Jämlikhet ett måste för social rörlighet
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2015-07-01
Debattören: Alliansens reformer gynnade den rikaste halvan – nu byter vi riktning
I dag anordnar Ulf Kristersson och Moderaterna sitt ekonomiska seminarium i Almedalen. Temat är social rörlighet. Det är glädjande att Moderaterna nu vill diskutera frågan, men det är samtidigt ett tema som förpliktigar.
Den nordiska modellen, med en stark välfärd, ambitiösa jämlikhetsambitioner och ett utbildningsväsende med hög kvalitet för alla, har skapat ett samhälle med såväl hög tillväxt som en hög grad av social rörlighet. Det har varit en bidragande orsak till Sveriges välstånd historiskt och det är en nyckel till att klara den globala konkurrensen i framtiden.
Social rörlighet påverkas av flera olika faktorer. Sambanden är ofta komplexa och sällan entydiga. Men vi vet från forskningen att det finns två faktum som vi inte kan blunda för:
Det ena är att man inte kan skilja på jämlikhet och social rörlighet. Både internationella forskare som Gary Solon och svenska experter som Markus Jäntti och Anders Björklund har visat att ökade inkomstskillnader i ett samhälle tenderar att minska den sociala rörligheten. Det blir helt enkelt svårare att klättra i trappan när avståndet mellan varje trappsteg ökar.
Det andra är att ett jämlikt utbildningssystem är en förutsättning för den sociala rörligheten. Ett utbildningssystem, från förskola till högskola, som ställer samma krav och ger samma möjligheter till alla är grundläggande i ett samhälle där alla ska få chansen.
Moderaterna har under sina år vid regeringsmakten genomfört en mängd åtgärder som ökat ojämlikheten och minskat möjligheterna till social rörlighet.
En ny genomgång av de reformer den förra regeringen drev igenom under åren 2007–2014 visar att 68 procent av ökningen gick till den halva av befolkningen som hade de högsta inkomsterna. Hela 25 procent av ökningen i disponibelinkomst gick till de 10 procent som hade allra högst inkomst.
Sedan 2006 har klyftorna i resultat mellan skolor kraftigt ökat. Införandet av Läxrut innebar en subvention till de barn vars föräldrar hade råd att anlita privatlärare, på bekostnad av de barn vars föräldrar inte hade samma möjlighet. Neddragningar på Komvux innebar att färre unga och vuxna hade möjlighet att få en andra chans.
Moderaternas marknadslogik på skolområdet gick ut på att dåliga skolor skulle väljas bort av eleverna och därmed tvingas stänga. Detta fungerar bra för till exempel restauranger eller klädbutiker. Konsumenterna är i dessa fall hyggligt medvetna (vuxna), det är lätt att byta restaurang eller butik om man inte är nöjd och den värsta konsekvensen av ett felaktigt val är en mindre välsmakande middag eller ett par fula byxor. För skolor är dock förutsättningarna helt annorlunda. Eleverna är inte medvetna konsumenter (de är barn), forskning visar att elever som tvingas byta skola kraftigt försämrar sina studieresultat och ett felaktigt val leder kan vara livsavgörande för den enskilde.
Sammantaget gynnar ett marknadssystem på skolområdet medvetna familjer över omedvetna, städer (där utbildningsalternativen är många) över landsbygd och välbeställda (som i händelse av dålig undervisning i skolan kan köpa till extra undervisning) över mindre bemedlade.
Den nya samarbetsregeringen står för en ny riktning för Sverige och de första stegen togs i vårpropositionen för 2015. 75 procent av ökningen i disponibelinkomster i vårbudgeten går till den halva av befolkningen som har de lägsta inkomsterna.
Komvux och Yrkesvux tillförs cirka 10 000 platser. Läxrut avskaffas. Och större del av resurserna till skolan slussas till de skolor som har de tuffaste förutsättningarna. Målet är att alla skolor, faktiskt ska vara bra skolor. Det gör vi för att Sverige tjänar på högre social rörlighet och bättre möjligheter för alla, oavsett bakgrund.
Om man värdesätter ett samhälle med hög social rörlighet räcker det inte att bjuda in till seminarium i Almedalen. Då krävs också att man backar upp sina ord med handling.
Ordförande i finansutskottet (S)