Redan en klassiker
Texten om Kulturprofilen är bara en av Matilda Gustavssons förtjänster
Omslaget känns redan klassiskt. Kvinnor som inte går att identifiera eller har ansiktena halvt övertäckta och så några som öppet visar vilka de är. Rubriken: ”18 kvinnor: Kulturprofil har utsatt oss för övergrepp”.
Matilda Gustavssons reportage i DN belönas nu med Stora journalistpriset för årets avslöjande. När jag läste texten fanns en liten del av mig som tänkte: Jaha? Det här vet väl alla?
Så var det såklart inte. Och även om det hade varit så var avslöjandet signifikativt för hur ett bra avslöjande, och bra journalistik, kan se ut. Ett gediget, noggrant arbete där man samlar ihop massor av information för att verkligen få genomslag med en historia som många redan känner till, eller åtminstone har en aning om. På ett liknande sätt arbetade redaktören Rebecca Corbett för New York Times när Harvey Weinstein föll som en fura. Om man ser dessa texter som en sammankopplad kedja av berättelser, är effekterna oöverblickbara.
Arbetet om Kulturprofilen må vara det som främst förknippas med Gustavsson, men i flera år har hon skrivit texter som, oavsett vad det handlar om, har garanterat underhållning och eftertanke. För mig representerar hon en återgång till språket. Den sortens skribent som är lika fixerad vid struktur och ton som vid textens ämne.
Jag avundas hennes förmåga att inkludera sig själv i intervjuer precis lagom mycket. Det är en konstform som gör att man läser vidare oavsett om intervjuobjektet är någon man bryr sig om. Och om man inte gör det från början har förmodligen Gustavsson sett till att man gör det vid textens slut.
Lyssna bara på den här inledningen, i en uppmärksammad intervju med Kristina Lugn: ”Det här är en intervju som börjar dåligt och sedan glidande – och ofta glittrande – övergår i ett haveri: i ett sista mobilsamtal skäller Kristina Lugn ut mig. Jag minns ordet ”korkad” och att det klickar.”
Under 2019 släpper hon en bok om Jean Claude Arnault och hans arbete med litteraturklubben Forum. Det blir ju... spännande.
