Gravid

presenteras av

Charlotta lyckades amma sitt barn mot alla odds

Flerbarnsmamman drabbades av cancer

Av: 

Malin Wigen

FAMILY

UR LIVET. Charlotta Lindgren hade fått tre barn när hon drabbades av cancer. Det hon inte kunde ana var att den tuffa tiden skulle leda till ett fjärde barn och att hon till sist lyckades amma, efter flera års längtan. Här är hennes berättelse.

När jag var 24 år började jag och min man försöka att skaffa barn men det gick inte. I stället gjorde jag IVF-behandlingar och efter sju år, år 2008, fick jag mitt första barn Leonard.

Innan han kom hade jag mått dåligt över att inte kunna få barn, något jag trodde skulle vara självklart. Därför blev det extra jobbigt när läkaren la honom på bröstet och jag inte kunde amma. Det var som ett slag i ansiktet. Jag undrade vad det var för fel på mig, vad jag var för hemsk människa som inte klarar av något? Det var en oerhörd känsla av värdelöshet som sköljde över mig. Men alla sa att det skulle gå till sist, för att amma var det mest naturliga i världen. Men där satt jag och det kom ingenting.

Charlotta delar med sig av sin story.

Jag fick så många olika råd, det var så snurrigt i mitt huvud. Jag försökte att följa ett råd i taget men inget hände, det kom verkligen ingenting. När jag la honom vid bröstet så skrek han bara.

Det var ambivalenta känslor, det var nu jag borde vara lycklig, ändå var det något som stack i hjärtat. Det var en stor sorg för mig att inte kunna amma.

Charlotta med sina barn.

Nytt barn – nya försök

År 2010 fick jag mitt andra barn Naima. När hon föddes så försökte jag att amma henne direkt, men det kom inget då heller. Denna gång kämpade jag ett tag, men gav upp tidigare.

Ganska tätt efter, År 2011, födde jag mitt tredje barn Bo-Evert. Ett nytt barn innebar nya försök. Man ska inte tro att kroppen inte kan amma sa folk, men jag insåg att det var ganska kört.

När jag gav honom flaskan var det en känsla av att det var något jag saknade i mitt liv. Jag ville kunna amma. Jag förstår att det finns mammor som tycker det är skönt att ge ersättning, jag önskar att jag hade känt så men det gjorde jag inte. Om jag får gissa var det kommer ifrån så kan det vara att jag inte hört att det kunde vara så här. Jag var inställd på att det bara var att lägga på bröstet och så skulle det funka.

Levde perfekta livet – sen kom beskedet

Men livet fortsatte, vi köpte huset vi drömt om länge, vi hade våra barn och allt var frid och fröjd. Jag levde det fantastiska vardagslivet jag hade drömt om, allt var så bra det kunde vara. Sen kände jag en knöl i bröstet, det var slutet på 2012. Det visade sig att jag hade fått en snabbväxande aggressiv bröstcancer som 35-åring – det var två tumörer i bröstet en metastaser i armhålan. Jag hade kämpat så länge att ha fått det perfekta Svenssonlivet som jag ville ha, så när jag väl kommit dit fick jag det här.

Det enda jag tänkte på var vad jag skulle säga till barnen, som var ett, två och fyra år när jag drabbades. Rädslan att lämna sina barn är fruktansvärd. Innan tänker man inte på att man ska dö, man byter blöjor och svär över spilld saft – det blir verkligen en chock.

Jag fick operera bort ena bröstet och lymfkörtlar i armhålan. Det kändes helt okej. För det var inte det fysiska som var jobbigt, det var det psykiska, att inte veta om jag skulle få leva eller inte. Det var många jobbiga tankar som kom: Kommer jag få läsa mer godnattsagor för barnen? Skulle de minnas mig? Eller kommer jag bara att vara mamman på kyrkogården som de går till och lämnar en blomma?

Hittade en knöl på min hals

Tiden gick och 2013 kom den andra smällen. Jag och Leonard hade en mamma och son-dag när vi skulle förbi läkaren. Jag trodde att de skulle titta på ärret från bröstet de tagit bort. Istället fick jag veta att de hittat en knöl på min hals. Det var en rejäl chock.

Jag fick veta att det var sköldkörtelcancer, som var en ”bra” cancer. Så istället för för att bryta ihop totalt över att jag fått cancer igen fick jag tänka att jag hade tur som fått en bra cancer och att det inte var cancer som spridit sig, för då hade jag aldrig överlevt. Med det i åtanke tog jag mig upp mig upp och vidare.

