Barnen får inte cykla själva – men lämnas med mobilen
Svenska barn rör sig för lite.
Och det är föräldrarnas fel.
Skaver jag nu?
Men det är inte mina ord, det är forskarnas. En grupp sådana har nämligen kommit fram till att vårdnadshavares ständiga skjutsande, primärt till skolan, missgynnar barnen.
Cykelturen, eller promenaden, har visat sig vara oumbärlig i vårt stillasittande liv där 80 procent av unga rör sig för lite.
Vi kör barnen, enligt forskarna, på grund av ängslighet.
Världen är opålitlig och ingen bilist kör så bra som just du gör. Visst är det märkligt, när jag känner precis samma sak. Om mig själv.
När du blir förälder känns tanken på att en okänd människa ska slita in ditt barn i en vit skåpbil plötsligt som ett reellt hot.
Jag vill också skydda mina barn från den oundvikliga verkligheten. Men, barnen är ju aldrig ens egna. Inte egentligen. Tanken är väl att de ska bli självständiga individer, som i slutändan inte behöver dig (aj).
Om de ska lyckas hitta sina egna personer måste de ju få utrymmet.
Dessutom, och det här funderar jag mycket på: Om vi inte litar inte på att våra barn klarar sig själva utomhus, hur kan vi då ge våra sjuåringar en mobil? Det är snittåldern svenska barn får möta internets slukhål utan övervakning.
Vi litar alltså på att barnen är mogna för world wide web, men inte ett övergångsställe.
Dissonansen.
När många vuxna inte kan hantera skärmen på ett sunt sätt.
Källa: Magkänslan, helt grundat på mitt eget beteende emellanåt.
När jag suttit en dag med näsan i mobilen blir världen runt mig pytteliten. Den blir det när du skrollat slut på internet.
Jag beter mig som om jag är maktlös över min egen verklighet.
Gå ut? Nej. Jag måste nämligen ta reda på om den här helt okända personen faktiskt har gjort slut med sin kille eller inte.
Träna? Inte jag. Jag måste skicka reel på reel till min kompis med bildtexten ”så jag” och ”det här är verkligen du”. När vi båda bara borde ta en promenad.
Möjligheten till den oändliga skrollen är svårhanterlig, men barnen ska klara av den.
Jag tycker föräldrar borde vara mer oroade över att ge kommentarsfälten till barnen, än en tur på cykel i ensamhet.
Ditt barn skulle aldrig bete sig illa? Hur kan du veta det, när du själv suttit och rasat på Facebook över Melodifestivalens programledares kompetens. Eller brist på, enligt dig.
Om du vågar ge din sjuåring en mobil borde du verkligen låta din nioåring ta en promenad till skolan.
När du var barn släpptes du antagligen vind för våg.
Lekte utomhus i vad som kändes som ett tidlöst äventyr utan att någon förälder visste var du var, eller funderade särskilt mycket på det heller.
Jag tror inte allt var bättre förr, men jag tror på att släppa ut ungarna.
Och vad gäller skärmtid håller vi oss till en enkel, men universell, regel i vårt hem:
När mamman lägger ner mobilen gör resten av familjen detsamma.
