”Jag känner mig inte alls olik andra”

Internationella Downs syndrom-dagen

Publicerad 2023-03-21

Fem barn och en ung tjej på väg ut i vuxenlivet.

Alla olika, men bär samma extra kromosom.

Här berättar de om sina framtidsdrömmar, intressen och om varför vi rockar sockorna.

– Man ska vara unik och vara stolt över det, säger Hedvig, 18.

Ingrid, 7 år

Ingrid, 7, har varit med i flera reklamkampanjer. I framtiden kanske hon kommer att vilja jobba framför, eller bakom kameran. Här är hon med familjens kanin Baby Yoda.

Hur många syskon har du?

– Tre. Lill, Hjalmar och bebis-Ted.

Är bebis-Ted gullig?

– Ja.

Hur liten är han?

– Jätteliten.

Ingrid tycker om att äta choklad – helst mörk, eller brun choklad som hon kallar det – leka med sina syskon och spela ”Bamsespelet”. På senare tid har hon även börjat laga mat med sin mamma Lina, något hon tycker om. Men det gäller för Lina att ha koll då Ingrid gillar att busa, en gång var det nära ögat att kattmaten åkte ner i gulaschsoppan.

Ingrid tycker om att skämta och hon är jättebestämd och envis. När hon sjunger med till ”Här kommer Pippi Långstrump” vill hon att alla i rummet ska vara knäpptysta.

Jag dansar med till låten, då säger hon till på skarpen.

Hon är ingen person man kör över, därför kallas Ingrid för baby-bossen. Hon kallas även för Ingrid Marie chicken nuggets Lindgren efter sin favoritmaträtt. Men när hon får frågan vad hon gillar att äta är svaret något helt annat.

– Tårta.

Favoritlåtarna är ”Min ponny” och ”Banan, Melon, kiwi och citron”, även om hon kan bli rädd för den sistnämnda låten. Ingrid är även rädd för Halloween.

Vad är det som är läskigt med Halloween?

– Jag vill inte berätta det.

Hemma hos Ingrid bor kaninen Baby Yoda och katterna Hebbe och Melker. Men hund är ändå favoritdjuret. När hon och Lina går på stan vill hon gärna hälsa på hundarna de möter.

Ingrid har en favoritpark i Stockholm.

– Ivar Los park.

Vad kan man göra där?

– Spela boll.

Ingrid känner sig inte annorlunda. Men hon rockar alltid sockorna, och är extra noga den 21 mars.

Ingrid tillsammans med sin mamma Lina.

Adelina, 8 år

Adelina med sin katt Tesla.

Vad heter du och hur många år är du?

– Adelina Sofia Amanda, åtta år.

Trots sin ringa ålder har Adelina varit med och skrivit tre barnböcker tillsammans med sin mamma Linda Wenthe. Men hon har andra drömmar om vad hon vill jobba med i framtiden.

– Doktor. Och hjälpa om någon är sjuk, eller om någon har brutit armen, eller har ont i benen.

I skolan tycker Adelina om att lära sig bokstäver och att leka med sina kompisar. På fritiden tycker hon väldigt mycket om att läsa böcker samt dansa och sjunga. Hon var på plats på Melodifestivalens deltävling i Göteborg där hon hejade på Tone Sekelius och ”Raggen går”. Men favoriten är Lena Philipsson. Dock är det någon helt annan hon vill träffa.

– Theoz, jag hoppas jag får träffa honom.

Vad har du för favoritmat?

– Pannbiff, i skolan. Och korv, tryffelsalami och oliver.

Varför rockar vi sockorna?

– För att alla får vara olika, alla är lika bra.

Adelina med sin mamma Linda.

Julian, 14 år

Julian, 14, drömmer om att bli brandman när han blir stor.

Vem är du?

– Jag är en 14-årig kille

Vad har du för intressen?

– Skateboard, musik och att dansa. Jag gillar Theoz och Marcus & Martinus, de är bäst. Och jag gillar bio.

Varför rockar vi sockorna?

– För att alla är olika, man har en svart och en grå strumpa.

Känner du dig annorlunda?

– Jag känner mig inte alls olik andra, det finns fler i stan som har Downs syndrom.

Vad drömmer du om att jobba med i framtiden?

– Brandman. Jag vill rädda folk. När brandlarmet går ska jag klä på mig brandmanskläder och rädda folk, sedan blir jag en superhjälte.

Men först och främst ska Julian fylla 15. Då vill han flytta och gifta sig med tjejen han är kär i.

– Då blir jag en man.

Blott 14 har Julian redan ett stort självförtroende.

– Jag är bäst på allting.

Walter, 4 år

Walter, 4, med sin mamma Emily. I framtiden kommer han kanske att jobba med att vara framför kameran, då han gillar att dansa sjunga som sin storebror Julian.

Walter är bara fyra år men redan pratar, sjunger och räknar han på engelska – något han lärt sig av att se barnprogram på Youtube.

