Ordet ”förhandling” är på väg att bli illegalt

I den svenska säkerhetspolitiska debatten hörs bara en enda ton

Militärövningen Aurora 23 inleds i Östersund. En amerikansk bataljon ankommer efter att ha kört över gränsen från Nato-landet Norge.

Jätteövningen Aurora rullar över Sveriges jordar och kuster och som gammal värnpliktsvägrare biter jag ihop av ilska. Trots att den kanske klimathetaste sommaren i mannaminne närmar sig hörs inte ett knyst om de växthusgasutsläpp övningen orsakar. Vapen och stridsvagnar hyllas i nyhetsinslagen, samtidigt som jag i Sipris senaste rapport läser om världens galopperande militärutgifter. I detta nu uppfostras en global generation till att tänka i militära termer. Och jag går nästan sönder inuti mig själv.

När Ryssland inledde sitt invasionskrig för mer än ett år sedan såg jag det som självklart att Sverige omedelbart borde skicka vapen till Ukraina. Det anser jag fortfarande. Ty även om vapenförsändelser strider mot det mesta jag tror på, är det den mest naturliga känsla i världen att leverera stöd till en svagare part som orättfärdigt angrips av en starkare.


Just nu är våren på väg och Ukraina förbereder en motoffensiv. Ingen vet hur den ska avlöpa. Det sannolika är att kriget fortgår under överskådlig tid, därför att den ryska regimen knappast lär acceptera någon alltför svår prestigeförlust, såsom att ge upp Krim eller ens Donbass. 

Då och då i livet brukar jag läsa Sun Tzus urgamla skrift ”Krigets konst” som i grunden knappast säger något annat än ”tänk först, handla sedan”. Jag rycker alltid till när det i ett visdomsord i denna klassiker plötsligt heter: ”Det finns bara fem toner men de kan kombineras och bilda fler melodier än vad du någonsin hinner lyssna till.” En härförare öppnar för lyssnandet!


Men i den svenska säkerhetspolitiska debatten hörs bara en ton och den säger endast: Fortsätt detta krig tills ryssarna ger sig. Den ton som ljuder ”Tänk om Ryssland aldrig kommer att upphöra med sitt krig” hörs aldrig när någon i den långa paraden av uniformerade män uppträder i nyhetskanalerna. Det är inte enbart risken för en extrem eskalering av kriget, där taktiska kärnvapen tyvärr finns som ett alternativ, som pekar mot apokalypsen. Fem eller ännu fler år till av utnötningskrig lär lägga än större delar av Ukraina i ruiner med ytterligare miljoner flyktingar.

I dag har vi ett läge där ett ord som förhandling är på väg att bli ett illegalt ord. Ordet är en bomb i debatten som gör alla tondöva. Ordet fred kan nog i samma debatt liknas vid en atombomb. De få artiklar som snuddat vid tanken på att förhandlingar i längden är nödvändiga – förhandlingar som Ukraina och ingen annan i så fall ska bestämma när de ska inledas – avfärdas som Putinvänliga eller landsförrädiska.


Allra mest idiotiskt är att det ständigt misstänks vara vänsterblindhet som gömmer sig i det där ordet förhandling. Men det är trots allt högermannen, imperialisten, nationalisten, förtryckaren av alla mänskliga rättigheter och tillika en av världens rikaste män i ett jätteland där kapitalistiska oligarker suger ut befolkningen, alltså Vladimir Putin, som inlett och bedriver detta anfallskrig.

Högern livnär sig på högern, nationalister på nationalister, upprustare på upprustare.

Som vänsterintellektuell kan jag bara avsky regimen i Kreml. Att den snabba Natoutvidgningen retade upp Moskvas alla hökar är visserligen sant, men det är samtidigt fullt begripligt att före detta östeuropeiska lydstater under Sovjetunionen ville ha Natos beskydd. Och den makt som startar ett krig som lett till hundratusentals döda bär den moraliska skulden.

Den enorma förskjutning högerut i politiken som så snabbt ägt rum i Sverige och västvärlden mot mer av upprustning och militarisering har utlösts av en autokrat på högerkanten, för det är vad Putin är. Högern livnär sig på högern, nationalister på nationalister, upprustare på upprustare. Och Aurora rullar över Sveriges jordar.


Jag skrev för ett år sedan om ”militariseringen av våra medvetanden” i en enkel dikt på Dagens Nyheters kultursida när jag beklagade Sveriges beslut att ansöka om medlemskap i en kärnvapenallians. Jag slutade efter det att läsa min e-post ett tag, för att inte tala om mina sociala medier, som plötsligt gav intryck av att modereras av en återuppstånden Joe McCarthy. Att vi bara hör en enda av de många tonkombinationer som Sun Tzu talade om för några tusen år sedan är vid det här laget ett faktum. När Auroras 26 000 soldater och befäl intar nationen hörs bara marschmusik.

Militär verksamhet är en av planetens största miljöbovar.

Att denna explosion av växthusgasutsläpp äger rum samtidigt som klimatnödläge råder antyds inte ens. I Försvarets egna publikationer är man tvärtom stolt över allt hållbarhetsarbete man bedriver; de orwellska tongångarna hör de nog inte ens: krig är fred. Försvaret behöver inte ens inrapportera till Naturvårdsverket hur stora utsläppen är; det är sekretessbelagt.


Militär verksamhet är en av planetens största miljöbovar. De utsläpp och naturskador som den ryska aggressionen åsamkat Ukrainas mark är gigantiska. Det amerikanska försvarsdepartementet kan vara den största enskilda klimatboven på jorden. Fortfarande inkluderar begreppet säkerhetspolitik inte på allvar all den påverkan som militär verksamhet har på biosfären. Den frågan är en okänd melodi ur de där fem tonerna.

Militariseringen av våra medvetanden har inte bara inneburit mer pengar till försvar och upprustning, det har yttrat sig på direkt komiska sätt, som att officerare och värjor nu dyker upp i självaste ”Gift vid första ögonkastet”. Programmets redaktion ville väl i denna beredskapstid markera att också den är med på båten som seglar mot försvar och upprustningar,  

Men att skicka vapen till Ukraina bör ses som att stärka Ukrainas eventuella förhandlingsposition, inte som ett led i ett evigt krig. Det är ett nödvändigt ont, men det är i grunden ont. Vapenjublet kan jag inte delta i. Om en ukrainsk våroffensiv slutar i något slags status quo, vilket tyvärr är rätt troligt, har vapnen ändå bidragit till att ett litet fönster för någon sorts trevande förhandlingar kan öppnas. Givetvis är det Ukraina som i så fall avgör om det ska öppnas. 


I slutet av ”Krigets konst” heter det: ”… den döde kan inte bli levande igen.” Sun Tzu visste nog vad krig innebär och vi borde veta vad militär verksamhet, även övningar, åsamkar biosfären och hela vårt moraliska register.

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.