Konspirationen om de röda väderkartorna

Klimatförnekarna har fått sina egna representanter i riksdagen

Under värmeböljan 2018 visade en termometer i Malmö 34 grader

Meteorologernas väderkartor lyser med allt mörkare röd färg. De senaste åren har värmerekorden avlöst varandra – lokalt och globalt. Det resulterar inte bara i bränder och människor som dör av värmeslag. Hettan påverkar oss alla. Vi blir slöa i huvudet, slöa i kroppen. För sårbara grupper är ansträngning förenad med livsfara.

Under en värmebölja i Chicago i mitten av nittiotalet dog runt 700 personer på fem dagar. De flesta i små lägenheter, högt upp i hus, generellt i de fattigare delarna av staden. Som alltid vid naturkatastrofer slår även det mörkt röda på väderkartorna hårdast mot de som redan är utsatta.

Med lika röd och ilsken hetta står just nu striden på sociala medier om vad som egentligen ligger bakom värmen. Är de ilsket röda kartorna en lömsk komplott från SMHI för att tvinga svensken till ännu högre bensinpriser?

Alla artiklar och tweets som på något sätt rör den globala uppvärmningen översvämmas av svar. Men det är inte längre bara anonyma konton som sprider desinformation och rena konspirationer.

Den moderate riksdagsledamoten Jan Ericson delade ett inlägg på Twitter om att den röda färgen på kartan var en ”subtil hjärntvätt av svenska folket”. Tweeten fick enorm spridning, och är bara ett exempel i på hur högern just nu avfärdar klimatkrisen.

De är rädda för att det liv de investerat i, deras livsstil, inte längre kan upprätthållas.

Ett annat sätt att undergräva forskningen är att hänvisa till lokalt väder – eller för all del att påpeka att värmeböljan i Sverige bara varade i två dagar. Som när en annan moderat riksdagsledamot, Lars Beckman, postade en bild på en t-shirt med budskapet ”Jag överlevde 21-22 juli 2022”.

Visserligen med ett visst mått av humor, men som en del i en större kampanj för att undergräva klimatfrågans allvar i allmänhet och Miljöpartiet i synnerhet.

Det är inte kunskap som saknas. Utöver IPCC:s senaste rapporter har flera svenska böcker om klimatkrisen kommit. Senast ut är Peter Alestigs Världen som väntar: Vårt liv i klimatförändringarnas Sverige (2022) som beskriver hur Sverige kan se ut år 2050. Hettan har ett eget kapitel.

Värmeböljor leder även i Sverige till dödsfall, även om vi ännu inte sett samma siffror som på kontinenten. Sommaren 2003 beräknas 70 000 ha dött i Europa av en knappt två veckor lång värmebölja i början av augusti. En av de värsta naturkatastroferna i Europa det senaste seklet.

Enligt konspirationsteorierna har meteorologerna ändrat färgerna på väderkartorna för att det ska se mer extremt ut. På bilden: en gammal väderkarta från 2001.

Ändå befästs konspirationsteorierna om de röda kartorna nu bland fler än högerpolitiker. Jag är övertygad om att de allra flesta som sprider bilderna är rädda. De känner sig hotade. Men de är inte rädda för att jorden ska bli en farligt mycket varmare plats. De är rädda för att det liv de investerat i, deras livsstil, inte längre kan upprätthållas.

Vi har sedan upplysningen matats med tanken på ständiga förbättringar. Att allt kommer att fortsätta rulla på och till slut bli bra. Det är högst obehagligt att tänka på att vi som samhälle, eller civilisation, har passerat vårt bäst före-datum.

Att priserna på livsmedel inte kommer att gå tillbaka till det normala. Att fler kommer att dö i värmen i takt med att både uppvärmningen och klyftorna mellan fattig och rik ökar.

Det är enkelt att sprida felaktig information och konspirationer, men tidskrävande att bemöta dem. I hettan blir vi som sagt slöa.

Den senaste värmeböljan är över. Det var tur att den bara höll i sig några dagar. Klimatförnekarna kommer att påstå att de hade rätt. Det är ju inte lika varmt längre. Men vi vet att de ilsket röda kartorna kommer att bli vanligare, och värmeböljorna bli mer långvariga. Värmerekorden kommer att slås år efter år, och människor kommer att dö.

Det är enkelt att sprida felaktig information och konspirationer, men tidskrävande att bemöta dem. I hettan blir vi som sagt slöa.

Men de senaste åren har en ny våg av klimat- och miljöaktivism börjat växa fram. Se bara på Extinction Rebellion, som snart kommer att genomföra några aktionsdagar i Stockholm. Eller nätverket Take Concrete Action som planerar en blockad mot Cementa i Slite på Gotland slutet av augusti.

Bortom de konspiratoriska klippen på Twitter finns det folk som tar kampen mot ett framtida inferno. Det är hoppingivande när människor sätter görandet framför tyckandet. Och vi behöver bli fler som gör just det.

Det är en svettig tid vi har framför oss. På flera sätt. Vi får hoppas att svetten blir något som leder till handling, snarare än ångest. Det röda på väderkartorna kan också bli kampens färg.

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.