– Han tittar mycket på engelska barnsånger, och gör tecken och härmar låtarna, säger hans mamma Emily Kind.

Walter älskar att springa fort och hålla igång, han är en ”gympakille”.

– Han gillar att leka med småbilar och bollar. Sedan älskar han glass, främst vanlig vanilj.

Till skillnad från sin storebror Julian är Walter försiktig och känner av läget.

– Han är väldigt lugn, snäll och omtänksam. Han är glad, ljuv, och lätt att vara med.

Julian och Walter har en speciell relation, i och med att båda har Downs syndrom. Julian gillar att de har det gemensamt. Walter kanske är medveten om det, även hans jämnåriga, men det är inget som de noterar eller anser annorlunda.

– Barn gör ingen skillnad, han är en i gänget. Yngre barn är underbara, de tänker inte på sådant. Så är det till en viss ålder, ju äldre de blir desto mer medvetna blir de.

Hedvig, 18 år

Hedvig har tagit det första steget mot vuxenlivet. Det första hon gjorde när hon fyllde 18 var att tatuera sig.

Förra sommaren blev Hedvig myndig. Det firades med en stor fest med vänner, familj, släkt och pojkvän. Och Hedvig fick dricka bubbel, något hon sett fram emot. Att bli 18 är nämligen det första steget in i vuxenlivet.

– Det känns jättestort, man känner sig som en ung vuxen. Nu har mamma inga småbarn längre.

Hedvig fick rösta för första gången och göra sin första tatuering, något hon tjatat om i flera år. Det var Hedvigs storebror som gav det till henne i 18-årspresent. Hennes högra handled pryds nu av Anki, från barnprogrammet ”Anki och Pytte”.

– Det var inte läskigt att tatuera sig, men jag var lite nervös.

Hedvig har även gjort krogdebut och hon var ute till stängning.

– Vi dansade, firade och sjöng karaoke. Jag sjöng Bruno Mars ”Just the way you are”. Alla applåderade och jag fick high fives.

Det är inte bara 18-årsdagen som varit en stor händelse, Hedvig har även blivit faster. En roll hon tar på stort allvar.

Vad har du för intressen?

– Jag gillar att sjunga, dansa och att göra videos till Tiktok. Det är roligt att lägga upp klipp på mitt konto, jag brukar dansa i mina videos.

En annan stor passion är fotbollen, hon tränar varje måndag.

– Jag har spelat fotboll sedan jag var sex år. Det är bra motion och man får bättre kondition när man springer.

Hedvig gillar att röra på sig överhuvudtaget. I skolan är idrott favoritämnet.

– Om jag inte rör på mig kan jag fastna med surfplattan i soffan. Man ska ta hand om sin hälsa.

Vad drömmer du om att jobba som i framtiden?

– Kyrkvaktmästare, jag har gillat kyrkor sedan jag var liten.

Hedvig gör ofta utflykter till kyrkogårdar. Hon brukar plocka bort löv från gravar och ställa upp gravljus som fallit. Nu hoppas hon på att få sommarjobb inom kyrkan, vilket hon sökt.

Och om ungefär ett år tar hon studenten.

– Det kommer bli en stor fest, plakat, bil och bubbel.

Varför rockar vi sockorna?

– För att uppmärksamma diagnosen Downs syndrom och att man kan vara olika på olika sätt. Man ska vara unik och vara stolt över det.

Känner du dig annorlunda?

– Nej, alla är olika. Man ska vara som man är.

Hedvig med sin mamma Jessica.

Florence, 7 år

Florence gillar att prata i telefon, och att titta på musikvideos på Youtube.

Mamman Hanna Fransson Brink beskriver Florence, som kallas Florran, som en ganska glad, väldigt bestämd och rolig tjej.

– Hon är väldigt levnadsglad, och säger ja till det mesta. Hon är en livsnjutare.

Att prata i telefon är ett stort intresse. Därför ringer Florence ofta sin mormor och morfar, samt pappa när han är på kontoret.

– Hon är en liten babbelmoster, hon började prata i telefon i tidig ålder, säger Hanna.

Hon gillar även att kolla på musikvideos på Youtube, främst gruppen Gotye med låten ”Somebody I used to know”. Favoritämnet i skolan är gymnastik, som står på schemat två gånger i veckan. Hon tycker speciellt om det tillfälle när de duschar direkt efteråt, då hon gillar att duscha.

Favoriträtterna är youghurt och köttfärssås och spagetti.

Florence känner sig inte annorlunda, vad Hanna vet. Däremot firar de internationella Downs syndrom-dagen genom att rocka sockorna.

– Vi har rockar sockorna-fest. Vi brukar bjuda hem mormor och morfar på middag.

Florence berättar om det viktigaste på menyn.

– Glass, säger hon.

Florence med sin mamma Hanna.

Här kan du följa familjerna Instagram

linaford

teckensomstod

kind.emily

litenh

liviusandflorence

ANNONS

Populära produkter för den lilla:

I samarbete med

Prisjakt.nu