Klasskampen måste handla om rätten till vår egen data

”Klass i Sverige” missar en av arbetarrörelsens största utmaningar – och läget är akut

Av: Mattias Beijmo

Publicerad:
Uppdaterad:

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Kundtjänst- och callcenterpersonal, som i dag arbetar under strikt övervakning, kan inom en snar framtid vara helt utbytta mot system av artificiell intelligens.
Kundtjänst- och callcenterpersonal, som i dag arbetar under strikt övervakning, kan inom en snar framtid vara helt utbytta mot system av artificiell intelligens.

KULTUR

Med rynkad panna lägger jag ifrån mig 750 sidor Klass i Sverige: Ojämlikheten, makten och politiken i det 21:a århundradet. Den svenska arbetarrörelsens nya standardverk, tyngre än Bibeln, med märkband i rött siden och allt. Daniel Suhonen, Göran Therborn och Jesper Weithz har tillsammans med alla forskare gjort ett hästjobb, inget behövs mer än en vitalisering av klassdiskursen. Boken ger ovärderliga och nya insikter – men jag tvingas kontrollera sidnumreringen: fattas det sidor, har hela kapitel försvunnit i just mitt exemplar? Det är som om någon redigerat bort avgörande pusselbitar för att förstå klass, klyftor och makt på 2020-talet.

Vi lever just nu i motsvarigheten till industrialiseringens sena 1700-tal, där internet är vår tids förbränningsmotor. Allt som kan bli digitalt kommer att bli det. Det gäller även förhållanden mellan arbete och kapital, strukturell och individuell makt, och inte minst identitet och klass.

Jag är inte den första att se Karl Marx idéer om makten över produktionsmedlen förkroppsligade i internetmediet. I trevägskorsningen mellan Marx, internets fader Tim Berners-Lee och feodalherren Mark Zuckerberg finns vapnen vår tids brukspatroner fruktar mest. Men där finns också förklaringsmodellerna till varför Sverige dras isär.

I digitaliseringen blir våra relationer, rörelser och tankar till data. Dataströmmarna blir kapitalägarnas mest värdefulla valuta; de fem högst värderade företagen i världen återfinns i den digitala ekonomin. Eftersom vi närmast oreglerat låter de nya kapitalägarna skörda vår data, kan de göra oss och hela världen beroende av sina datadrivna tjänster.

Arbetsgivarna applicerar nu detta nya paradigm på vårt arbetsliv, och gör slarvsylta av det senaste århundradets fackliga landvinningar. När vi sover tränar programvarorna sig själva, och när vi vaknar fortsätter de ersätta våra utmattade kroppar och felaktiga beslut.

Det här är övervakningskapitalismen, och det är inte samma gamla kapitalism. Slutmålet är inte robotar och avatarer hand i hand med människor – det övervakningskapitalismen vill är att utradera stora sjok av arbetarklassens och tjänstemannasektorns traditionella lönearbete. Digitaliseringen förändrar själva konceptet ”arbete”.

Låt mig ta ett av många exempel. Kundtjänst- och callcenterpersonal är typiska i den nya arbetarklassen: osäkra arbetsförhållanden, låg status, lön och utbildningsnivå, och med extremt aggressiv övervakning på arbetsplatsen. Samtal ”spelas in”, alla ord, tystnader, tonlägen, tvekan i samtalet analyseras i internetbaserade analystjänster. Programvaran är en superavancerad tidsstudieman som ger chefen ett detaljerat underlag för att ingripa i realtid eller på medarbetarsamtalet.

Analysfirman Gartner menar att en tredjedel av alla jobb kan komma att försvinna 2025

Självklart ger datan underlag för att optimera effektiviteten och sänka kostnaderna, inte olikt arbetarrörelsens teknologiska käpphäst: robotiseringen, som återfinns i Mikael Nybergs kapitel i Klass i Sverige. Konsekvensen av taylorismens optimeringshunger är att öka vinsten och till slut skicka hem människorna.

Men läget är så mycket mer akut än vad Klass i Sverige ger sken av. Analysfirman Gartner menar att en tredjedel av alla jobb kan komma att försvinna 2025. British Retail Consortium håller med – en tredjedel av alla jobb i handelssektorn är borta 2025.

Systemets yttersta syfte är att gå längre än så. Nu tränar sig självlärande artificiell intelligens i hur vi producerar och hur vi interagerar. Av de hundratusentals callcentersamtal som analyseras skapar systemet nödvändiga kompetenser och utför sen arbetet. Det tar bort behovet av inte bara callcenterpersonen, utan även informatören som ska skriva informationen, HR-avdelningen som ska betala ut lönen och webbyrån som ska bygga webbplatsen med informationen.

Yaseen Aslam och James Farrar arbetade i London som Uber-chaufförer. Gradvis insåg de att den viktigaste frågan för dem var att få insyn i den data och de algoritmer som kom ut av deras arbete. När Storbritanniens motsvarighet till Transportarbetareförbundet bara skakat på huvudet, startade de ett eget fackförbund: App Drivers & Couriers Union. De kräver insyn i Ubers data och algoritmer för att förstå varför ersättningen för deras arbete, alltså ”lönebildningen”, ser ut som den gör. De vill veta hur de kan påverka den. Uber vägrar, Aslam och Farrar har därför dragit Uber in i rättssalen. Kampen om datan är en kamp för alla andra fackliga rättigheter. Utan medbestämmanderätt över det värdet, går de värnlösa in i alla förhandlingar.

Data som kommer från arbetaren borde som utgångspunkt tillhöra arbetaren

I hundratals år har den anställdes kunnande, muskelkraft och tid växlats mot summan i lönekuvertet. Men när revisorer, banktjänstemän, lastbilschaufförer, journalister med flera nu görs allt mer överflödiga så finns ett nytt värde att värna för fackförbund och politiker. Data som kommer från arbetaren borde som utgångspunkt tillhöra arbetaren. Svenskt Näringsliv har föga oväntat en annan åsikt, i remissyttranden motiveras företagens ägande av data med ord som ”konkurrenskraft” och ”säkerhet”.

Striden mot övervakningskapitalismen i arbetslivet har redan börjat. Fackförbund och arbetarrörelsen i stort behöver inledningsvis nya kunskaper och en uppdaterad begreppsvärld, men tyvärr kommer inte Klass i Sverige bidra med den.

Låt mig därför ge förslag på ett par kompletteringar till bokens avslutande instuderingsfrågor:

1. Aktivisten Mario Savio uppmanade under 60-talets studentprotester till att använda kroppen för att blockera kapitalets kugghjul och apparatur, för på så sätt kan systemet bara fungera om alla är fria. Möjligheterna att följa det rådet har aldrig varit bättre än nu. Hur kan vi blockera den digitala maskinen för att balansera upp maktbalansen? En första läsanvisning: Riv ut Sigurd Allerns förlegade kapitel om makten över medielandskapet. Klistra in allt Shoshanna Zuboff sagt.

2. Hon som är timanställd på ljusskyggt bolag anlitat av ett bemanningsföretag som i sin tur anlitats av det stora städbolaget: Om hon startar en sluten Facebook-grupp med några andra statuslösa lokalvårdare, och ber dig boka kommande städningar direkt i deras egna app – sviker hon då arbetarklassens ideal? Eller gör hon, som Göran Greider skriver i När fabrikerna tystnar, kroppen till segel och utnyttjar marxismens digitala verktyg för att fånga vinden, och styra sin lilla skuta rakt in i babordssidan på galjonen hon tidigare arbetade på?

Publicerad:

LÄS VIDARE

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.