Vi behöver fler påskkärringar på våra gator

Traditioner av den här sorten är värda att bevara

Nina Campioni undrar var alla påskkärringar tagit vägen.

Att gå påskkärring på skärtorsdagen har varit en tradition i Sverige ända sedan slutet av 1700-talet.

Men visst var det väldigt få barn ute och påskade i år?

Med risk för att komma ut som socialkonservativ så undrar jag nu: var fanken är alla påskkärringar? Men till skillnad från riktiga socialkonservativa så skyller jag inte avsaknaden av kärringar på flyktingar utan kanske mer på halloween och pandemin!

För visst var det väldigt få, om några, barn ute och påskade runt denna godisets högtid som ju påsken varit ända fram till halloween dundrade in i Sverige med sina monster och överflöd av socker? 

 

Att gå påskkärring på skärtorsdagen har varit en tradition i Sverige ända sedan slutet av 1700-talet och även om jag inte är riktigt gammal så minns jag det som att alla byns barn var ute och gick runt på skärtorsdagen. Man visste exakt vilka hus som gav mycket godis (de som ägde affären), man visste vilka som glömt handla i tid och därför gav pengar (favoriten) och man visste var man alltid fick en clementin i stället för godis eller pengar (av någon anledning gick man ändå alltid dit?). Efteråt samlades man runt matbordet och hällde ut sina skatter. Det delades upp i olika högar: sura godisar, choklad, mynt, frukt som mamma fick och faktiskt en och annan sedel. Det var en otrolig dag. Att plötsligt inse att man blivit för gammal och att det nu skulle vara pinsamt att klä ut sig och gå runt på byns gator var en lika deppig insikt som mäktig. Nu var man stor. På riktigt.

 

Var dagens kids gjorde på årets skärtorsdag vet jag inte. En del var säkert bortresta på lovet förstås men jag gissar att de andra fick så mycket godis de ville hemma så det saknades egentlig anledning att dra runt och be grannarna om det. Kanske pallade föräldrarna heller inte ut och grejja igen, det får räcka med halloween? Eller så skyller vi fortfarande på pandemin när det är något vi som föräldrar inte pallar göra? 

Det kan ju också vara så att vi är det där huset på gatan som inte ger gott godis så därför kom ingen till oss. Det kan vara så. Men jag väljer att blunda för det.

 

Vi var i alla fall ute, våra barn och grannens. Varenda dörr vi plingade på var förberedda och hade godis åt barnen som lyckligt delade över egenhändigt gjorda påskkort. Det var till och med så att några grannar öppnade dörren och ropade “hallå, glöm inte att komma hit, vi har massor med godis” och en annan granne bad barnen komma tillbaka även på långfredagen eftersom det aldrig kom fler barn. Hallå! Så här kan vi ju inte ha det? 

 

Nej framför mer påskkärringar på gatorna, traditioner av den här sorten är värda att bevara. Inte bara ger det barnen en rolig och sockerstinn dag, de lär sig att man måste ge något för att få något. De lär sig ge glada hälsningar och säga tack. De lär sig att vi bor i ett samhälle där man får knacka på grannens dörr. De lär sig om community.
Och till skillnad från halloween (som också är roligt, jag kommer inte ut som halloween-hatare här!) så ger en clementin i korgen inte barn rätt att bete sig som idioter genom dumma “tricks”. Heja Blåkulla!

ANNONS

Populära produkter för den lilla:

I samarbete med

Prisjakt.nu

Följ ämnen i artikeln