”Jag är livrädd för kräks”

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-12-02

Sara, 21, lider av emetofobi

Sara Eriksson beställde en resa till Egypten en fredag häromveckan. På söndan bokade hon av den – på grund av kräkskräck.

”Det går inte att sätta fingret på exakt vad som är så äckligt”, säger Sara om sin kräkfobi.

21-åriga Sara från Kumla hade googlat på Egypten under helgen och insett hur många som blir magsjuka under semestern där.

– Det flyget hem ville jag inte vara med på. Så det vart ingen resa, säger hon.

Att färdas tillsammans med andra människor är över huvud taget en påfrestning för en emetofob. Risken finns ju alltid att någon har ätit något olämpligt, druckit för mycket eller bär på smitta – och spyr.

Som när Sara var på en Finlandskryssning med jobbet. Arbetskamraterna drack duktigt och på hemresan var många bakfulla. Då började sjögången.

– Där stod alla med varsin hink, ett helt konferensrum fullt. Och sen skulle vi åka buss från båten. Jag satt med en jacka över huvudet och en ipod för öronen hela vägen hem för att inte höra om någon skulle kräkas.

Andras illamående jobbigt

Det är just att råka ut för att andra mår illa som skrämmer Sara. Att själv bli sjuk är inte lika ångestladdat.

– Det går inte att sätta fingret på exakt vad som är så äckligt. Om det är lukten eller om det är risken för att jag ska få kräkset på mig. Jag är alltid på min vakt, berättar hon.

Det räcker med att någon i omgivning säger att hon eller han mår dåligt för att Sara ska börja skaka och frysa och göra nästan vad som helst för att komma hem ”i trygghet”.

Hon har haft fobin så länge hon kan minnas men den har förvärrats de senaste åren, sedan hon började gå ut och vara med om hur berusade människor kräks på stan och på fester. Numera undviker hon att följa med kompisarna ut.

– Jag skulle så gärna vilja hitta ett sätt att bli av med det här så att jag till exempel kunde åka på en utlandssemester. Samtidigt är jag rädd för att enda sättet att bli botad är att vänja sig och utsättas för folk som kräks. Och DET vill jag ju inte!