Nobelt nonsens
Även Aleksijevitj behöver vara varsam med orden
Litterära Nobelpristagare, som André Gide och George Bernard Shaw, har inte alltid varit lyckosamma när de gett sig in på politiska eller historiefilosofiska resonemang.
Svetlana Aleksijevitj sällar sig nu till raden genom några tvetydiga uttalanden i en tv-intervju med den ukrainske mediemogulen Mykola Knjazjnitskij. Där säger hon att Stalins förtryck med Gulag och kollektiviseringen var värre än förtrycket i det nazistiska Tyskland.
Om Hitler säger hon: ”Han körde i väg judarna utomlands men mot sin egen befolkning förde han inte ett så långt och omänskligt inbördeskrig som Stalin gjorde mot sitt folk.”
Visst, om man nu inte räknar judarna till den egna befolkningen. Men nu råkade ju Hitler främst rikta sitt våld utomlands genom ett långt och omänskligt krig över hela Europa.
Att diskutera vilken massmördare som var värst är för övrigt sällan fruktbart. Och nog hade Aleksijevitjs resonemang förtjänat att sättas in i ett vidare historiskt sammanhang.
Diskussion har det också blivit kring ett annat uttalande i intervjun: ”Banderovtsy räddade mitt liv.”
Det handlar i och för sig inte om ett prisande av de sentida anhängarna till fascistledaren Stepan Bandera utan om att Aleksijevitj som barn slapp rakitis genom att fadern lyckades få getmjölk från ett kloster i den region som dominerades av ukrainska ultranationalister. Det skulle också kunna tolkas som en paradox: Även bland ideologiskt förvirrade finns det medmänsklighet.
Det är lätt att bli missförstådd efter korta uttalanden i en intervju. Å andra sidan kan även den litterära stilens mästare ibland behöva vara varsam med orden.
