”Jag vill inte stelna på mina käpphästar”
Thomas Engström är ny krönikör på Aftonbladet kultur
Välkommen till oss som krönikör! Vem är du, vad har du gjort tidigare?
– När jag var sju blev jag författare. Jag läste Ronja Rövardotter, och kunde Astrid, en smålänning som jag, göra det där ... då skulle ingen få hindra mig. Det tog ett tag att nå ut, men nu har det blivit åtta romaner. Sen är jag en sån där blandras av kulturjournalist och ”stridbar skribent”, vilket är precis lika gräsligt som det låter. Jag skrev länge i SvD och i Fokus, innan de blev för höger och jag blev för vänster.
Har du några favoritämnen läsarna kan vänta sig?
– Usch ja. Dem ska jag försöka undvika, särskilt i krönikorna. Jag har ingen lust att sitta och stelna på mina käpphästar. Men jag är ofta arg när jag skriver, och då försöker jag göra nånting roligt av det. Eller inte, om jag är arg på riktigt. Det är därför jag älskar att skriva i Aftonbladet: man får vara sig själv, man slipper hela det småborgerliga fjanteriet.
Vad saknar du på svenska kultursidor?
– Läs min text från häromåret! ”Blod och nerv”, eller vad det var ... Haha, nä men alltså. Jag saknar Ulf Lundell på den här sidan. Jag saknar folk som bor i en vanlig jävla småstad och typ har haft ett jobb nån gång eller rest runt i världen lite. Annars ... det är bra när ni på redaktionerna sätter en skribent som är kunnig inom sin nisch på nåt helt annat ämne. Om jag ska parafrasera ett råd Carl Bildt gav nån efterträdare: det är lätt hänt att man fastnar i att administrera inboxen. Det gäller att stänga ner mejlen ibland och tänka ... framåt. Jag vägrar säga ”outside the box”. Eller sa jag just det? Herregud.
Din fru Margit Richert, som du skriver böcker tillsammans med, är krönikör i DN och ni tycks leva väldigt nära varandra. Hur gör ni för att dela upp krönikeämnen mellan er? Är det först till kvarn som gäller?
– Bäst till kvarn. Jösses, om det var först till kvarn, då skulle Margit få allt! Hon läser uppemot 100 tidningstexter om dan. Nej, jag skämtar inte. Men bäst lämpad är inte samma sak som bekvämast med ämnet. Ofta blir det tvärtom: ”Det här skriver du fan aldrig om, Thomas. Ta och gör det, så kanske du lär dig nåt på kuppen.” Och omvänt.
Till sist: Vad önskar du dig allra mest just nu?
– Att det aldrig nånsin blir en blåbrun regering i det här landet. Att västvärlden enas kring en salig vänstersväng och ett allvarligt menat försök att rädda planeten från klimatkatastrofen, och från de många krig jag ser på horisonten. Fred på jorden, då. Och helst en jord som inte har brunnit upp under tiden.
