Orimligt att hjälpa IS-kvinnorna till Sverige

Moderaterna: Samtidigt motarbetades tolkarna – det är ett haveri

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2021-09-10

I måndags landade flygplanet på Arlanda med de tre IS-kvinnorna. Samtidigt motarbetades tolkarna i Afghanistan från att få hjälp. Var finns logiken, skriver Hans Wallmark och Pål Jonson.

DEBATT. Den rödgröna regeringens utrikespolitik har länge varit ologisk, men nu har en ny gräns passerats. Regeringen väljer att aktivt möjliggöra för IS-kvinnor som ingått i vår tids värsta terrorsekt att resa till Sverige.

Samtidigt motarbetades att ett tjugotal afghanska tolkar som gjort insatser för den svenska försvarsmakten i kriget mot terrorismen skulle få hjälp och skydd.

Det är ett haveri. Ansvariga ministrar Ann Linde (S) och Peter Hultqvist (S) kommer nu i dag fredag till ett extra utskottssammanträde för att försöka förklara regeringens agerande när det gäller såväl hanteringen av IS-kvinnorna som evakueringen av tolkar och lokalanställd personal från Afghanistan.

Moderaterna har även begärt en särskild debatt i riksdagen med anledning av händelserna i Afghanistan och vilka lärdomar som kan dras. Debatten hålls på måndag.

Talibanernas snabba maktövertagande är inget annat än ett misslyckande. Regeringen i Kabul och de afghanska säkerhetsstyrkorna rasade ihop som ett korthus.

Detta trots 20 år av enorma bistånds- och säkerhetsinsatser från en lång rad länder inklusive Sverige. Miljarder och åter miljarder som har lagts på att bygga upp Afghanistan och tusentals människoliv – både afghanska och utländska – har offrats.

Nu är risken att mycket av detta kommer att vändas till det sämre.

Moderaterna kräver en bred utredning av hur utländsk närvaro och bistånd kommit att fungera i Afghanistan under åren och också medverkat till den förödande korruptionen.

Ifråga om tolkarna valde regeringen länge att direkt motarbeta att de skulle få komma till Sverige. Moderaterna lyfte redan den 31 juli frågan att regeringen måste agera för att ta hit dem för att de inte skulle drabbas av talibanernas hämnd.

I stället för att göra något hävdade både justitieminister Morgan Johansson och försvarsminister Peter Hultqvist att det skulle vara ett grundlagsbrott att göra som Moderaterna föreslog.

När detta argument föll hävdade vidare Morgan Johansson att det inte skulle gå för att det skulle röra sig om ”10 000 personer” som skulle komma till Sverige. Ett helt absurt uttalande eftersom det rörde sig om cirka 20 tolkar och lokalanställda plus deras anhöriga.

Samma dag som Kabul föll ändrade sig regeringen till slut och införde ett undantag i kvotflyktingsystemet som möjliggjorde att det skulle kunna gå att ta hem tolkarna – exakt det som föreslagits mer än två veckor tidigare!

I detta sena skede har det dock visat sig svårt att lokalisera och få ut dessa personer. Till Sverige har endast en handfull hittills kommit.

De myndigheter som genomförde evakueringen från Kabuls flygplats gjorde storartade insatser under mycket svåra förhållanden.

Dock så finns det frågetecken även här kring den politiska processen.

Det gäller till exempel den kritik som har funnits om att det saknats en tydlig plan för hur de lokalanställda på ambassaden i Kabul skulle hanteras, men även att det kom med personer på evakueringsflygen som hade utvisats från Sverige och hade återreseförbud. Över 1100 personer har kommit från Afghanistan.

Regeringen är nu svaret skyldigt kring hur bedömningar och bakgrundskontroller gjorts på de många hundra som nu med mer eller mindre oklara identitetspapper lyckats komma till vårt land. Vilka potentiella säkerhetsrisker finns i denna grupp?

När det gäller IS-kvinnorna måste regeringen vidare svara på om regeringen trots tidigare utfästelser hjälpt till eller underlättat för dem att ta sig tillbaka till vårt land efter att ha arbetat för en terrorsekt.

Sverige kan förstås inte neka svenska medborgare inresa – men det finns inga som helst skyldigheter för Sveriges regering att aktivt bistå personer att ta sig hit.

Vilka överenskommelser har på förhand ingåtts med det kurdiska självstyret i Irak som ansvarat för de interneringsläger ur vilka de släppts? Vilka säkerhetshot utgör de nu när de är tillbaka i Sverige och hur ska dessa mötas?

Viktig lagstiftning saknas och nya bestämmelser är inte på plats. Bland tidigare återvändare har i närtid fem fått se förundersökningar mot sig bli nedlagda.

Omvärlden blir allt mer osäker. Det kräver att vi har en regering som kan hantera utrikes- och säkerhetspolitiken på ett trovärdigt sätt.

Facit är att den rödgröna ministären har agerat senfärdigt, lämnat motstridiga besked och har ytterst inte velat ta ansvar i svåra frågor. Det håller inte.


Hans Wallmark, utrikes- och säkerhetspolitisk talesperson (M)
Pål Jonson, försvarspolitisk talesperson (M)


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.