Bulletin – för Handelskillar som älskar att äga
Pengar trumfar lagar och normer i den nya radikala högerpopulismen
Om man är intresserad av medier och politik så går det inte att slita sig från den dokusåpa som är högersajten Bulletins crash and burn inför öppen ridå.
När jag läser om grundaren Tino Sanandajis osammanhängande vrål och obönhörliga malande på redaktionens digitala stormöte, så vaknar dock något annat, nämligen kroppsminnen från tiden på Handelshögskolan.
Det är längesen jag gick där nu, och mycket får man hoppas ha förändrats (även om en antologi om kvinnliga forskare som jag läste för ett par år sen får mig att tvivla). Första året på Handels blev i alla fall jag upptryckt i ett hörn på en fest av några killar eftersom de hört att jag var ”såsse”. ”Du har inget här att göra”, väste en av dem.
De flesta var ändå snälla och väluppfostrade. Det var bara det att de hade en så självklar rätt till allting. Vanliga regler var för vanligt folk, inte för denna ägarklass.
Majoriteten av Bulletins aktier innehas av tre Handelskillar, som lärde känna varandra på denna näringslivets egna reproduktionsenhet. Det är Tino Sanandaji, investeraren Atta Tarki samt Pontus Tholin, vice VD i ett investmentbolag.
Bulletins styrelseordförande Atta Tarki sa under ett av de redan legendariska mötena att Bulletin följer andra utgivarregler än exempelvis Dagens Nyheter eftersom Bulletin är ett ’entreprenöriellt projekt med entreprenöriella visioner’. Det är roligt, men det är också obehagligt eftersom vad det betyder är att pengar trumfar lagar och normer. Denna radikala syn är det många i den nya volatila och revolutionära högerpopulismen, för att citera Roland Poirier Martinsson, som delar.
Äganderätten är kärnan i handelskillarnas och nyliberalismens tro och pengar är denna framgångsteologis krona. Den som har stålar har lyckats, och den som har lyckats bestämmer. I denna verklighetsfrånvända ideologi accepteras inga begränsningar av den rikes rätt, de blir i stället en provokation.
Det har talats mycket om kränkthetskultur de senaste åren. Pröva att prata om fackliga rättigheter med en ”entreprenör” så ska ni få se på högröd ansiktsfärg. Lägg till detta ett toxiskt mansideal och det blir ett osammanhängande vrål när någon har invändningar. Det är roligt, men som sagt, det är också inte alls roligt om man tänker på hur det känns att vara på andra sidan vrålet.
Jag håller med de som säger att det är bra att redaktionen stått på sig i den publicistiska konflikten. Men jag tycker att det är värt att påminna om att Bulletin – inklusive redaktionen – är en del av den nya höger som kombinerar ”invandringskritik” med högerpolitik, och i praktiken vill sälja nedmonterad arbetsrätt med SD-retorik – till förmån för just äganderättens primat.
Tydligen räckte inte invandringskritik som publicistisk idé. Det som saknades var en gemensam syn om något mycket viktigare. Makt, pengar, ägande. Eller som den politiska chefredaktören Alice Teodorescu Måwe formulerade sig när hennes ljud trycktes bort på redaktionsmötet: ”Sluta mutea mig som någon jävla diktator”.