Minska vargstammen oavsett vad EU tycker

Jägareförbundet: Regeringen måste våga stå upp för Sverige

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2022-01-20

Den svenska hållningen är att vargstammen ska minskas. Nu måste politikerna stå upp för sina beslut – även om det innebär att Sverige hamnar i EU-domstolen, skriver  Peter Eriksson, Jägareförbundet.

DEBATT. Tre år innan Sverige blev en del av EU antogs ett art- och habitatdirektiv. Syftet var att skydda hotade djur och biotoper. 1992 fanns exempelvis 17 vargar i Sverige. Få länder i Västeuropa hade någon varg alls.

I dag ser situationen annorlunda ut – för naturen är i ständig förändring. Tyvärr gäller inte detta art- och habitatdirektivet som är extremt statiskt. Det har inte ändrats väsentligt på 30 år.

Vargstammen i Sverige består nu av cirka 400 djur. Vargarna ökar också runt om i Europa. Samma problem som vi upplevt i Sverige blir allt tydligare även på kontinenten.

IUCN, världens största miljövårdsorganisation, listar i dag rovdjuret som livskraftigt.

Trots IUCN:s besked fortsätter EU:s statiska Art- och habitatdirektiv att kräva att vargen, men också björnen, lodjuret och järven ska ha ett strikt skydd.

EU-kommissionen påtvingar med andra ord EU-länderna orimliga kostnader och arbete med att skydda arter som numera betecknas som livskraftiga i många medlemsländer.

Ända sedan dåvarande miljöminister Andreas Carlgren 2010 ville få i gång en vargjakt har EU ifrågasatt Sverige. 2011 inleddes därför ett överträdelseförfarande mot Sverige eftersom EU-kommissionen ansåg att vargjakten bröt mot EU:s regler.

Men det öppna överträdelseförfarandet har inte gått vidare till EU-domstolen. Det har fått en annan roll.

Med hot om att driva frågan till EU-domstolen har EU-tjänstemännen lyckats påverka de svenska myndigheterna till en överdriven försiktighet när stammen ska förvaltas.

Bland annat har myndigheterna infört olika och obefogade säkerhetsmarginaler. Först när man beräknade minsta livskraftiga stam, därefter när man bestämde referensvärdet, till sist när man nu funderar på stammens storlek.

Varje ny säkerhetsmarginal har medfört att stammens storlek ska ökas.

Motivet till alla hängslen och livremmar kan inte tolkas på annat sätt än att det finns en rädsla för kommissionen, en rädsla för att göra fel och att man därför viker sig för EU:s påtryckningar.

Det har gått åtta år sedan riksdagen fattade beslut om Sveriges rovdjurspolitik. Politikerna slog då fast att förvaltningen skulle ta större hänsyn till människor och näringar som påverkas, samt att koncentrationerna i vargstammen skulle minskas.

Men ännu har myndigheterna inte tagit nödvändiga beslut för att genomföra politiken.

Det statiska EU-direktivet och nitiska EU-tjänstemän – som i kommissionens namn driver en egen agenda – har i stället lett till en överdriven försiktighet hos länsstyrelserna och Naturvårdsverket som lamslår hela rovdjursförvaltningen.

Sveriges vargsituation har inte förbättrats sedan 2013, när den nya rovdjurspolitiken slogs fast.

Stammens storlek och koncentrationer har gått i motsatt riktning, trots att en majoritet i riksdagen vill minska stammen – enligt en enkät som Svenska jägareförbundet har utfört.

Regeringen – och den nya som tillträder efter höstens val – behöver nu bekänna färg:

  • Stå upp för den svenska hållningen – landets beslutade politik – mot EU-kommissionen.
  • Få till stånd en revidering av bilagorna till art- och habitatdirektivet. De medlemsländer som har livskraftiga bestånd av rovdjur måste få förvalta dessa. De stora rovdjuren behöver flyttas från strikt skyddade till förvaltningsbara.
  • Se till att Sverige genomför den beslutade rovdjurspolitiken.
  • Stå upp svenska folkets intressen – även om det innebär att vi skulle behöva få vårt handlingsutrymme prövat i EU-domstolen.


Peter Eriksson, ordförande Svenska jägareförbundet


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.