– Det finns något starkt i att säga ’jag gjorde fel’

Tone Schunnesson om ”Dagarna, dagarna, dagarna” – en roman om en influerare utan inflytande

Tone Schunnesson, aktuell med romanen ”Dagarna, dagarna, dagarna”.

När ditt namn och din kropp är din främsta tillgång, vad händer då när du inte längre är eftertraktad?

Tone Schunnessons roman ”Dagarna, dagarna, dagarna” handlar om en influerare utan inflytande.

För Bibbs är allt i livet en transaktion: sex, vänskap, lidande – man ger och tar. När ex-pojkvännen kastar ut henne ur den gemensamma lägenheten måste hon få tag i 100 000 kronor för att inte bli bostadslös. Problemet är att hon inte har några pengar alls och glansdagarna som influerare är förbi, hennes namn öppnar inte längre dörrar till de enkla reklamjobben. Vad att göra?

Tone Schunnessons roman ”Dagarna, dagarna, dagarna” är en vass betraktelse över samtidsfenomenet ”personligt varumärke” där åsikter, moral och kropp är till salu.

– Jag ville ha en poetisk titel i kontrast till den krassa handlingen, konstaterar hon.

Ville skriva Stockholmsroman

Tone Schunnesson Hon slog igenom stort med debutromanen ”Tripprapporter” (2016), en drogkantad flykt från vardagens kravfyllda tomhet. I ”Dagarna, dagarna, dagarna” är det Bibbs – hopplös, självisk och helt oförmögen att se konsekvenserna av sina handlingar – som vandrar fram och tillbaka i ett på samma gång förförande och avvisande Stockholm som nu gjort henne bostadslös.

Staden spelar en stor roll i berättelsen.

– Jag är så förtjust i romaner som utspelar sig i städer och sugen på att skriva en stockholmsroman och har länge tänkt att min andra bok skulle bli just det. Men många av Bibbs livsvillkor beror också på Stockholm. Hon har ingenstans att bo och i Bibbs fall blir det symboliskt: hon kan inte ordna ett hem. För mig bestämmer det mitt liv. Det är helt patetiskt att kuska runt med en blå IKEA-kasse, särskilt när man blivit äldre, och när man tvingas hyra svart eller i andrahand av någon man inte känner hamnar man i en beroendeställning.

– Jag har själv bott på tio olika ställen i Stockholm sedan jag flyttade upp så jag kan många kvarter. När jag skrev boken gick jag förresten tillbaka till en massa gator i researchsyfte så att det inte skulle bli något fel, folk stör sig på det.

Töntar och idioter

Begreppet ”moral” är ett annat tema i boken. För Bibbs är det en handelsvara som vilken annan som helst, begreppet ”sälja ut” existerar inte. Man är bara mer eller mindre ärlig.

– Det som gör henne bättre än alla andra, enligt henne själv, är att hon står för att hon inte har någon moral. Hon är en impulsiv person som tycker att alla är nere i skiten men hon erkänner åtminstone sin skit och det gör henne lite bättre. Och det finns något så starkt över att säga ”jag gjorde fel”, jag dör för det. Det delar jag med Bibbs.

Bibbs livsfilosofi är full av många – ofta roliga – teorier om varför människor, inklusive hon själv, är som de är. Man är antingen tönt eller idiot. Man har antingen en turdag om året eller så har man utspridda dagar med utspädd tur.

– Jag tror att man alltid letar efter svar på varför man är som man är. Är man en politisk person tänker man kanske att världen är inrutad i olika politiska system. Man kanske ser klass eller genus som en förklaringsmodell, medan en annan person lika gärna tar till vidskeplighet eller astrologi.

”Jag gillar Bibbs”

– Men mänskligheten passar inte i en enkel förklaringsmodell. Det är istället som önsketänkande, som en försäkring av självbilden. Det finns en glädje i det, för då avsäger man sig eget ansvar. Jag är som jag är för att klassmodellen säger det, eller för att mitt stjärntecken säger det. Är det inte för att få en snabb förklaring till sig själv och sina tillkortakommanden, men utan att behöva gå för djupt in i sig själv som man söker dessa enkla förklaringsmodeller?

Bibbs är en romanfigur som kräver en del av sin läsare, en person som inte är helt lätt att tycka om eller ens förstå. Hon utmanar inte bara läsarens sympatier utan också läsarens eget förhållande till saker som pengar och moral. Vad hade jag gjort i Bibbs situation och kan jag någonstans förstå hennes agerande? Där kommer återigen längtan efter en förklaring tillbaka. Finns det alltid ett svar på varför vi gör som vi gör?

– Jag gillar Bibbs ganska mycket mer än de flesta andra. Jag känner Bibbs, jag fattar. Det är svårt att leva, jag fattar. Man handlar utifrån de verktyg man har och det här är hennes verktygslåda. Jag hoppas att hon finns och att hon vägrar ge upp. För ibland är det svårt att vara en bra person och jag är sådan att jag tror på det goda i alla människor, det vill jag leva efter, så jag förlåter henne.

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.