”Varför är min dotter så arg och slår mig?”

”Vill inte att det ska vara så här”

Publicerad 2021-02-28

Psykologen Karin ger råd till en mamma vars dotter får utbrott.

STÄLL DIN FRÅGA TILL VÅRA EXPERTER — SÅ GÖR DU

Hos Family kan du ställa dina frågor till våra experter: Psykologen Karin, barnläkaren Jonas och barnmorskorna Roxana och  Linn. Mejla din fråga till family@aftonbladet.se – se till att det framgår i mejlet vem du vill ha svar från.

Du kan vara anonym, men ange en signatur som vi kan använda oss av. Om din fråga besvaras får du ett mejl om det.


Tvåbarnsmamman Susanna får ta emot slag i ryggen och sparkar från sin äldsta dotter – när ingen annan ser. Kan det ha att göra med syskonavundsjuka? Psykologen Karin ger råd.

Hej

Jag är mamma till två tjejer, en på ett och en på sex år. Min sexåring har ofta haft väldigt intensiva åldersperioder om man säger så. Men nu är det värre än någonsin. Verkligen en sexåring som gör revolt. Lillan på ett år kräver ju sitt också samtidigt. Men åter till sexåringen. Hon får ofta väldiga utbrott, kastar saker, skriker, vill bli lämnad ifred. Speciellt om hon inte får som hon vill. Det kan handla om att hon vill ha glass mitt i veckan fast vi sagt nej både jag och hennes pappa.

Jag, mamman, får ofta ta emot slag i ryggen, sparkar från dottern. Detta sker också väldigt ofta när ingen annan finns i närheten. Hennes far kanske är på jobbet, ute någonstans eller något sådant. Här om dagen på väg hem från fritids så bad hon mig vänta. Jag väntade sen började jag gå. Hon blev irriterad för att jag började gå igen. Helt plötsligt kom knytnäven tätt i ryggen. Jag blir både arg och ledsen när hon gör såhär. Hon lyssnar på sin pappa men inte på mig. Kan det vara så att det är syskonavundsjuka inblandat? Blir alldeles för lite egentid till henne. Är det vad som gör att hon är så arg och slår mig? Jag tappar humöret ibland och skäller på henne. Vill inte att det ska vara så här. Hjälp vad ska vi göra finns det några bra tips? 

Mvh Susanna

Psykologen Karin: Fundera på hur vuxenrelationerna ser ut

Hej! 

Tack för ditt brev.

Du beskriver ditt barn som en tjej som har mycket känslor och som visar dem. Under det senaste året har hon dessutom (kanske) börjat förskoleklass, bytt pedagoger och klasskompisar, hon har blivit storasyster och hon börjar bli lite mer självständig, samtidigt som hon också är liten och har fått konkurrens om er föräldrar. Utifrån kan vi alltså se och förstå att det händer en massa saker runtomkring och inuti henne som kan väcka starka känslor. Det är dock inte lika troligt att hon själv förstår det. 

När barn agerar ut på det här sättet är det lätt hänt att vi själva blir arga, ledsna och frustrerade så som du också beskriver, och det kan vara svårt att hitta ork och tid att närma sig allt det här jobbiga (särskilt när man som ni har en ettåring som också kräver sitt). Det är också lätt att allt vi ser är ilskan, fast det troligen är en blandning av känslor och tankar som snurrar i er sexåring och som hon själv inte förstår eller har ord för. Där tror jag att ni skulle kunna hjälpa henne lite på traven. 

Du skriver att hon fått alldeles för lite egentid på senaste tiden och jag tänker att det är jättebra att börja med. Det behöver inte vara en stor mängd tid, men under en kortare period framöver gärna en liten stund varje dag, säg 15-20 minuter. Det ska vara en stund som är bara på hennes villkor. När ingen lillasyster, pappa eller telefon konkurrerar om uppmärksamheten och när ni gör något tillsammans som hon gillar. Kanske får du då också möjlighet att fråga henne om hur det egentligen känns att ha ett syskon, vad det var som gjorde henne så arg förut eller om hon tycker ni gör för lite saker tillsammans? Kanske blir det läge att förklara att du också blir ledsen och arg när hon slår eller sparkar dig och att du vill hjälpa till så att det inte ska bli så igen? Var närvarande och fundera på lösningar tillsammans! Jag tänker att det är du som till en början ska ha de här stunderna tillsammans med henne, eftersom du är den som oftast hamnar i skottelden. Men på sikt kan det också vara värt att fundera lite mer kring varför det blir så, är det till exempel du som spenderar mest tid med barnen i vardagen? Barns beteende kan också vara en bra ingång till att fundera på hur vuxenrelationerna ser ut runt barnet.

När någon slåss och skriker och vi är stressade och trötta så är inte direkt den första instinkten att möta den andra personen med öppna armar. Men det kan vara precis vad som behövs. På väg hem efter fritids kanske inte förutsättningarna för detta är de bästa, och därför kan det vara en idé att skapa små tillfällen för detta. Förhoppningsvis blir er dotters behov av att slåss och skrika på uppmärksamhet lite mindre då.

/Karin Marklund, legitimerad psykolog


  Prenumerera på Familys nyhetsbrev

Aftonbladet Family har skapat ett nyhetsbrev med erbjudanden, veckans snackisar och bästa krönikor. Klicka här för att få del av detta kostnadsfritt varje tisdag!

ANNONS

Populära produkter för den lilla:

I samarbete med

Prisjakt.nu