Snart kommer alla bära sexiga medeltidskläder
Riddarrustning kan bli årets look
Att mode rör sig i cykler är en trött sanning. Det intressanta är inte att något kommer tillbaka, utan varför – och vad som händer när det gör det. Ofta är modecykeln kanske tjugo år. Men nu återvänder historiska stilar från flera hundra år tillbaka, och det med en nästan besatt frenesi: spetsiga poulaines, sköldar och katolska huvudbonader. Tillsammans bildar de ett mönster där kroppens funktionalitet underordnas dess estetik. Vad händer när sådana plagg får fäste i en samtid där snabbhet, effektivitet och optimering blivit grundvillkor?
Det finns många exempel på medeltidsmodets återkomst. Korsetter, hättor och rustningar har synts hos flera designers; Burberry, Balenciaga och Zoe Gustavia Anna Whalen för att nämna några. Alla tuffa tjejers favoritdesigner Dilara Findikoglu visar kanske allra tydligast hur medeltida rustningar har gjort ett tydligt nedslag i populärkulturen. Inte minst i Lady Gagas performance på Coachella.
Poulaines, de spetsiga skorna som dominerade 1300-talets aristokratiska garderob har även de kommit tillbaka, och bland annat setts i ny tappning hos McQueen. Den medeltida versionen var opraktisk till den grad att skorna ibland kedjades upp längs benen för att bäraren ens skulle kunna gå. De var inte designade för att användas, utan för att signalera att man slapp använda kroppen. Status genom stillasittande. Skorna bar dessutom ett sexuellt kodspråk: bjällror i tårna, vickande fötter som erotisk markering. Det är ett plagg laddat med klass, makt och begär.
Medeltidsmode har alltid varit fyllt av laddning: hierarkiskt, religiöst, könat. I sin samtida återkomst bär det därför på möjligheten att både kritisera och återbesöka dessa strukturer. Kanske är det just det som gör det så attraktivt nu. Här finns en friktion mellan kropp och tyg, mellan samtid och historia.
Det tillåter en att vara i historien, men inte fast i den. De medeltida formerna laddas om i en gotisk, sexig och subversiv tradition. Rustningen blir skydd mot dagens skevheter, en sorts eskapism från samtiden. Inte minst då modet i sig är relativt svårburet, här går idé först och adaptionen blir sekundär. Det medeltida modet erbjuder en sorts visuell tyngd som står i kontrast till samtidens accelererande trendflöden. En påminnelse om att stil kan vara långsam, omständig, motsträvig (kul? ja! accepterat? nja).
För trots en cykel som sträcker sig över flera århundraden vinner vårt reflexmässiga dopaminbehov. Medieval core har verkligen trendat sönder på sociala plattformar. Det har blivit en filterestetik där brynjor, snörliv och mamelucker dyker upp i en blandning av pastisch och posering. Det som började som estetisk friktion slätas ut till trend.
Något som inleddes som omskrivning av historiska strukturer – en möjlig queerifiering av det feodala – löper snabbt risken att förvandlas till ytlig estetik. Kanske är det en oundviklig rörelse. Så har vi betett oss länge. Men när medeltidens mode accelererar in i trendens logik känns det extra tydligt.
Den symboliska tyngden töms ut och förpackas som innehåll snabbare än nödvändigt.
