Appbolagen kommer inte att frälsa vården

Debattören: När vården ska flyttas närmare patienterna måste alla få en fast läkare

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2021-10-03

Sverige ska genomföra en sjukvårdsreform som innebär att mer vård ska ges närmare patienterna, i primärvården. För att en sådan reform ska gå att genomföra krävs fast läkare för alla. Politikerna kan inte låta vårdappcirkusen rulla på, skriver Magnus Isacson.

DEBATT. Att vara allmänläkare är ett fantastiskt arbete. Att vara en dålig allmänläkare är lätt. Att vara en bra allmänläkare är bland det svåraste som finns.

För att utföra vårt arbete på ett bra sätt är kontinuiteten, patient-läkarrelationen och en begränsad lista med patienter ett måste.

Att vara politiker är också ett fantastiskt arbete. Att vara en dålig politiker är lätt. Att vara en bra politiker är bland det svåraste som finns. Man får mycket kritik från olika håll. Alla vill ha mer pengar och alla små grupperingar anser att deras särintressen är de absolut viktigaste.

Måhända är det även så vi allmänläkare uppfattas av vissa. Hoppas inte. Det är inte vi som råkar mest illa ut när systemet inte fungerar, det är våra patienter, den svenska befolkningen.

I Sverige är tanken att vi de närmaste åren ska genomföra en sjukvårdsreform som innebär att mer vård ska ges närmare patienterna, i primärvården. För att en sådan reform ska gå att genomföra krävs fast läkare för hela befolkningen.

Det har vi i Sverige aldrig varit i närheten av. Det har man däremot i Norge, Danmark och Holland där fastläkarsystemen har varit otroligt välfungerande och uppskattade av i princip alla.

Eftersom vi inte haft detta system i Sverige ses det som en utopi och en omöjlighet. Argumenten mot systemet är ofta desamma, ”Vi har inte tillräckligt många allmänläkare så det kommer aldrig att gå”, ”Men de som är unga och friska, de behöver väl inte någon fast läkare”, ”Med digitalisering och informationskontinuitet är detta förlegat”.

Detta är inte lätt att genomföra men om man säger att vi är för få läkare har man givit upp redan på förhand. Både Estland och Norge har gjort liknande omställningar med liknande förutsättningar och där har det gått för att man verkligen ville och satsade.

De som är ”unga och friska” blir tyvärr också sjuka och då är det rimligt att vi har ett system som är dimensionerat för att ta hand om dem också, inte bara om dem som redan är listade på en läkare.

”Unga och friska” patienter med nydebuterade, ospecifika symtom är ofta de allra svåraste att diagnosticera och hjälpa och att dessa då ska träffa ständigt nya läkare utan att någon tar ansvar för helheten är direkt farligt.

Och de som har någon som helst vårderfarenhet och på allvar hävdar att digitalisering och informationskontinuitet inom överskådlig framtid kommer att ersätta den personliga relationen och kontinuiteten, dem är jag orolig för på flera olika plan.

Det finns lite olika visioner om hur den här omställningen ska göras.

På ena sidan har vi vårdappbolagen som lovar att frälsa vården med digitalisering, AI och fraser som ”the sky is the limit”.

I ryggen har de rapporter författade av bolagen själva och av konsultbolag som berättar vilka enorma summor vi kommer att spara med deras arbetssätt.

På andra sidan har vi mig och många av mina kolleger som inte lovar någon omedelbar frälsning utan vill att digitaliseringen ska användas som ett medel och inte ett mål i sig.

Vi vet att kontinuiteten, det avgränsade uppdraget och patient-läkarrelationen är det mest effektiva.

Att som politiker låta vårdappcirkusen rulla på kräver inga obekväma beslut som upprör storstädernas medelklass. Att däremot driva igenom att fastläkarsystem kommer kräva riktigt bra och modiga politiker precis som att fastläkarsystemet kräver riktigt bra allmänläkare.

Så vilken vision tror vi på? Vad säger vetenskapen och vad har de sjukaste störst nytta av?

Oavsett vad man väljer så väljer man bort något annat och det yttersta ansvaret ligger hos politikerna. Om man inte väljer att satsa på fast läkare för hela Sveriges befolkning så vill jag veta dels vem som kommer att vilja arbeta som allmänläkare framöver, dels vem som ska ta ansvar för alla olistade individer när de verkligen behöver riktig vård?

Och det får vara slut på fina floskler om nära vård. Svensk primärvård är sakta men säkert på väg utför.


Magnus Isacson, ordförande Svensk förening för allmänmedicin


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.