Hoppa till innehållAftonbladetAftonbladet

Dagens namn: Sigfrid

Handdatorns ilskna pip dödar själen på jobbet

”On falling” kan bli en klassisk skildring av gigekonomin

Joana Santos spelar huvudrollen i ”On falling”.

I den moderna klassikern ”Hired” provar skjutjärnsreportern James Bloodworth olika jobb inom gigekonomin. Efter sex månaders slit syns depressionen framför allt i hans vanor på fritiden: han äter enbart på McDonalds, har börjat röka igen och orkar endast ligga på soffan på kvällarna. Det överlägset värsta jobbet – som tagit knäcken på honom – är arbetet i Amazons lagerlokaler.

På Göteborgs filmfestival visas portugisiska Laura Carreiras debutfilm ”On falling” som utspelar sig i just en sådan lagerlokal. Den har också potential att bli en klassisk skildring av gigekonomin. Men medan de anställda på lagret i Bloodworths reportagebok ruvade på vrede och högerextremism fokuserar Carreira på själens obotliga ensamhet. Filmen är som en ödslig snyftning i en ändlös korridor.


”On falling” kretsar kring Aurora, finstämt och nästan blygt spelad av Joana Santos, en portugisisk gästarbetare i ett varulager i Skottland. Under 1 timme och 44 minuter tar vi rygg på henne när hon piskas av algoritmen i sin handdator. Vi får följa henne när hon söker jobb inom vårdsektorn och urlakad somnar i en park efter intervjun. Sitta med henne i köket i kollektivboendet och lyssna till samtal som ingen orkar hålla uppe lågan i. Vid ett tillfälle försöker Aurora ragga upp en annan gästarbetare (Piotr Sikora), men eftersom båda är för trötta lägger hon bara huvudet på hans axel, likt en vänlig labradorhona.

I själva verket är varenda scen genomtänkt och slipad som en knivsegg

Här finns scener som jag aldrig kommer glömma. Som när Aurora lyssnar på en vakt i lagerlokalen som berättar om sin mops. Samtidigt börjar hennes handdator pipa och man kan se stressen i hennes ögon. En mera agitatorisk regissör som Robert Guédiguian hade avbrutit samtalet, kanske kastat in en ilsken mellanchef. Men Carreira låter Aurora tålmodigt lyssna klart på den äldre herren medan pipen blir allt ilsknare. Som åskådare har jag känslan av att ha bevittnat en soldat upprätthålla humanismen i en skyttegrav under ett anfall. I en annan, återkommande, scen beordrar handdatorn Aurora att packa ett grovt rep. Men i stället byter hon ut det potentiella självmordsredskapet mot en närliggande vara. Budskapet är tydligt: ensamheten i lagerlokalerna speglas i det ödsliga konsumtionssamhället bakom skärmarna. Det enda vi kan göra är att låta medmänskligheten lysa som en fyr på ett nattsvart hav.


Det är lätt att missta ”On falling” för en anspråkslös film med sitt lågmälda, långsamma berättande. I själva verket är varenda scen genomtänkt och slipad som en knivsegg. Framför allt fångar filmen skoningslöst den tidsparadox som kapitalismen skapar. På jobbet, i lagerlokalen, betyder sekunderna och minuterna allt. Utanför blir tiden meningslös, cyklisk och repetitiv. Under filmens jobbintervju får Aurora frågan vad hon ”gör på fritiden”. Hålögd tittar hon på mellanchefen och svarar: ”tvättar”.

Mini Bambino: Vad är Karins fitnessprogram?
Mini Bambino: Vad är Karins fitnessprogram?
13:26
Ljudet, konsthallen och det offentliga
Ljudet, konsthallen och det offentliga
37:55

Följ ämnen i artikeln