Fet line-up för kungligt dilemma i falsett
Utsökt drama i fyra timmar Artaserse
OPERA Makthavarens moraliska dilemman är ett ämne som sällan, om någonsin, syns på teaterscenen i dag. Möjligen tycker man att sedan monarkin förlorade sin ställning, så är den personliga makten inte ett problem, alternativt är den helt enkelt för svårfångad. När kungen var despotisk var det lättare, som 1730, när Leonardo Vincis operasuccé Artaserse spelades i Neapel och Rom. Det är en furstespegel, där härskaren Artaserse har att råda kring mordet på sin far Xerxes (Serse). Ska han hämnas eller visa mildhet? Vilken betydelse har vänskapen i förhållande till rättvisan? Och vem kan han lita på?
På Versailles teater från 1720 har Silviu Pucarete regisserat denna musikaliskt och dramatiskt utsökta fyra timmar långa historia med inte mindre än fem countertenorer i rollerna. Ja, en tenor, uppviglaren Artabano, kontrasterar som elakingen. Iscensatt som ett slags teaterrepetition - hovkulturen var ju rena teatern - tvingas sångarna in i sina roller och moraliska dilemman. Och vilka sångare sedan: Max Emanuel Cencic (Mandane), Valer Sabadus (Semira) eller, den främste bland utmärkta, Franco Fagioli (Arbace) sjunger närmast ikapp med varandra, allt under Diego Fasolis ledning av en av de främsta barockorkestrarna, Concerto Köln.
Här både tvivlar och förtvivlar kung Artaserse (Vince Yu, den senaste stjärnan bland countertenorer), medan de omkring honom bevekande utber sig om nåt alternativt vill honom att hämnas. Så kunde det se ut på den tiden makten förväntades ha en moral.
