Har mitt barn drabbats av nattskräck?

”Fråga Psykologen” ger svar om nattskräck

helskärm

FRÅGA PSYKOLOGEN – SÅ GÖR DU

Mejla dina frågor och funderingar gällande din egen eller ditt barns psykiska hälsa till family@aftonbladet.se

Frågorna kommer att publiceras anonymt med figurerat namn eller bara med förnamn.

Barnet är sex år, och vaknar på nätterna, gråter, skriker och är stel som en pinne. Läsaren ”Anonym” är orolig, skulle dottern bli hjälpt av att träffa en psykolog?

Hej,

Min fråga gäller mitt barn på 6 år, hon ”vaknar” ibland om nätterna/sen kväll, gråter, skriker och mumlar, kroppen är stel. Hon är under detta tillstånd svår eller omöjlig att nå, lugna. Ett anfall/episod kan hålla i sig mellan 5–15 min, och slutar oftast med en gäspning som släpper kroppsställningen och hon sluter ögonen och somnar oftast kvickt efter det. Hon verkar inte minnas detta dagen efter. Till ”vardags” är mitt barn en tänkare, med stor integritet som har svårt att öppna upp, vi är två föräldrar som lever ihop och har ett tryggt förhållande, men god kommunikation, inget våld, ett tryggt hem. Kan detta vara nattskräck? Skulle hon bli hjälpt av att möta en psykolog?

Orolig

Anonym

Psykologen svarar

Hej och tack för ditt brev!

Det du beskriver låter på många sätt likt nattskräck. Många tror  kanske att nattskräck sker endast under de första åren av ett barns liv, men det kan faktiskt ske ända upp till tonåren och längre, och är alltså inget farligt, även om det kan vara djupt obehagligt för den som står på sidan av och ser det hela. Om det är nattskräck så brukar anfallen ske i början av natten (när barnet är i djupsömn), pågå i några minuter (sällan mer än 30 minuter) och barnet själv brukar i efterhand inte ha några minnen av det som hänt, precis som du beskriver. 

De vanliga råden kring nattskräck är att eventuellt ändra lite i kvällsrutinerna, genom att till exempel lägga till kvällsfika en stund innan läggning, att låta barnet ta en kort tupplur under dagen eller att väcka barnet en kvart innan den tid då barnet brukar få sina “anfall” (detta brukar vara vid ungefär samma tidpunkt), för att se om sömnmönstret kan brytas. Det vanliga är annars att anfallen efter en period upphör.

Jag hör en vag oro som kanske grundar sig i det du skriver om att din dotter är en “tänkare” och kanske inte pratar så mycket om känslor och händelser som potentiellt skulle kunna vara bekymrande. Kanske är det sådana funderingar ni går omkring med, att ert barn kan ha varit med om något som hon inte berättar om men som tar sig uttryck i sömnen?

Det är inte ovanligt att barn inte pratar om sina känslor på samma sätt som äldre barn eller vuxna. Mitt råd till er om ni har oro för att hon ska ha varit med om något svårt, är att i stället fundera kring om det har skett några stora förändringar i ert barns beteende dagtid, som ni tycker är oroväckande och inte ligger inom ramen för normalutveckling. Om hon till exempel börjat kissa på sig igen, plötsligt inte vill sova själv efter att ha kunnat göra det förut, eller om hon leker lekar med inslag av tvång. Det är exempel på reaktioner som kan komma om barnet upplevt något som hen har svårt att benämna i ord. 

Som sagt, det troliga är att det faktiskt är nattskräck som ert barn genomgår just nu, och i så fall är det inte något ni behöver oroa er för. Om ni trots detta känner att något verkligen inte står rätt till med ert barn, så skulle mitt råd till er vara att i ett första steg vända er till en barnläkare, för att utesluta eventuella andra orsaker, eller möjligen en psykolog i andra hand.

Ta hand om er!

Karin Marklund, legitimerad psykolog

  Prenumerera på Familys nyhetsbrev

Aftonbladet Family har skapat ett nyhetsbrev med erbjudanden, veckans snackisar och bästa krönikor. Klicka här för att få del av detta kostnadsfritt varje tisdag!