Margaux Dietz och Svenonius på kafferep

Intervjun om barnmorskorna blir ett sätt att motverka samtal där makten kan ställa till svars

Margaux Dietz är kanske intresserad av att kunna föda barn tryggt, men hon kommer aldrig att bli någon klasskämpe

Det händer ibland, en gång varje blåmåne, att de förmögna inser hur beroende de är av dem som arbetar.

Att din chef behöver dig, men att du inte behöver din chef.

Denna yrvakenhet kan ta sig uttryck på lite olika sätt, men en sak är säker. Det är inte en insikt som kommer att formuleras med klasskampens språk. När influencern Margaux Dietz försöker uppmana sina följare att sluta upp bakom barnmorskornas krav på bättre arbetsförhållanden talar hon mest om att vara mamma och kvinna. “Alla har varit små bebisar och kommit ur er mor på något sätt”, påpekar Dietz, som sedan tjoande sluter upp i en demonstration.

Men varför står barnmorskorna där? Varför har sjuksköterskor och undersköterskor protesterat tidigare? Varför säger folk upp sig från sina arbeten?

Det påtalas faktiskt inte en enda gång att det är Svenonius högerpolitik som drivit fram krisen

Ja, det svaret kommer vi inte få från Margaux Dietz, när hon sätter sig ner för att intervjua den ansvariga politikern i Stockholm, det moderata finansregionrådet Irene Svenonius, samt Aida Hadzialic, regionråd för Socialdemokraterna. Det påtalas faktiskt inte en enda gång att det är Svenonius högerpolitik som drivit fram krisen, genom sin partienliga utarmning av välfärden. I stället blir intervjun ett kafferep där alla får prata om hur viktigt det är att barnmorskorna har det bra. Allt annat tycks bara olyckligt: barnmorskebristen beror enligt moderaten på den “tuffa pandemin”, “RS-viruset”, och att många gått i pension på sistone. Stundtals verkar det som om finansborgarrådet inte gjort något annat än att förbättra arbetsvillkoren inom sjukvården. “Ska det bli verkstad måste man tillföra pengarna, annars är det bara tomma ord och fagra löften och det är aldrig min melodi”, säger Svenonius.

“Du är korrupt!” hade Margaux Dietz kunnat skrika, eftersom hon ändå inte är förpliktigad av journalisternas krav på saklighet. I stället nickar hon instämmande till politikernas tomma ord och fagra löften. För trots att hon understryker hur opartisk hon är, (“att man är vän med någon i ett parti betyder inte att man röstar på det partiet”, säger hon och syftar på Ebba Busch) så verkar hon i Youtube-ekonomin, eller, för att tala med Shoshana Zuboff, i övervakningskapitalismen. Det är inte i välfärden hon kommer att hitta sina sponsorer. Och det är knappast vänstern som kommer underlätta hennes levebröd i form av olika reklamsamarbeten.

I boken Badfluence: makt, miljoner och halvsanningar i sociala medier visar Yasmine Winberg och Julia Lundin hur influencers får allt större politisk makt. De exemplifierar med Bianca Ingrosso, som sände live från riksdagen under förra valet, där hon guidades runt av Annie Lööf. Hon uppmanade även sina då 795 000 följare att rösta på Centerpartiet. Samma Annie fick låna Isabella Löwengrips Instagramkonto för en livesändning. Margaux Dietz har aldrig varit sämre, utan har tidigare bjudit in samtliga av partiledare för att medverka i vad hon kallade ”Partitempen”.

Det undgår nog ingen väljare att influencer-intervjun blir ett sätt för politiker att aktivt motverka ett demokratiskt samtal, där de kan ställas till svars. Men det måste också understrykas att det är riggat till högerpolitikernas fördel. Margaux Dietz är kanske intresserad av att kunna föda barn tryggt, men hon kommer aldrig att bli någon klasskämpe. Det hon gör är snarare att appropriera en klasskamp och göra om den till säljbart content. Vilket föga förvånande fungerar fantastiskt för en moderatpolitiker.

Så frågan är kanske snarare vad sossen Aida Hadzialic gör där. Influencern behöver ju henne – men hon behöver inte sin influencer. Dem kan borgarna få behålla för sig själva.

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.