En sista present till den svenska självbilden

Abba kom med grundämnen till modern dansmusik – och till idén om svenskarna som entreprenörer

Abba släpper nya låtar och ska uppträda i avatarform.

Vi ska alla en gång dö, men först boomerdisco.

Agnetha, Anni-Frid, Björn och Bennys återkomst till offentligheten har ett syfte: att högtidligt begrava 1900-talets popmusik, i en tid när dess representanter ofta hinner falla undan utan färdigformulerade avskedsbrev. De två nya Abba-spår som släpptes tillsammans med kvällsmaten igår kväll låter som schlagerbidrag från valfri insomnad sovjetisk delrepublik. Bra, alltså. 

Det finns – minst – två Abba att förhålla sig till. Först gruppen som på blott elva år skrev om musikhistorien, liksom ett helt lands självbild. Ett utvandrarepos pimpat med fjäderboa: tre svenskar utan särskild stamtavla, samt en tyskerunge, som i begreppets slitna betydelse erövrade världen. 

Abba är fundamentet till den ohotade tidsanda som bestämt att popmusik främst handlar om prestation, en svensk nationalsport centrerad runt flaggviftande musiktävlingar och tech-under.

På ett teoretiskt plan är skillnaden mellan Abba och Ingemar Stenmark hårfin. Deras gåva till svensken är samma: Framgång och något bättre spegelbild. 

Ett sjuttiotal singelettor! Över 60 albumettor! Lira nationalsången! Arvet från Abbas triumfer är en navelskådande syn på Sverige som en Viktig Musiknation™, där nödvändiga gränser mellan kritiker, jurymedlemmar, entreprenörer och musiker har frätts sönder. Samtliga av dagens inblandade – från Spotifys Daniel Ek, Polarprisets Marie Ledin och Christer Björkman till random skånsk musikälskare – jobbar ju mot samma ädla slutmål: Den svenska popfabrikens vidsträckta lebensraum. Att något viktigt gick förlorat på vägen, vem bryr sig?

Samtidigt finns en alternativ berättelse. Den handlar om två kärlekspar som under vännen Stikkan Andersons översyn skapade en särpräglad och bottenfrusen disco, där höjdpunkterna hör till några av 1900-talets stora konstverk, innan gänget spreds för vinden, ärrade och äldre.

Snarare påminner de om Draknästets seriella entreprenörer

The Day Before You CameThe Winner Takes It AllWrap Your Arms Around Me, Agnetha Fältskogs första engelskspråkiga soloalbum från 1983! Grundämnen i modern dansmusik, liksom i den stora europeiska sångboken och i oräkneliga komma ut-processer. Och nog går det att dra linjer mellan Kraftwerks robotreplicor från 1981 och gruppens kommande avatarkonserter.

Men de kroppar som efter decennier av slummer nu ruskar på sig är inte främst några älskvärda discodrottningars. Snarare påminner de om Draknästets seriella entreprenörer. Ärendet är att en gång för alla säkerställa svensk vinst i VM-finalen av pop – en allra sista framgångssaga, innan allting obönhörligen tar slut. 

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.

Följ ämnen i artikeln