Ett skämt för mycket – då blev hon cancelled
Vinden vänder och drottningen kan bli narr – då som nu
Ena dagen i smöret och allas favorit – nästa helt ute i kylan, med en blodtörstig mobb efter sig. Visst är det en berättelse vi hört några gånger nu? Men jag tänker faktiskt inte på Ann Heberlein utan på Anna Charlotta Schröderheim (1754–1791), huvudperson i Carina Burmans ”nästan sanna” roman God natt Madame, som kom i våras.
Anna Charlotta Schröderheim var känd för sin vassa kvickhet, kompis med Bellman och deltog i sällskapslivet i Gustav III:s hov. Eller gjorde, tills hon en dag drog ett alltför giftigt skämt om kungen – och åkte ut i kylan. Hon blev cancelled, kan man säga.
Skämtet hon gick för långt med handlade om ryktet att kungen hade haft handgriplig hjälp av sin hovstallmästare Munck när en tronarvinge skulle koncipieras – den Munck som Klas Östergren skriver om i just utkomna Två pistoler. Även Munck var länge uppburen men föll sedermera offer för hovintrigerna och – spoiler – dog i landsförvisning. Cancelled.
Antagligen är det en slump att det just kommit två historiska romaner om människor som föll i onåd men temat talar onekligen till vår tid. Vi är inte utlämnade till nyckfulla despoter, vars infall kan styra över liv och död, men vi har arenan sociala medier som både kan skapa och förgöra karriärer. Rektor Hamid, kommer ni ihåg honom?
I en annan aktuell bok, Fallet, beskriver nämnda Ann Heberlein just sitt eget fall från parnassen. Men om hon föll i onåd i det en del kallar PK-Sverige så erbjöds hon och tog en plats på en annan arena – ett annat hov, om man vill – nämligen alternativa medier på högerkanten. Med tiden insåg hon dock att rollen var rätt begränsad; publiken var ointresserad av hennes texter om sömnlöshet men jublade när hon misstänkliggjorde muslimer.
Samma mekanism beskrev Cissi Wallin när hon i våras gjorde avbön för sitt beteende i sociala medier, där hon ofta drevat mot enskilda personer. Hennes publik, skrev hon, krävde raseri och en ”totalt onyanserad” ledare och hon gav dem vad de ville ha.
Hon framstod som en drottningen i sitt hov men var kanske i själva verket narren, som underhöll sin publik.
Ska man lära något av historien så är det att inte bli hög på sina framgångar i hovet/sociala medier – vinden kan snabbt vända. Eller som de säger i en annan hovskildring, filmen The favourite (2018): ”Favour is a breeze that shifts direction all the time.”
Och jag vill inte undanhålla er fortsättningen på citatet för det är också tänkvärt: ”Then in an instant, you’re back sleeping with a bunch of scabrous whores wondering whose finger’s in your ass. You cannot have too many friends in court.”
