4-åring rädd för djur och insekter

Fråga psykologen Karin

Publicerad 2021-03-06

Karin ger råd om ett insektsrädd barn.

STÄLL DIN FRÅGA TILL VÅRA EXPERTER — SÅ GÖR DU

Hos Family kan du ställa dina frågor till våra experter: Psykologen Karin, barnläkaren Jonas och barnmorskorna Roxana och  Linn. Mejla din fråga till family@aftonbladet.se – se till att det framgår i mejlet vem du vill ha svar från.

Du kan vara anonym, men ange en signatur som vi kan använda oss av. Om din fråga besvaras får du ett mejl om det.


4-åringen är rädd för kryp och djur överlag.

Hur hjälper föräldern barnet?

Psykologen Karin Marklund ger råd.

Hej Karin

Hur ska man bemöta en 4-åring som har en stor rädsla för hundar, flugor, myror och alla kryp som finns? Han blir så otroligt rädd när han kommer nära. Hoppar och skriker. Han är annars en glad pojke men just det här med djur har han väldigt svårt för.

Mvh
Salomeh

Karin: Då ska ni söka hjälp

Hej Salomeh!

Tack för ditt brev. 

Det är väldigt vanligt att små barn är mycket rädda för olika saker, alltifrån djur till spöken till åska. Och för de flesta går detta över av sig självt så småningom. Barn i den här åldern har ofta bra fantasi! Det innebär att de också kan få livfulla tankar till exempel om att djur som är ofarliga faktiskt är farliga. Och då kan vi runt omkring behöva visa att saker och ting kan kännas läskiga, men att det inte får hindra oss från att göra sånt vi tycker om, och att rädslan till och med brukar minska när vi gradvis närmar oss det som skrämmer oss!

Det ligger nära tillhands när ett barn blir väldigt rädd, att vi vuxna  “lovar” barnet att ingenting kommer att hända, för att lugna och trösta. Det brukar dock inte hjälpa särskilt långsiktigt. Å andra sidan ska vi inte heller “gå med” i barnets rädsla och till exempel gå en omväg för att barnet ska slippa möta hunden på gångvägen. En balansgång alltså! 

Vi vill helt enkelt både bekräfta barnet i att vi ser att detta är jobbigt för barnet, men också visa att vi inte är rädda för samma sak och att vi och barnet inte behöver undvika den läskiga situationen, utan klarar av den även fast den är obehaglig. Detta kan ske stegvis, kanske genom att föräldern själv låter myggan sätta sig på armen och sticka, så att barnet kan se att det verkar gå bra för föräldern trots att myggan är lite läskig i barnets ögon.

Specifika rädslor och fobier hos barn kan som sagt ofta minska i styrka av sig själva, och det är hjälpsamt om vi inte göder rädslan genom att överdrivet skydda barnet från det som är skrämmande. Samtidigt ska vi inte tvinga barnet att på ett forcerat sätt konfronteras med desamma, till exempel genom att hålla fast ett barn och låta en hund komma fram och hälsa om barnet är jätterädd. 

Jag vill tipsa om en bok som ni kan läsa tillsammans med ert barn. Den heter “Veterinären som var rädd för hundar” och är skriven av barnpsykologen Lars Klintwall. Den handlar just om hur vi vuxna kan hjälpa barnen att möta sina rädslor. 

Slutligen vill jag också säga att om ni märker att 4-åringens rädslor inte går över och att de är till stort besvär i barnets vardag, så kan det också vara en bra idé att söka hjälp, till exempel hos en barnpsykolog på vårdcentral.

Med vänlig hälsning

Karin


  Prenumerera på Familys nyhetsbrev

Aftonbladet Family har skapat ett nyhetsbrev med erbjudanden, veckans snackisar och bästa krönikor. Klicka här för att få del av detta kostnadsfritt varje tisdag!

ANNONS

Populära produkter för den lilla:

I samarbete med

Prisjakt.nu