Inte ens S verkar vilja försvara public service
Misstron växer mellan väljare och politiker
Allt fler anser att demokratin i vårt land är hotad. I en rapport från Novus, som presenterades i Almedalen i veckan, anser hela 44 procent av de tillfrågade att det är så, en ökning från förra årets 39 procent. 35 procent anser att våra politiker försvagar demokratin, 61 procent att politikerna inte litar på väljarna. På frågan om vad som utgör det största hotet mot demokratin toppas listan av påverkanskampanjer och falska nyheter.
Misstron mellan väljare och förtroendevalda politiker framträder här med kuslig dramatik. Det ligger nära till hands att den folkliga misstroendeförklaringen hänger ihop med den intensiva trianguleringen på högsta politiska nivå. I jakten på väljare byter partierna åsikter likt snabbt som snurrande vindflöjlar. Höjt över allt annat pågår en budgivning om mest miljarder till försvaret, flest poliser i förorterna, hårdaste straffen och minskad invandring.
Vart tog kampen för ideologin vägen? Den som entydigt pekar ut färdriktningen för hur demokratin ska stärkas. Jag tänker inte minst på en stark och solid yttrandefrihet, där det fria ordet inte som nu inskränks i små och stora steg.
Nyligen lade Tidöregeringen sitt lagförslag om public service som kommer att leda till nedskärningar och hårdare styrning. Vilka program som försvinner hos SVT, SR och UR vet ingen just nu. Klart står att dagens mångfaldsutbud kommer att krympas.
Det är oroväckande att kampen för public service hamnar allt längre ner på den socialdemokratiska dagordningen
Det är SD som satt sin prägel på den nya public service-lagen, som ska klubbas i riksdagen senare i år. Partiets talesperson Alexander Christiansson är nöjd då ”syftet är att styrka verksamhetens legitimitet i alla grupper”. Public service-bolagen har alltså från nästa år en skyldighet att göra dem som varit kritiska, och som till stor del återfinns hos just SD:s väljare, nöjda med radio- och tv-programmen. En helt ny publicistisk uttolkning av principen om objektivitet verkar ha introducerats. Hur gör man om SVT avslöjar nya trollfabriker i SD:s regi, vilket ju skulle göra både partiledaren och partimedlemmarna upprörda och få dem att tappa förtroendet för SVT? Skulle ”Uppdrag Granskning” tvingas avstå från publicering?
Hur reagerar då oppositionen på detta? Alla fyra oppositionspartier mullrar förvisso i partimotioner mot det som ser ut som Tidöpartiernas första steg mot en nedmontering av public service. Magdalena Andersson och Lawen Redar skrev också nyligen en debattartikel om Tidöpartiernas förslag. De förde fram att public service är viktigare än någonsin, men först och främst av beredskapsskäl. De skriver att regeringen måste sätta ”Sveriges och det svenska folkets säkerhet före en ideologisk nedmontering”. Den viktigaste uppgiften för public service är alltså att vara en resurs för vårt militära försvar. Hur blir det när det spända världsläget övergår i avspänning? Behövs public service i fredstider?
Det är oroväckande att kampen för public service hamnar allt längre ner på den socialdemokratiska dagordningen. Landets största parti säger inget konkret om att man vid en valseger skulle vara beredd att skrota hela regeringens attack på public service, tillsätta en helt ny utredning och komma med ett nytt förslag. Möjligtvis skulle det bli lite mer pengar. Huvudargumentet för mer resurser hämtar dock S från den parlamentariska Försvarsberedningen, som också pekat på den betydelse ett brett public service har som en del av förstärkt beredskap.
Jag var nyligen i USA och såg presidentmaktens oförsonliga kamp mot medierna. Trump har redan dragit in den federala finansieringen till Public Broadcasting System, PBS, en form av public service. Likaså till National Public Radio, NPR. Totalt 500 miljoner dollar om året. Trump har stämt CBS för att han inte gillade hur de redigerat en intervju med honom. Flera journalister och medier har stängts av från möjligheten att vara med på Vita husets presskonferenser. Fake news florerar fritt.
Låt oss inte blunda för att det som sker där också kan hända här. För här hemma har SD svårt att hålla tillbaka sin förtjusning. Det är lätt att förtränga att SD:s Björn Söder sagt att ”public service ska banne mig reformeras i grunden!”. För tidningen Dagens ETC har han nyligen berättat att han ständigt på bär på en lista över statliga tjänstemän som han anser bör rensas ut därför att de är ”sossiga”. Hans partikamrat Linus Bylund sa i en intervju jag själv gjorde för några år sedan att public service-reportrar som fälls i Granskningsnämnden ska kunna avskedas. Snart har väl Björn Söder kompletterat sin lista med reportrar som han anser bör svartlistas.
SD agerar inte i ett politiskt vakuum. I maj, precis när regering lagt sitt förslag om public service, skrev Fredrik Johansson på SvD:s ledarsida att ”problemet är inte för mycket styrning av public service. Utan att det saknas riktig styrning.” Johansson var 2020 huvudsekreterare i arbetet med Moderaternas nya partiprogram. Året efter kom M också med ett nytt mediepolitiskt handlingsprogram med krav på kraftig bantning av public service genom att sport och underhållning stryks ur programutbudet. Fryst finansiering och inrättande av ett nytt, politiskt utsett kontrollorgan. Moderaterna i Stockholm hade något år tidigare slagit fast att ”Moderaterna ska verka för att public service på sikt ska läggas ned”.
Regeringen har också lagt förslag om att ändra grundlagen för att göra det lättare att ta över delar av riksdagens lagstiftande makt. Det kallas ”stärkt konstitutionell beredskap”. I kombination med den nya lagen om public service, som ger regeringen rätt att styra public service, gör den förändringen att oberoendet devalveras ytterligare. S har inte haft några principiella invändningar, eftersom syftet sägs vara att stärka vår beredskap och öka handlingskraften – som i denna kontext inte kan betyda något annat än att köra över självständig publicistik.
… detta kortsiktiga spel riskerar att långsiktigt fördjupa förtroendeklyftan
Det var heller inte längesedan som den så kallade spionerilagen infördes, med statsmaktens rätt att ingripa mot journalister och redaktioner om de publicerar material som anses skada Sveriges förhållande till annan stat. En bred majoritet i riksdagen röstade för, inklusive S.
Dagens triangulering verkar ge snabba väljarklipp. S toppar alla mätningar. Det är långt till SD som ofta håller marginal till M. Det ligger i sakens natur att de två Tidöpartierna ökar trycket i sina portalfrågor och att S riposterar. Men detta kortsiktiga spel riskerar att långsiktigt fördjupa förtroendeklyftan mellan politiker och medborgare. På den punkten är Novusrapporten en larmsignal. Och den för demokratin så avgörande frågan om yttrandefriheten och ett starkt och oberoende public service lär fortsätta marginaliseras allt längre bort från den kommande valrörelsens fokus.
Frågan är – vad blir det för Sverige på längre sikt? Det är illavarslande att socialdemokratin ser ut att bli en del av den påbörjade högersvängen.
Fotnot: Jan Scherman är ordförande i Novus och medlem i föreningen Oberoende public service, OPS.
Scenkonstpodd: Kritcirkeln med Willem Dafoe
