Gravid

presenteras av

Johanna tvingades föda i bilen under coronakrisen

Skickades hem med en sömntablett

Av: Malin Wigen

Publicerad:
Uppdaterad:

Två gånger skickades höggravida Johanna hem från sjukhuset.

Det slutade med att hon fick föda i bilen.

– Det hela fick ett lyckligt slut trots att jag inte kände mig välkommen.

Den 2 april klockan åtta på kvällen gick vattnet för Johanna Sjövall, 32, som väntade sitt andra barn. Hon åkte in till Huddinge sjukhus för kontroll. Väl på plats fick hennes kille inte vara med när hon undersöktes, på grund av coronaviruset. Barnmorskan konstaterade att livmodertappen inte var utplånad än, vilket innebar att förlossningen inte räknades som aktiv.

– Vi blev tillsagda att åka hem och komma tillbaka när värkarna blev mer regelbundna.

Johanna och hennes kille hade inget annat val än att gå tillbaka mot bilen. Men innan de hann sätta sig kände hon hur värkarna kom tätare och blev mer intensiva. Så de vände tillbaka igen, men blev stoppade vid dörren.

– De sa att vi inte fick komma in utan att vi skulle hem.

Johanna åkte in till BB på Karolinska i Huddinge men blev nekad att komma in två gånger i rad.
Foto: Erik Simander/TT / TT NYHETSBYRÅN
Johanna åkte in till BB på Karolinska i Huddinge men blev nekad att komma in två gånger i rad.

Johanna förklarade att de blivit tillsagda att komma tillbaka om värkarna blev tätare och mer intensiva, vilket de var nu. Men sjukhuspersonalen menade att undersökningen visat att det inte var dags att föda än, utan att det kunde dröja länge. Johanna, som hade ont, grät,

– Det blev jättejobbigt, jag orkade till sist inte argumentera med dem. Allt jag kände var att jag inte kunde vända hem och sen ta mig tillbaka igen.

Till sist sa en barnmorska att Johanna kunde bli undersökt igen, om hon åkte hem sen. Nu var klockan ett på natten.

– Återigen fick jag sitta själv i ett rum vilket var jobbigt. Jag fick en spruta i benet som skulle sakta ned värkarna och värktabletter samt en sömntablett.

Födde på tio minuter

Hela vägen hem mådde Johanna dåligt. Hon la sig för att sova, utan att ta sömntabletten. Men det gick inte.

– Värkarbetet blev mer intensivt. Jag kände att det inte gick att hantera längre, att det hade gått för långt.

Johanna ringde till sjukhuset för att fråga dem om hon kunde åka in nu. Då fick hon rådet att avvakta om hon kunde, och ta en varm dusch. Johanna, som kräkts av smärtan, bestämde sig ändå för att bege sig tillbaka. Med hjälp av sin kille tog hon sig till bilen.

– Direkt när jag satte mig i baksätet kände jag att barnet var på väg ut och att det var dags att börja krysta. Jag tänkte att nu gör jag det här själv.

– Jag valde att inte säga till min kille för att han skulle inte alls veta vad han skulle göra, det var bättre att han körde.

Hon mindes från sin första förlossning att man inte ska krysta ut barnet för snabbt för att undvika skador så hon fokuserade på att pausa mellan krystvärkarna. Till sist kände hon hur hela huvudet kom ut.

– Jag försökte hålla i det, men var rädd att jag skulle peta ut hans ögon. Vid nästa krystvärk kom axlarna ut.

Det gick tio minuter från att Johanna satte sig i bilen till att hon födde sin son. Hon lindade in honom i kläderna hon hade på överkroppen

– Det var helt sjuk upplevelse, men det var häftigt. Det kändes läskigt först när vi var på väg in till sjukhuset igen, då jag var rädd för att inte få komma in. Men under krystandet var jag inte rädd.

– Det hade varit katastrof om jag tagit sömntabletten, för då hade jag inte kunnat föda själv. Då hade jag inte varit med i huvudet.

Foto: Privat
Johanna och hennes son när han precis har fötts.

”Kände mig sviken av vården”

När de kom fram till sjukhuset sprang hennes kille in och berättade vad som hänt. Denna gång var bemötandet annorlunda.

– De bad om ursäkt. De hade inte fattat att det var dags.

Johanna och hennes nyfödde son mår bra med tanke på omständigheterna. Ingen av dem har fått några komplikationer, hon drabbades inte heller av några förlossningsskador. Johanna har anmält händelsen till patientnämnden. Även sjukhuset skulle göra en intern anmälan.

– Jag kände mig sviken av sjukvården. Jag har alltid haft en positiv upplevelse innan. Men nu när jag behövde dem så blev jag nekad. När jag behövde som mest hjälp så kändes bara som att jag var i vägen.

Kändes bemötande annorlunda i och med pandemin?

– Personalen var på på spänn och vi kändes oss inte välkomna på samma sätt. Två gånger fick vi höra att vi inte fick vara där. Så hade det inte blivit annars.

Även om förlossningen inte blev som de förväntat sig känner de sig stärkta.

– Vi båda fick en självförtroendeboost, att vi klarade av det här själva. När vi var inne på sjukhuset för tredje gången undrade vi ens vad vi gjorde där, vi hade ju klarat det bättre ensamma.

Foto: Privat
Allt gick bra för både Johanna och sonen.

Karolinska: Vi kan bara be om ursäkt

Susanne Albertsson är barnmorska och tf verksamhetschef på Graviditet och Förlossning vid Karolinska Universitetssjukhuset. Enligt henne känner de till händelsen och har tagit emot en anmälan av patienten från Patientnämnden.

Vad har ni för kommentar kring kvinnans upplevelse? 

– Vi beklagar verkligen hennes upplevelse och kan bara be om ursäkt för det hon fick uppleva. Vi har följt våra rutiner, men kunde varit mer lyhörda. Vår strävan är att alltid lyssna på kvinnorna, men här har vi inte lyckats med det.

Påverkar coronasituationen hur patienter bemöts, hade hon exempelvis fått stanna i normala fall?

Nej, covid-19 situationen påverkar inte hur vi bemöter kvinnorna. Vi ser ingen skillnad i antal kvinnor på förlossningen mot april förra året och vi tar hand om dem som vanligt och har samma antal vårdplatser öppna.

Här berättar Johanna om händelsen med egna ord på hennes Youtubekanal.


  Prenumerera på Familys nyhetsbrev

Aftonbladet Family har skapat ett nyhetsbrev med erbjudanden, veckans snackisar och bästa krönikor. Klicka här för att få del av detta kostnadsfritt varje tisdag!

Publicerad:

LÄS VIDARE

MER OM FAMILY