Skamlös utpressning med danska vaccin

Men Danmark är inte ensamt att dra in biståndet i migrationspolitiken

Morgan Johansson vill börja använda det svenska biståndet för att vrida om armen på de motspänstiga mottagarländerna.

I höstas skänkte Danmark 250 000 doser covidvaccin till Rwanda. Biståndsminister Flemming Møller Mortensen slog sig för bröstet: ”Det är ett globalt ansvar att sörja för ökad tillgång till vaccin, och här visar Danmark att vi tar ansvar och är solidariska”, kommenterade han (14 oktober).

Nu avslöjar Jyllands-Posten (14 jan) att det inte direkt handlade om någon storsint gåva, utan snarare om en muta, med slutmålet att Rwanda ska bygga ett dansk asylcenter. Tanken är att flyktingar som anländer till danska gränsen ska få sina asylprövningar i något afrikanskt land. De som får asyl ska sedan föras till FN:s flyktingläger. Ingen ska släppas in i Danmark.

Det afrikanska intresset för detta har varit obefintligt och Afrikanska Unionen har dömt ut idén som främlingsfientlig, fullständigt oacceptabel och i praktiken nykolonial.

Men danskarna ger sig inte och med vaccinet hittade de ett nytt vapen: Ta emot våra flyktingar, så hjälper vi er att rädda er befolkning från smittan.


Att på detta sätt använda människors liv och hälsa som ett påtryckningsmedel för det egna intresset har naturligtvis inget med solidaritet eller ansvar att göra, hur man än språkligt lindar in utpressningen. Men det är svårt att bli förvånad. Danmark må ha en migrationspolitisk extremistregering, och just att det handlar om ett livsnödvändigt vaccin gör saken särskilt osmaklig. Men liknande idéer luftas inom både EU och Sverige. Biståndet är på väg att bli ett verktyg bland andra för att genomdriva de egna politiska intressena.

När man pressas från höger att till varje pris utvisa fler och det bara är nio månader till val är afrikanska skolbarn uppenbarligen ett lågt pris

Framförallt är det utvisningar som ska underlättas. I höstas lyckades moderaten Tomas Tobé få EU-parlamentets stöd för sina förslag om att unionens bistånd ska kunna villkoras med att mottagarländerna tar emot de medborgare som deporteras från EU. På hemmaplan driver det samlade högerblocket sedan länge på för att Sverige ska använda biståndet just på detta sätt. Och när Socialdemokraterna inför valet 2018 presenterade sin nya repressiva migrationspolitik var en av punkterna just att ”alla länder vi ger bistånd till ska behöva ta emot medborgare som fått avslag på asylansökan”.

Biståndsorganisationerna gick i taket: nykolonialt, ett brott med socialdemokratisk solidaritet, ett spel för den inhemska opinionen, hette det.

Alltsammans helt sant.


Men nu är vi där. Sedan Miljöpartiet lämnat regeringen öppnades dörren på glänt strax före nyår, då justitieminister Morgan Johansson sa sig vilja använda biståndet för att vrida om armen på de motspänstiga.

Det är inte bara just ett nykolonialt tänkande, där de rika och mäktiga ska diktera i stället för att föra en ömsesidig dialog. Det är också tveksamt om det fungerar. Det är i dag bara en liten del av det svenska biståndet som går direkt till stater, så att dra in det vore ingen jättestark markering. Skulle man däremot ge sig på det bistånd som slussas via FN och andra internationella organisationer eller via enskilda organisationer, så är väl frågan vilken inverkan det skulle ha på en regering. En del diktaturer skulle säkert bli glada, eftersom detta stöd ofta går till oppositionella. Däremot skulle det indraget bistånd tveklöst slå mot fattiga människor som behöver exempelvis den skolgång, den livsmedelssäkerhet och de fria medier, som det finansierar.

Det vet rimligen också den svenska regeringen. Men när man pressas från höger att till varje pris utvisa fler och det bara är nio månader till val är afrikanska skolbarn uppenbarligen ett lågt pris.

Nej, Sverige är tack och lov inte Danmark. Än.

Men riktningen är tydlig.


Därför ljuder också vädjandena om att Socialdemokraterna ”inte ska välja en dansk väg” – med en högersväng i migrations- och integrationspolitiken och en vänstersväng i den ekonomiska politiken – så missvisande. Det vägvalet har de ju redan gjort.

Och Rwanda?

De har tackat nej till den danska vaccindonationen. Den officiella förklaringen är att landet inte anser sig behöva den.

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.