En legend och en anda har gått ur tiden

Aftonbladets fd chefredaktör Thorbjörn Larsson är död

Thorbjörn Larsson är död. Jag drabbas inte bara av en sorg över hans bortgång och över att hans vänliga leende, de gånger man stötte på varandra, inte längre ska möta mig, utan också över hur en av de viktigaste tidningsmännen i vår tid nu lämnar oss. Och med det så dör också definitivt en era av tidningsmakande.

Han var en sådan chef som lade sig i mycket, hade åsikter om allt, ville se och veta allt innan det gick i tryck. Han förde med sig en enorm respekt. Både för att han visste vad han pratade om, men också för att han kunde bli rysligt förbannad. Jag minns när jag som journalistklubbens vice ordförande satt i hans rum för en förhandling, och hur hans frustration blixtsnabbt övergick till vrede. Tvärstopp. Ilska.

Men ville man en stund senare diskutera ett publiceringsdilemma så gick det alldeles utmärkt. Det fanns en genuin tro på vad en tidning kunde åstadkomma – Aftonbladet hade ett högre och större syfte än att bara dra in pengar till ägarna. Och jag tror att det faktiskt var ett LO-arv även om jag inte för ett ögonblick tror att Thorbjörn skulle hålla med mig. Han var övertygad om att det ändrade ägarförhållandet och att få in professionella medieägare var det bästa som kunde hända Aftonbladet.

Det blev kanske en perfekt kombination.


Den gamla Aftonbladet-andan satt kvar även ute i de nya lokalerna vid Globen. En anda som både innebar ett hjälpsamt och hyggligt arbetsklimat, men också skapade en journalistik som alltid betraktade världen underifrån eller från sidan. Thorbjörn Larsson personifierade den andan.

Alla ska inte göra kvällstidning. Det räcker om kvällstidningarna gör det. De gör det bäst. Och han som gjorde kvällstidning allra bäst har nu gått ur tiden.

Han visste vad vi var - och inte var. Han visste att Aftonbladet alltid slog underifrån och aldrig skulle glömma vilka vi skrev för – och att vi INTE var Bonniers. Vi var underdog-tidningen som skulle gå andra vägar och försöka lirka upp låsta omöjligheter med dyrk – för vi skulle inte bli insläppta, vi skulle inte få något gratis.

Det hängde alltså ihop. Det var viktigt att vi stod på ”vanligt folks” sida. Även om lönerna i mediehuset sköt i höjden så var perspektivet glasklart. Och eftersom vi hela tiden var den lite fattigare tidningen och därför alltid jagade så var det som om man oftare fick ett ja än ett nej från Thorbjörn Larsson. Han visste att det var bättre att försöka, testa det som ingen annan provat, och därför var han så positiv till Håkan Jaenssons och Bo Hedins vilja att få ut Aftonbladet Kultur på internet 1994.


Han insåg att det fanns en framtid där. Håkan Jaenssons och mitt hopp om att utöka kulturredaktionens redaktionella utrymme och möjligheten att få ut våra texter till nya grupper (och utan att begränsas av längd!) blev agn på ett bete för de större fiskar som skulle fångas i nätet.

För oss på kulturen var det också en tid av frihet. Thorbjörn Larsson respekterade oss och såg värdet av oss – ibland som ett alibi, förstås, men i grunden för att han insåg att i en väldigt kommersiell miljö och på en tuff marknad så behövs en annan röst.

En som går djupare och försöker ifrågasätta.

Han hade makten och möjligheten att ta striden för att inskränka vårt utrymme och framförallt lägga ned Aftonbladet/KULTUR – den först inbladade 12 sidiga söndagsbilagan som sedermera blev den prenumererade vecko- och mot slutet månadstidningen med samma namn. Men vi fick hållas. Och vi fick hållas på nätet.

Också detta i linje med hans vilja att försöka det omöjliga i en värld där Aftonbladet för evigt ansåg sig vara underdogen.


I min värld förändrades allt när vi firade att vi gått om Expressen. Det var en av de största dagarna för många av oss som jobbat länge på Aftonbladet. Vad vi inte visste då var att Thorbjörn Larsson snart skulle byta sida.

Han skulle begå det stora sveket.

Och jag förstår att det var nödvändigt för honom.

Men det som hänt sedan. Nätet och de första åren av ekonomisk nedgång och allt gratismaterial gav tidningarna dåligt självförtroende. Går Aftonbladets och hela tidningsvärldens förändring att spåra till nätet? Var det ett felslut? Dog Aftonbladet-andan när vi lade ut de första artiklarna på Aftonbladet/E-kultur, som vi kallade den då, 1994?

Eller var det att underdogen försvann? Var det snarare de ekonomiska framgångarna? Att Aftonbladet bara blev större och större så att Bonniers fick köpa till sig upplaga genom uppköp av "Idag" och "Kvällsposten" som gjorde att den svenska tidningsbranschen förändrades i grunden? Eller var det det hårdnande samhällsklimatet, nedskärningarna, finanskriser och hushållens sämre ekonomi?


Ja, man kan säkert spåra många förklaringar till att tidningsjournalistiken blivit fegare, mer privat, självutlämnande, kändisfixerad, ytlig och snuttifierad och därmed mer kulturföraktande.

Men ibland tänker jag att det berodde på sveket. Branschens förändring började när Thorbjörn Larsson lämnade huset och Aftonbladet-andan – det perspektiv och den gemenskap som han hade varit med skapat, och utvecklat – och gick till Bonniers. När han skulle arbeta för konkurrenten så var det något som dog. Inte bara hos Thorbjörn – denna legend med sitt stora hjärta, häftiga humör och de vänliga ögonen – utan också hos oss på Aftonbladet.

Och det var omöjligt att skapa samma anda på Bonniers. Bonniers var aldrig Aftonbladet. De har aldrig varit underdogs, stått utanför och tittat in. Det hade Thorbjörn Larsson, och det var därför han var en sådan extremt skicklig tidningsman. Perspektivet satt i honom. Och det spred sig i medie-Sverige – alla ville göra Aftonbladet, ville göra ”kvällstidning”.

Kanske var det det som verkligen knäckte medie-Sverige. Alla ska inte göra kvällstidning. Det räcker om kvällstidningarna gör det. De gör det bäst. Och han som gjorde kvällstidning allra bäst har nu gått ur tiden.

Thorbjörn Larsson är död – och jag sörjer. Jag sörjer honom, kanske sörjer jag nu också det där sveket för 25 års sedan – och jag sörjer svensk mediebransch.

En legend har gått ur tiden.

Pelle Andersson, VD och förläggare på Ordfront förlag

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.

Följ ämnen i artikeln