Jag hoppas att min dotter alltid ska älska skolan
Välkommen till skolan, kiddo
Det river i bröstet när jag lämnar henne i skolan.
Och jag hoppas.
Jag hoppas att ingen någonsin ska vara elak mot henne och att hon står upp för den som blir retad.
Hon kammade håret själv. Valde kläderna redan för två dagar sedan. Lade sandalerna i väskan och satte på sig kängorna. De med blommor och fjärilar på. Ville att nya kompisarna skulle se dem. Spelade ingen roll att det var för varmt. Samlade känslor. Ryggsäck på.
Den stora skolgården var full med människor. Stora och små. Ljusa kläder. Klänningar med spets. Nya kepsar. Sommarblekta flätor.
Välkommen, välkommen, säger den vuxna som ler brett.
Hej, titta vad jag har i min rygga, berättar hon.
Oh, wow, vilken fin sten, har du plockat den?
Stolt ser hon ner i marken och säger mmmm.
Vi hänger en stund, håller handen, hon säger att hon är lite nervös. Hon lutar sig mot staketet. Jag kämpar med orden. Plötsligt är hon så stor. Plötsligt mindre än någonsin.
En sekund senare rätar hon på sig. Säger att hon vill byta kängorna mot sandalerna. Redo. Och så går hon in genom den stora dörren. Jag ser henne hänga sin ryggsäck på plats. Lägger kepsen på hyllan.
Det river i mitt bröst. Vill kasta mig in och hålla fast henne. Greppa henne i min famn och aldrig släppa taget. Säga till henne att hon inte får bli större nu. Snälla. Det går för fort. Ta inte lärarens hand, ta min! Släpp den aldrig.
Men jag gör inte det. Istället backar jag. Tar mina skrikande känslor och tvingar tillbaka dem, tystar dem. Jag vet ju bättre. Så får man inte göra. Jag måste släppa. Hon är sex och jag har inget val. Vandrar hemåt. Undrar hur jag ska lyckas hänga med. Och hoppas.
Hoppas att ingen någonsin ska vara elak mot henne. Att de vuxna aldrig glömmer bort henne. Trots att det är tjugofem andra barn i rummet. Att de inte ska missa henne om hon är ledsen. Hoppas att ingen någonsin ska försöka ta på henne. Att ingen någonsin ska utmana henne att göra något dumt. Att hon aldrig någonsin ska reta någon. Hoppas att hon aldrig ska tycka att skolgården är en läskig plats. Att hon aldrig ska bli utanför.
Mina rädslor tar över. Jag vill packa ihop allt, stuva in barnen i bilen och åka långt bort. Gömma oss för allt elakt. Men det går ju inte. Och jag inser. Jag har fel. Så otroligt fel. Måste tänka om. Vända aldrig mot alltid. Och jag hoppas igen.
Jag hoppas att hon alltid ska älska skolan. Att hon alltid ska ha kompisar. Att hon alltid ställer upp för det som är rätt. Hoppas att hon ska prata med de vuxna. Känna trygghet hos dem. Att hon ska se den som är ledsen. Att hon berättar om hon gjort något dumt. Hoppas att hon biter ifrån rejält om någon försöker ta på henne. Att hon ska tycka att skolgården är en magisk plats. Att hon står upp för den som blir retad. Hoppas att hon alltid låter alla få vara med. Jag hoppas att hon ska vilja lära sig. Älska allt nytt. Älska ord. Att skriva. Räkna som jag aldrig räknat.
Jag hoppas. Så mycket.
Välkommen till skolan, kiddo.
Prenumerera på Familys nyhetsbrev
Aftonbladet Family har skapat ett nyhetsbrev med erbjudanden, veckans snackisar och bästa krönikor. Klicka här för att få del av detta kostnadsfritt varje tisdag!
