Förbud och straff kan aldrig vara hela svaret
En skärpt sexköpslag riskerar att sopa problemen under mattan
Sexköpslagen är snart trettio år gammal och har inte hängt med i digitaliseringen. I höstas kom förslag på en uppdatering – också sajter som Onlyfans borde skruvas åt. Redan i sommar kan det bli förbjudet att köpa sex ”på distans”, i klartext: inget mer betalt webcam-sex, i alla fall inte för den laglydiga.
Är det en feministisk framgång? Kanske.
Med sexköpslagen sa den svenska staten något rätt så radikalt, nämligen att prostitution måste betraktas som ett fenomen i ett större sammanhang – och det sammanhanget är ojämlikhet.
Ojämlikhet mellan könen, eftersom kvinnor är underordnade män kulturellt, politiskt, ekonomiskt och ofta också rent fysiskt – och det är oftast kvinnor som säljer sex.
Och så ekonomisk ojämlikhet, det faktum att samhället pressar ut folk i marginalen, in i förnedring och förtryck för att kunna överleva – det är oftast fattiga människor som säljer sex.
Med sexköpslagen sa samhället: den som säljer sex befinner sig påfallande ofta i en utsatt situation, som direkt eller indirekt skapats av könsojämlikheten och av den ekonomiska ojämlikheten. Att köpa sex är att utnyttja den utsattheten, och svenska staten uppfattar utnyttjandet som oacceptabelt.
Löser lagen de underliggande problemen, de som gör att människor tvingas in i prostitution? Nej. I värsta fall sänder den istället en signal om att också den som säljer sex är klandervärd, halvkriminell och på något sätt nedsmutsad.
Det är det ena problemet. Det andra är att sexköpslagen reglerar en företeelse som är svår att avgränsa, vilket den aktuella utvidgningen av lagen belyser. Varför är det förbjudet att köpa sex, men tillåtet att betala andra att ha sex framför en kamera, och sedan sälja filmen? Sverige har en liten men gott gåendes porrbransch som får operera fritt. Ett förbud mot pornografi skulle nämligen aktivera alla möjliga sorters gränsdragningsfrågor – kring yttrandefrihet och censur, exempelvis – som staten helt enkelt inte reder ut att lagstifta kring på ett rimligt sätt. Alltså får porren vara fri.
Mitt emellan pornografi och prostitution ligger den verksamhet som pågår på exempelvis Onlyfans. De som lobbat för utvidgningen av sexköpslagen, den kristna välgörenhetsorganisationen Talita exempelvis, menar att webcam-sex är prostitution som dessutom för med sig risken att filmerna sprids och används för att pressa den som låtit sig filmas. Och visst finns skäl att skriva lagar kring den framväxande Onlyfans-branschen, samma progressiva skäl som drev fram sexköpslagen – regleringen av sexualiserad exploatering bör vara teknikneutral.
Ändå bör den feministiska rörelsen förhålla sig kritisk till politik som lutar sig mot bötesboken och häkteshotet, särskilt när det kommer till sex. I värsta fall skapar nämligen straffandets politik en förbudskultur kring sex och erotik, och en sådan kultur tenderar alltid att missgynna kvinnor och sexuella minoriteter.
Det finns människor som far illa av att sälja sex på nätet. Kanske är det rätt av samhället att ta den gruppens skyddsbehov på allvar, och lagstifta mot köp av webcam-sex. Det är rimligt att samhället håller emot de alltmer extrema marknadskrafterna, allt ska inte köpas och säljas och särskilt inte under exploaterande förhållanden. Men om det bara blir lagstiftning, ännu en repressiv ”signal” från staten, då är risken kanske större att vi rör oss mot ett samhälle som med hjälp av polis och åklagare sopar saker – ojämlikheten, roten till det onda – under mattan.
På samma sätt är det med den traditionella prostitutionen. Nog är lagstiftningen ibland en god hjälp för att upprätthålla normer och markera mot den som utnyttjar en annan. Men samhällets resurser måste framförallt riktas mot det förebyggande arbetet, och sättas in för att verkligen hjälpa den som hamnat i utsatthet. Det måste också finnas en engagerad feministisk rörelse som kräver något annat än övervakning, förbud och straff.
I dag finjusterar vi lagen, samtidigt som vi nedmonterar allt annat. Det är knappast en feministisk framgång.
Café Bambino: Vänstern är ett gäng gnälliga fit*or
