Målet är att nöta ner de borgerliga väljarnas motstånd

Bulletin och den stora mobiliseringen på högerflanken

Tidigare skribenterna på Svenska Dagbladets ledarsida, Ivar Arpi och Paulina Neuding, har gått till den nya sajten Bulletin, där Neuding också är ansvarig utgivare.

Det går inte längre. Liberalismen är omöjlig att sälja in med liberala argument.

Högern måste i förtvivlan över sin bristande dragningskraft opinionsbilda genom kulturkrig. Då är det logiskt att samla de mest stridsvana riddarna på ett och samma ställe: den nya konservativa sajten Bulletin.

Anförda av Paulina Neuding – som har en Thatcher-lik benägenhet att hylla gammaldags värderingar, samtidigt som hon vill rasera stora delar av vårt gångna sekels nationsbygge – ska veteranerna visa upp en enad front mot marxister, socialdemokrater, gröna och inte minst rosa liberaler.

En sådan mobilisering får genast konsekvenser på annat håll i medielandskapet; det blir ett slags dominoeffekt.


Det är nästan synd om SvD:s ledarsida, som inom loppet av något år har tappat (förutom Neuding) Per Gudmundson och nu allra senast Ivar Arpi, Riddaren av den rasande skepnaden. Båda går till Bulletin, tillsammans givetvis med Alice Teodorescu Måwe. Ingen orkar ägna sig åt nyliberalt frasmakeri, för det genererar inga klick längre och inte får det blodet att strömma till heller.

Eller var alla dessa strategiska manövrar förberedda och samordnade? Det är ju en rolig tanke, att det skulle finnas ett gammalt överdådigt sammanträdesrum i ett mörkt torn någonstans

Eller … sakta i backarna. Lena Andersson orkar! Hon lämnar DN:s ledarsida för SvD:s. Det är som sig bör och kanske en befrielse för DN:s läsare, som nog förväntar sig socialliberala värderingar på ledarplats. Och så Mattias Svensson, tyvärr – den siste ljusblå mannen på planeten, en skribent som på gott och ont faktiskt drivs av ett äkta frihetspatos. Det kommer säkert fler värvningar inom kort.

På min tid betalade SvD Ledare uselt, så jag börjar undrar om inte paniken har resulterat i en rejäl budgetförstärkning.


Eller var alla dessa strategiska manövrar förberedda och samordnade? Det är ju en rolig tanke, att det skulle finnas ett gammalt överdådigt sammanträdesrum i ett mörkt torn någonstans där det röks cigarr och dricks årgångskonjak och fördelas frontavsnitt. Men jag tror inte det. (Har jag fel får jag skylla på att jag själv aldrig blev ditbjuden.)

Snarare verkar Neuding och de andra riddarna runt det blåbruna bordet ha tröttnat på allsköns renläriga nyliberaler och blödiga socialliberaler – bägge sorter är när allt kommer omkring antirasister – som vägrar fatta att Den enda vägens politik numera går via Sverigedemokraterna.

Någon annan möjlighet för borgerligheten att ta över makten existerar ju inte. Bulletins uppgift blir att nöta ner de allmänborgerliga väljarnas motstånd, att få dem att känna att Sverigedemokraterna nog har rätt sunda instinkter ändå och går att regera landet med. SD i sig har redan knådats klart, och sitter nu halvt söndermasserat i knät på välfärdsplundrarlobbyn.


Kvar står de anständiga mittenborgarna och kliar sig i huvudet. Det är liksom deras signum att göra så, och jag undrar om någon kan ändra på det. Riddarna på Bulletin har en mäktig uppgift framför sig, och det ska bli obehagligt att följa hur långt de är beredda att gå för att lyckas.

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.