Algoritmerna är som rökning för ungarna
Sociala medier skadar redan våra barn rejält
Jag var tolv och min bästis var elva, vi stod på Pressbyrån och bad kvinnan bakom kassan att lägga fram olika ciggpaket. Marlboro, Prince, John Silver och Kent. Vi ville hitta de starkaste. Det blev John Silver utan filter den gången. Gott!
Fem år senare blev det förbjudet att sälja tobak till barn. Många med mig tyckte att det var sjukt.
Det är svårt att inte tänka på det där när det kommer till barn och skärmar. Det som nyss var så självklart, att ungar sitter vid padda eller mobil mest hela dagarna, börjar framstå som märkligt. Lite ingrott och nikotingultfult.
Även om det fortfarande är fritt blås tas nu snabba steg mot regleringar. Politiken kliver in och säger stopp.
Australien var först ut och sätter en åldersgräns på 16 år för ett antal algoritmstyrda sociala nätverk som Instagram, Snapchat och Youtube. I Kalifornien finns lagar som förbjuder företag att exponera barn för ”beroendeframkallande flöden”. Danmarks statsminister Mette Frederiksen meddelade nyligen att en rad sociala medier ska förbjudas för barn.
I Sverige kom nya riktlinjer från Folkhälsomyndigheten för drygt ett år sedan. Då slogs fast att de minsta barnen helt bör slippa exponeras för skärmar, medan barn mellan två och fem år ska använda skärm maximalt en timme per dygn. Något mer kan vara okej mellan sex och tolv år och mellan 13 och 18 år kan man tillåta två eller kanske tre timmar skärmanvändning dagligen.
Kristdemokraterna har föreslagit EU-regleringar som tvingar företagen bakom sociala nätverk att både agera och transparent visa hur deras algoritmer fungerar och skapar beroenden. Liberalerna har följt efter och vill förbjuda sociala medier för barn under 15 år. Socialdemokraterna vill samma sak, meddelade de i förra veckan. Dessutom har regeringen, trots att Moderaterna tidigare tyckt att det är upp till föräldrarna, tillsatt en utredning om att införa åldersgräns för sociala medier.
Det är ingen slump att pendeln svänger, det är inte bara gamlingarnas moralpanik eller samtidens generella dragning till repressiv politik som ligger bakom. Det är snarare tvärtom. Precis som med rökning: trots intensiv och penningstinn lobbying från big tech-bolagen kan vi inte längre ducka.
När vi låter algoritmstyrda medier skapade för att trigga våra beroendebeteenden härja fritt med ungarnas hjärnor så kostar det dem något:
Tiktok har själva undersökt sin produkts påverkan på barn och kommit fram till att deras algoritmstyrda flöde är både skadligt och beroendeframkallande. Instagram har i egna undersökningar sett hur algoritmen exempelvis levererar mer innehåll som triggar ätstörningar till just de tonåringar som är mest mottagliga, och så fungerar ju algoritmerna på de flesta områden. En färsk forskningsgenomgång visar att unga riskerar att drabbas av bland annat försämrat arbetsminne och nedsatt koncentrationsförmåga på grund av de algoritmstyrda sociala nätverken. Folkhälsomyndigheten har konstaterat att barn gör sina läxor upp till fyra gånger snabbare om mobilen ligger i ett annat rum och att barn som sover med mobilen utanför sovrummet sover bättre och längre.
Sverige är ett land där man oftast lyssnar på Folkhälsomyndigheten. Vårt förtroende är, än så länge, högt för institutioner och experter. Kanske är det också därför vi redan ser stora förändringar: Barnen minskar sin skärmtid rejält, de som är mellan nio och tolv har minskat användandet av digitala enheter med 40 minuter per dygn jämfört med för tre år sedan. Dubbelt så många nioåringar lever utan egen mobiltelefon i dag jämfört med 2022. Användandet av sociala medier minskar bland barn under 13 år. Allt enligt Mediemyndighetens rapport.
Det händer enormt mycket – redan innan lagstiftningen kommer i kapp. Fortfarande återstår många frågor kring hur man bäst reglerar eller förbjuder. Kanske är det KD och Kalifornien som tänkt mest rätt när de vill ålägga techbolagen att förändras snarare än användarna.
Oavsett hur det blir med den saken kommer vi att få se förändring. För vi vet innerst inne att det inte kan fortsätta såhär.
För mig är det hoppfullt. Jag är otroligt nyfiken på vad som kommer att ersätta, och vilka helt nya kulturella uttryck som kommer att uppstå, om de globala techjättarnas grepp om folks hjärnor lossar åtminstone lite.
Jag längtar fortfarande ofta efter cigg men är glad att jag slutade för två år sedan, glad att små dumma barn i dag är förbjudna att köpa John Silver utan filter i Sverige.
Jag tror att de som nu svär över skärmregleringar kommer att känna likadant om scrollandet en vacker dag.
