Kanske är Diddys fall ett av de sista i sitt slag
Efter Metoo känns det ändå som att något har hänt
När Diddy nu står inför rätta, åtalad för allvarliga brott, är det nog få som är överraskade.
Anklagelserna har funnits där i decennier.
Vad som däremot är chockerande är omfattningen av övergreppen och sadismen som nu kommer fram.
Han har jämförts med maffialedare inom organiserad brottslighet. Flera civila stämningar har riktats mot honom, bland annat för människohandel.
Att han först nu hamnar i domstol beror på en kombination av kulturellt skifte efter Metoo, modiga kvinnor som träder fram och juridiska möjligheter som inte fanns tidigare, till exempel den tillfälliga lagen ”Adult Survivors Act”. Den har möjliggjort för offer att stämma civilt för sexuella övergrepp långt tillbaka i tiden. Flera av kvinnorna som stämt Diddy har använt sig av den lagen.
Som alltid när sådant här kommer upp till ytan uppstår frågan: Hur kunde det hända?
… han utnyttjade också människors vilja att vara någon
Han och ingen annan bär ansvar för sina handlingar, men den pengakåta musikbranschen och alla runt honom har möjliggjort hans agerande.
Diddy är också en produkt av 90-talets celebrity worship culture, i vilken man avgudar kändisar och jublar varje gång de lyckas undkomma rättvisan.
Precis så har det varit med Diddy. Redan 1991, blott 21 år gammal, arrangerade han ett evenemang som ledde till att nio människor dog i en panikartad trängsel. Lokalen rymde bara en bråkdel av alla som bjöds in.
Sjukt nog blev han mer känd tack vare incidenten, och i stället för att tvingas ta ansvar rullades röda mattan ut för honom. Han betalade sig ur situationen genom en förlikning med offrens familjer. Många menar att det här banade väg för hans kommande livsfilosofi: med pengar och stjärnglans kommer man undan allt.
Diddy bemästrade pr-hantverket som få andra. Ju rikare han blev, desto mer tystnad kunde han köpa. Men han utnyttjade också människors vilja att vara någon, och många är det som velat ha en bit av kakan.
De så kallade ”vita festerna” han ordnade, där alla skulle bära vita kläder, erbjöd rika men tråkiga män en chans att verka coola genom att stå bredvid Hollywoodkändisar. Tillställningarna gav honom makt, kontakter och en ”skön” image.
I hemlighet ordnade han de riktigt mörka eventen, de han kallade ”freak offs”, där det förekom människohandel, våldtäkter och människor som drogades mot sin vilja.
Han utnyttjade kvinnor som ville göra musikkarriär men saknade resurser och kontakter. Så länge männen hade makten fanns det få andra vägar att ta sig fram.
Möjligtvis är det här fallet ett av de sista i sitt slag. Efter Metoo och rättsfallen kring tungviktare som Harvey Weinstein och Jeffrey Epstein, och nu skådespelaren Russell Brand, känns det ändå som att något har hänt. Saker kommer i kapp. Visselblåsare hörs tidigare, fasader krackelerar snabbare.
Café Bambino: David Lynch-hat, böliga tjejer och Påvens oskuld
Teaterpodden Kritcirkeln: Terapiteater & relationsäckel