Blev gravid: Jag var i chock

Sju månader efter att strålbehandlingen var avklarad gick jag upp i vikt, något man kan göra i och med en behandling. Jag fick även ont i magen och sura uppstötningar, vilket inte heller var konstigt med tanke på all gift jag fått i kroppen. Men min man sa att jag ändå borde kolla upp om jag var gravid, något jag inte haft en tanke på. Jag köpte ett test som visade positivt på en gång. Jag som hade hört att cellgifter var fosterdödade var halvvägs in i graviditeten utan att märka det, jag var i chock.

År 2014 kom Gösta till världen genom mitt första kejsarsnitt. När de tog ut Gösta så skrek han som bara den. Att det var så mycket liv som fanns i min sargade kropp, att jag hade kunnat ge så mycket liv att han orkade skrika. Det var nästan en religiös upplevelse, det var helt otroligt.

Denna gång hade jag ingen tanke på amning. Men en dag la de honom på mitt bröst för att se om han ville suga. Jag som inte trodde att det skulle funka hör honom ta klunk efter klunk. Det var så oerhört fantastisk. Jag tänkte att det här måste vara ett förlåt från kroppen, att den har gjort mig så mycket fel, och att den nu skulle jag ge mig allt jag kunde drömma om.

Lyckades till sist amma – efter svåra tiden.

Plötsligt fanns inga problem, så fort han skrek och var hungrig så la jag honom vid bröstet och han åt, det var precis som jag hade föreställt mig att det skulle vara innan jag visste något annat. Det var total lycka – jag ammade honom till han var ett och ett halvt år.

Jag har inte riktigt kunna släppa ångesten efter cancer, men i dag kan säga att jag mår bra.

/Charlotta Lindgren, 42 år från Vindeln


FAKTA: Ur Livet

”Ur livet” är en ny vinjett på Family. Där har du som läsare möjligheten att berätta din historia på ett personligt sätt. Detta med hopp om att andra ska kunna hitta tröst, samhörighet, eller pepp av olika livsöden. Kanske har du något du vill dela med dig av? Eller vet någon som har något att berätta? Hör gärna av dig till Malin.wigen@aftonbladet.se och/eller Ida.soderberg@aftonbladet.se

  Prenumerera på Familys nyhetsbrev

Aftonbladet Family har skapat ett nyhetsbrev med erbjudanden, veckans snackisar och bästa krönikor. Klicka här för att få del av detta kostnadsfritt varje tisdag!

Publisert:

LÄS VIDARE

Sonia har förlorat två barn – kritiserar vården: Skrek och grät

Prenumerera på Familys nyhetsbrev

Krönikor, läsarhistorier och experternas tips relaterade till föräldraskap och barn.

Ja, tack!

ÄMNEN I ARTIKELN

Gravid | Family

Cancer

Bröstcancer

IVF-behandling

MER OM FAMILY

Pappan Charles, 45, drabbades av bröstcancer

Annie drabbades av bröstcancer 34 år gammal – nu har hon uppfyllt sin stora dröm

Jessica, 35, var infertil – väntar andra barnet

Emma, 42, fick barn när hon låg i koma: Mindes inte att jag varit gravid

Åsa, 30, är i klimakteriet – nu är hon gravid mot alla odds

Dante föddes i vecka 24 – överlevde mot alla odds

Emelie förlorade sitt barn i vecka 36 – dagar efter babyshowern

TÄVLING: Vinn barnboken "En dum knöl i mammas bröst"

Emmys barn dog i magen: Skrek rätt ut

Mamman Adiba, 42, har obotlig cancer: Varje minut med min son är guld värd

Moa, 22, sökte vård för magsmärtor – kom hem med bebis

Maja, 32, drabbades av en stroke i gravidvecka 28: Jag har övervunnit oddsen

Barndomsvännerna fick barn efter 40: ”Det finns mirakel”

41 kvinnor om sina upplevelser med spiral: ”Hittades under min lunga”

Marita fick barn vid 45 – när läkarna sa att det inte var möjligt

Henry föddes 4 dagar efter sin storasyster Leia: ”Hör verkligen inte till vanligheterna”

Mammor: Därför visar vi våra kroppar

Frida springer 15 mil i veckan – är höggravid

Therese fick en stroke – när hon födde barn

Sonia har förlorat två barn – kritiserar vården: Skrek och grät

Tatjana födde tvillingar – när hon var sjuk i covid-19

Linda är gravid – vågar inte vaccinera sig mot covid-19

Tove, 31, nekades kejsarsnitt – Henry dog fem dagar gammal

Anette var gravid – med livet som insats