Sökes: propagandareporter till Migrationsverket
Myndigheten letar efter någon som kan prata lättsamt om deportationer
För tre år sedan satt jag i ett konferensrum i Bryssel framför en tv-apparat.
Det var en informationsresa där journalister skulle lära sig om EU-kommissionärernas arbete. En talesperson för migrationsfrågor visade upp en påkostad film de producerat för att göra reklam för Frontex tiotusen nya gränsvakter. Poliser gick runt med stora schäferhundar och log mot kameran.
En helt vanlig reklamfilm för en helt vanlig överstatlig polisstyrka.
Den resan nämnde varje kommissionär vi träffade samma ord: solidaritet. I EU:s nya förståelse av ordet handlade flyktingsolidaritet om att medlemsländerna skulle samarbeta med att utvisa människor på flykt. Man kunde låna ut poliser, man kunde dela integritetskränkande datauppgifter.
Så fick de propagandan för fler deportationer att låta som helt vanligt tjänstemannaarbete. Frontex kallades förresten inte för Frontex längre. Det hette istället ”European Border and Coast Guard Agency”
Makten behöver alltid återuppfinna sitt språk för att legitimera sin existens. Om det låter för grovt med etnisk rensning så kan man alltid använda repatriering. Om det också börjar skorra falskt så återstår den neutralare idén om ”återvändande”.
Det är också så Migrationsverket väljer att beskriva tvångsdeportationer i sin nya jobbannons, där de söker en videoreporter till ett medieprojekt finansierat av EU. Journalisten ifråga ska ”producera sändningar i toppklass på ämnet återvändande och återetablering”. Bland arbetsuppgifterna ingår att ”ha en mer lättsam ton och hög grad av interaktivitet”.
Hur det ska gå till i praktiken är mer oklart. Ska den prata om Sveriges smultronställen, de lummiga platserna utanför storstäderna där förvaren placerats ut för minimal insyn?
Kanske kan journalisten då stoltsera med att Sveriges förvar till och med fått internationellt erkännande – i form av kritik från FN:s kommitté mot tortyr.
Respekt är på myndighetssvenska att intvinga människans skyddsbehov i en smärtsam asylprocess.
Eller varför inte göra ett reportage om hur deporterade personer på flykt får sina alldeles egna chartrade plan. Vilken äventyrlig resa! Ja, som för den man som dog under Kriminalvårdens uppsyn på det flygplan som skulle återföra honom till Irak mot hans vilja.
”Som vår kollega”, skriver Migrationsverket, har du ”respekt för människan”.
Ibland innebär förvrängningen av språket bara att hitta nya betydelser för gamla ord. Respekt är på myndighetssvenska att intvinga människans skyddsbehov i en smärtsam asylprocess. Efter avslaget, efter förvaret, efter det chartrade planet, så ska hon landa på platsen hon gjort allt för att lämna.
Där är hon fattigare. Där är hon i en betydligt mer riskfylld situation än innan. Flyktskälen kvarstår. Nu också med migrationens stigma.
Är det detta som journalisten ska berätta om när den i lättsam ton ska undersöka återetableringen? Eller ska den helt enkelt låta bli att prata om majoritetens upplevelse av de ofrivilliga deportationerna?
I så fall måste annonsen skrivas om. Sökes: reporter som i lättsam ton kan basunera statlig propaganda. Resor förekommer, lögner likaså.
På Aftonbladet Kulturs Instagram gör Elina Pahnke en jobbansökan till Migrationsverket.
