Faktakolla aldrig en bra spaning

Är elsparkcyklarna verkligen arbetarklassens Tesla? Ingen vet, skriver Petter Larsson

Elsparkcyklarna har kritiserats på sistone, bland annat för att de ligger utspridda över gator och torg.

Det händer förstås att så kallade kulturspaningar slår huvudet på spiken. Även blinda hönor och så vidare.

Men mer ofta än inte blir de ett utlopp för spanarens egna fördomar och käpphästar än för verkligheten. Arbetarklassen gör si, förorten är sån, landsorten är blaha, XX-väljarna är sånadär, och så favoriten: tidningsintelligentians eviga upptagenhet med en vagt definierad "medelklass", som får klä skott för precis vad som helst som skribenten för dagen råkar ogilla.

Till genren hör nämligen att man slipper underbygga det man påstår. Man sitter på caféet och spanar och spånar. Det kan vara pinsamt nog när ämnet är något man själv ändå har någon liten kunskap om, men när man dumdristigt ger sig in på den sociala kartans mer avlägsna delar slår skammätaren lätt i topp.

Sommarens nya rekordinnehavare i genren lösa tankar som lättat ankar är modevetaren Philip Warkanders betraktelse över elsparkcyklarnas klassbundna psykologi på Expressen kultursida.
Om dessa städernas nya gissel vet Warkander att berätta att de framförs av "de mindre bemedlade" för att "demonstrera för omgivningen att man har råd med en helt onödig utgift. Att undvika att använda benen (för att gå, och därmed också få gratis motion) och i stället betala för att stå stilla på en elcykel är idiotiskt rent ekonomiskt, men smart om man vill imponera på sina vänner".

På så vis är det motsvarigheten till "medelklassens" (där var den igen) statushöjande Tesla-bilar, tydligen. När cyklarna sedan parkeras lite hipp som snapp handlar det om att "sätta sig själv i centrum, att se sig som huvudpersonen i berättelsen om staden och andra som obetydliga statister."

Hur vet Warkander vilka yrken eller inkomster de har som kör elsparkcyklar? Och vad som rör sig i deras huvuden?

Jag köper utan att blinka käpphästen att konsumtion utöver att fylla bruksbehov kan uttrycka status. Även om man i just det här fallet kanske ska tillägga att sparkcyklarna är oändligt mycket kvickare än Warkanders apostlahästar, och därför möjligen värda att av rena bruksskäl hosta upp ett par tior för.
Men resten?
Hur vet Warkander vilka yrken eller inkomster de har som kör elsparkcyklar? Och vad som rör sig i deras huvuden?

Det är väl begripligt om det inte finns någon forskning ännu kring ett såpass nytt fenomen, men det finns ju andra metoder att ta till. Journalistiska, förslagsvis, som att lyfta från caféstolen och fråga dem man skriver om.

Men då finns förstås risken att man blir motsagd, att teserna faller som korthus och världsbilden rämnar.
Hellre då på behörigt avstånd utmåla dessa främmade djur i bur, "de mindre bemedlade", som hänsynslöst statusjagande och ekonomiskt korkade egoister.

Eller som vi säger i branschen: kolla aldrig en kul spaning. Du kanske bara får syn på dina egna fördomar.

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.

Följ ämnen i artikeln