Ständigt denna Mozart fast det finns andra
Drottningholm gör för enkla val
Det är onekligen glädjande att Drottningholmsteatern, efter att först avstått från att tillsätta en konstnärlig ledare (den tilltänkte ska ha ansetts för dyr), nu har engagerat den välkände och skicklige dirigenten Marc Minkowski. Tillsammans med sin ensemble Les Musiciens du Louvre är de specialister på framför allt fransk barock och vet att få musik av Rameau, Lully, Mondonville, Händel, Gluck, med flera, att låta som vore den ny. På Drottningholmsteatern ska han, tyvärr måste jag säga, göra de tre mest kända Mozart-operorna, Figaros bröllop, Don Giovanni och Cosìfan tutte; en opera om året från nästa sommar. Varför då? Denna sommar på Drottningholm ges två operor. Inte av jubilaren Gluck eller jubilaren Rameau, utan av – Mozart (Mitridate och Idomeneo). Mozart, inte minst de tre förstnämnda, spelas jämnt och ständigt. Drottningholmsteatern är en teater dit långväga resenärer söker sig, inte sällan den allt växande skara av barockentusiaster från Europa.
Till skillnad från andra operahus behöver man alltså inte spela välkända operor, utan skulle kunna bjuda på verk som sällan eller aldrig spelas på dessa breddgrader. Inte minst när man nu har Minkowski att tillgå.
