgränser utser en oberoende kommission, som granskar nyhetsrapporteringen i det som är vår moderna tids i särklass största kris. Inkluderat vad det haft för betydelse att ansvariga myndigheter och politiker med viss frekvens mörkat och förhindrat öppen insyn. Det finns säkert tusen frågor om hur en sådan kommission ska utses och hur den ska arbeta.
Men vänta inte. Ta initiativet, innan någon annan gör det! Huret löser sig sedan
FÖRTYDLIGANDE
Efter artikelns publicering har SCB:s presstjänst påpekat att de siffror som låg till underlag för pressmeddelandet om ”den dödligaste månaden på över 20 år” inte var felaktiga. Dödsstatistiken hade även satts i förhållande till folkmängden. Den felaktiga medierapporteringen berodde alltiså inte på felaktig statistik.
<div data-tipser-pid="5e99622cca8f5b00016acd89" data-tipser-view="compact"></div>