Samhället sluter sig – då svarar vi med öppenhet
Riksteatern: Nu startar vi en internationell festival
”Det är precis just nu som konstnärer måste arbeta. Det finns ingen tid för förtvivlan, ingen plats för självömkan, inget behov av tystnad, inget utrymme för rädsla. Vi talar, vi skriver, vi använder språk. Det är så civilisationer läker.”
Detta citat av Toni Morrison påminner oss om den avgörande roll konsten spelar som medmänsklig brobyggare och demokratins hjärta, särskilt i en tid präglad av kriser. Västvärldens gränser sluts, murar byggs och samtalet om ”vi och dom” slår rot.
Demokratin försvagas när vi slutar lyssna på andra röster än våra egna. Både konsten och samhället är beroende av ständig syresättning.
Men i samtal med kollegor i Europa vittnar de om hur nationalistiska politiska projekt gör anspråk på att definiera vad kultur och konst ska vara och med politiska medel prioriterar ”den rätta kulturen”.
I Ungern har Orbáns regering, enligt European University Institute och Freedom House, successivt tagit politisk kontroll över teatrar, museer och konstskolor i syfte att främja ”kristna och nationella värden”. Liknande tendenser kan man se i bland annat Slovakien, Slovenien och Kroatien där samtida och internationell scenkonst liksom feministiska och hbtqi-projekt har marginaliserats till förmån för projekt som bekräftar ”nationell identitet och kontinuitet”.
… beskrev den som ett uttryck för ”woke-kultur”
Konsekvenserna av Brexit, som till stor del motiverades som en nödvändighet för att försvara den ”unika kulturella identiteten” på de brittiska öarna, beskrivs av Arts Council of Wales, SeneddReport, som ”a cultural iron curtain”. En talande bild för den omfattande skada som nu drabbar brittiskt kulturliv.
I Wien kom festivalen Wiener Festwochen att bli ett slagfält för liknande politik. 2025 formades festivalen till ett medborgarbaserat experiment som tog ställning i samtida frågor som krig, rättvisa och demokrati. För vissa blev det en påminnelse om konstens betydelse i en orolig tid; för andra en provokation. Högerpopulistiska FPÖ gick hårt åt festivalen och beskrev den som ett uttryck för ”woke-kultur” och ”vänsterliberal moralism”.
En kulturpolitisk frontlinje delar i dag Europa: mellan krafter som vill göra kulturen till ett instrument för nationell självbekräftelse och de som försvarar den som ett rum för transnationella möten, tvivel och motstånd. Det är tydligt att inte heller så kallade robusta liberala demokratier är immuna mot förflyttningen från en kosmopolitisk syn på kulturen till en mer etnocentrisk. I Sverige ser vi hur argument om ”svensk kulturell identitet” och ”svenska värderingar” alltmer präglar det politiska och kulturpolitiska samtalet.
När samhällen sluter sig är öppenhet svaret. Här har konsten en stor roll att spela.
Därför startar Riksteatern, REACT – Riksteaterns internationella festival. Den första upplagan äger rum våren 2026 på fyra platser i Sverige. Tätt samarbete med svenska och internationella aktörer är det som möjliggör projektet.
Internationella utbyten, gästspel och festivaler bör vara en självklar del av utbudet till Sveriges publik, jämsides med en rik inhemsk produktion. Det bör vara en prioritet i den nuvarande kulturpolitiken.
Sverige kommer alltid att vara sammanlänkat med resten av världen, hur vi än gör som samhälle. Öppenhet är vår starkaste resurs för att bättre förstå oss själva. Konstens uppdrag är att öppna upp, inte att stänga in sig när världen gungar.
Dritëro Kasapi, teaterchef och konstnärlig ledare, Riksteatern
Scenkonstpodd: Kritcirkeln
Café Bambino: Lättsmickrade politiker, förföriska journalister och Kennedyklanens förbannelse
Konstpodd: I själva verket
