”Vår fina 6-åring får utbrott, skriker och lyssnar inte”

Fråga psykologen Karin

Publicerad 2020-03-12

En mamma frågar om råd gällande sin sexåriga dotter som får utbrott.

En funderande mamma undrar hur hon ska hantera konflikter med sin just nu utåtagerande, men också väldigt känsliga 6-åring.

Hur höga krav kan föräldrar sätta?

Psykolog Karin Marklund ger råd.

Hej Karin!
Jag och min sambo har en fantastisk dotter på sex år, snart sju. Hon går i förskoleklass och har många fina vänner med sig från förskolan.

Vi upplever henne som en stark och relativt självständig individ med en vilja av stål. Vi har haft en del utmaningar tillsammans vad gäller kläder och liknande under hela uppväxten! Vi sökte hjälp och fick rådet att alltid backa och skapa utrymme för kärlek och närhet.

I familjen finns även två småsyskon. Det är en otrolig kärlek dem emellan men också en delad uppmärksamhet som till viss del tagit lite hårdare på vår äldsta tjej. Hon funderar mycket och har fram tills bara för ett tag sedan varit den klassiska sexåringen som är ”i lilla tonåren”. Sista tiden, egentligen de sista månaderna, har hon börjat bli mer och mer arg. Hon kan få riktiga utbrott där hon skriker elaka saker till oss båda föräldrar. Hon är jävlig mot sina småsyskon och retas och beter sig illa, ibland tar hon i lite för hårt mot dem men vid tillsägning så slutar hon. Hon tjatar och lyssnar inte när man säger ifrån utan utmanar med provocerande leende och vänder ryggen emot och säger tydligt ”jag vägrar”.

Vi provar oss fram med diverse konsekvenser, allt ifrån att handgripligen bära henne till sitt rum, ge konsekvenser i form av att ”ta bort saker som är roliga”. Vi båda generellt har aldrig varit några ”hotare” då vi vet att det sällan lönar sig. Vi försöker förklara och få henne på ett lugnt sätt att förstå men i bland rinner bägaren över och vi skriker vi med.

Hon är innerst inne en känslig lite flicka, oroar sig i bland för saker som inte skall oroa henne. Att komma sent är en återkommande sak som bekymrar henne. I bland får vi känslan av att hon nästan får lite tvångstankar. Hon har bacillskräck och är väldigt noga med kläder och utseende.
Hur ska vi hjälp henne? Är detta normalt beteende för en sexåring?

Vad är mest effektivt vad gäller konflikthantering med ett barn i denna ålder? Ska man vara benhård eller är det att ställa för höga krav?
Jag är rädd att vi varit för hårda mot henne och ställt för höga krav på henne att detta blivit nån slags revolt.

Tacksam för svar / en funderande mamma

Karin Marklund.

Karin: Kanske behöver er dotter extra mycket egentid

Hej!

Tack för ditt brev, där du så fint beskriver precis hur utmanande det kan vara att vara förälder men också “bara en människa” med egna känslor. De godaste intentioner kan vara som bortblåsta när ens barn “trycker på de rätta knapparna”. Du skriver att ni ibland försöker hantera er dotters beteenden med konsekvenser, trots att ni vet att det sällan lönar sig. Så klart är det så att bägaren kan rinna över även för den mest tålmodiga förälder, och det låter som att det är i hot och straff ni hamnar när orken är slut.

Det är sällan så att någon “vinner” i en eskalerande konflikt med en 6-7-åring. Kanske är det läge att backa i några av de situationer där det inte krävs att ni bryter på grund av fysiska utbrott mot syskon, till exempel, och i stället välja en lugnare stund för att försöka prata om vad en får och inte får göra i er familj, hur det känns för er när hon säger elaka saker, men också så klart för att höra hennes sida av saken. Kanske kan ni tillsammans komma på något att testa nästa gång det är på väg att bli bråk eller när hon känner att hon börjar bli arg? Kanske ett stopp-ljud eller en gemensam andningspaus? Lite påhittighet och humor kan hjälpa en bra bit.

Jag fyller på angående det råd ni fått om att skapa utrymme, kärlek och närhet. Det är ju något som faktiskt kan behöva konkretiseras. Ni har tre barn och dygnet har bara 24 timmar. Men kanske behöver er dotter få extra mycket egentid med er föräldrar, eller någon av er, just under den här perioden? På hennes villkor, och där hon står i centrum.

Det är inte helt ovanligt för barn i den här åldern att ha vad som kan likna tvångstankar eller -beteenden i perioder. I den här åldern börjar barnet förstå mer av sin omvärld, vilket kan vara ganska skrämmande, och att t.ex. göra saker i en speciell ordning, eller att känna att en “måste” vara i tid kan handla om ett försök att ta kontroll över detta. Det ni kan göra är att ta hennes oro på allvar, genom att vara nyfiken på vilka tankar och känslor som rör sig i henne kring detta och inte vara dömande kring detta. Försök dock att inte gå med i hennes oro eller för den delen bacillskräcken, utan försök föregå med gott exempel på så sätt att själva visa att det är okej att glömma tvätta händerna någon gång, eller att komma lite sent till fritids/jobb. Det kan ibland vara ett ypperligt tillfälle att fundera över sina egna beteenden. Hur stressigt har vi det på morgnarna, och hur pratar vi om smuts och renlighet hemma, till exempel? Om ni märker att de här beteendena inte går över med tiden, eller att de eskalerar, kan det vara läge att ta kontakt med till exempel första linjens psykiatri eller BUP för att få hjälp.

Du undrar vad som är mest effektivt vad gäller konflikthantering. Det mest effektiva i stunden kanske dock inte är det bästa i längden. Att i alla lägen låta barnet bestämma, eller tvärtom att skrämma ett barn till lydnad, skapar knappast trygga individer. Som vuxna behöver vi så klart visa och lära våra barn vad som är okej och inte, att människor kan tycka och tänka olika och att föräldrar och syskon också har känslor. Och detta kan upplevas både ineffektivt, inkonsekvent och jobbigt. Men i längden är ju detta några av alla saker vi behöver försöka lära våra barn: att ta hänsyn men också att stå upp för sina åsikter, att lyssna men också att säga ifrån, att en kan göra fel och bli förlåten, att en kan göra fel och be om ursäkt. Jag har inget svar på om ni har ställt för höga krav på er dotter hittills, men jag hör att ni försöker förstå er på vad som pågår i henne och det är en bra start.

Lycka till!

Karin Marklund


FRÅGA PSYKOLOGEN – SÅ GÖR DU

Mejla dina frågor och funderingar gällande din egen eller ditt barns psykiska hälsa till family@aftonbladet.se

Frågorna kommer att publiceras anonymt med figurerat namn eller bara med förnamn.


  Prenumerera på Familys nyhetsbrev

Aftonbladet Family har skapat ett nyhetsbrev med erbjudanden, veckans snackisar och bästa krönikor. Klicka här för att få del av detta kostnadsfritt varje tisdag!

ANNONS

Populära produkter för den lilla:

I samarbete med

Prisjakt.nu