Det går att få barn att gilla de fina barnböckerna

Sätt på säkerhetsbältet, hjälmen och flytvästen – så här gör du

Börja med instruktionsböckerna så kommer barnen till de fina böckerna sen, skriver Linda Skugge.

Barn ska inte tvångsmatas med fiberrika moraliska värderingar.

Så skriver Dagens Nyheters litteraturkritiker Lotta Olsson. Hon vill tala om att det är skillnad på konst och det hon kallar instruktionsböcker, som enligt henne bara består av en pedagogisk smörja som förklätts till skönlitteratur och som köps av dagens ängsliga unga föräldrar som är rädda för att göra fel, och att råka förmedla unkna fördomar.

Detsamma tycks gälla förlagen, som blandar ihop verkshöjd med urtrist moral.

Det håller nog alla med om. Men hon missar poängen. Hur man får barnen att uppskatta konsten.

Jag skulle vilja prata om minst lika ängsliga föräldrar som köper de där fantastiska böckerna som mest är som konst till sina barn, som aldrig brukar öppna en bok, och som knappast kommer att börja läsa – den här gången heller.

Det är helt enkelt för svårt för någon som tycker att text är ”hassle”, som mest kollar på videoklipp, att börja med konsten.

De barn som verkligen läser och har kommit så långt i sin läsförmåga att de kan ta till sig abstrakta böcker är så få att dem behöver vi inte ens prata om. De kommer att klara sig.

Det är alla andra som är ett problem. Som behöver stor hjälp på traven. Och den hjälpen består inte av de fantastiska böcker Olsson skriver om. De allra flesta förstår inte Shaun Tan eller Anna-Clara Tidholm.

Men det fina är att det finns ett sätt för att barnen ska komma fram till Shaun Tan-hyllan.

Är ni beredda? Sätt på säkerhetsbältet, hjälmen och flytvästen. För att inte tala om reflexvästen och svälj den där tuggan med groddar.

Man börjar med instruktionsböckerna! Där inget hintas mellan raderna. Där man slipper tänka själv. Där alla känslor står rakt upp och ner. Där Sabina säger ”jag ser att du verkar ensam, vill du vara med och leka”.

Finsmakartendenserna måste man dölja

Där varje kapitel bokstavligen avslutas med en cliffhanger där personen hänger från en klippa. På så sätt lurar man barnet att inte lägga ifrån sig boken. Finsmakartendenserna måste man dölja.

Sedan när barnet läst ett par hyllmeter sådana präktiga instruktionsböcker tar man med dem till närmaste bibliotek där någon av de fantastiska bibliotekarierna i de allra flesta fall lyckas entusiasmera barnen bättre än någonsin gamla mamma.

Har man tur inser barnen att bibliotekarier är förtrollade feer som sitter på nyckeln som öppnar porten till himmelriket. Där alla de böcker Olsson (och jag) älskar finns. De som förgyller en tung vardag. De som får barnet att förverkliga alla sina drömmar.

Under en fika med författaren Andreas Palmær, som pratar mycket i skolor, påminner han mig om att vi dessutom ofta missar en sak: väldigt många barn förstår inte ens ord som till exempel ”sommarstuga”.

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.