Samhället spär på bilden av ”horan”

Ulrika Rogland: Kvinnan ses som vittne, inte som brottsoffer

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2020-05-20

Det är inte bara ordet horas användning och negativa klang som visar hur vi ser på kvinnor som säljer sex eller säljs. Lagarnas tillämpning visar att samhället har samma syn. Att köpa sex är som nämnts olagligt men den som sålts anses inte vara brottsoffer, skriver  Ulrika Rogland, advokat

DEBATT. Häromdagen blev Paolo Roberto gripen på bar gärning när han hade köpt sex. Detta har startat en debatt dels om män som köper sex och dels om kvinnor som säljer sig eller säljs.

I Sverige är det olagligt att köpa sex, trots det har var tionde svensk man köpt sex. Att det är så vanligt menar jag beror på den kvinnosyn som tyvärr fortfarande är väldigt vanlig, att kvinnor är mindre värda än män. Något som styrker detta är att var fjärde kvinna någon gång under sin livstid utsatts för brott i nära relation, enligt Brottsförebyggande rådet.

Det värsta skällsord man kan kalla en kvinna är hora. Jag har länge funderat över varför vi använder ordet hora som ett skällsord. Att sälja sex är inte ett brott och om det var som många påstår – vilket jag bestämt menar är helt felaktigt – att kvinnor väljer att sälja sex, varför är det då ett skällsord?

När jag tittade lite närmare på ordet hora, kommer det enligt språkforskaren Fredrik Lindström från att bedriva hor vilket betydde att man hade sex utanför äktenskapet, det vill säga att ha en sexualitet som inte var kontrollerad av kyrkan.

I dag används ordet hora mer i förolämpande syfte om en kvinna som själv bestämmer över sin sexualitet, vilket såklart inte borde vara något negativt men även här visar sig den dåliga kvinnosynen. En man som har sex med många ses inte alls på samma sätt.

Det är inte bara ordet horas användning och negativa klang som visar hur vi ser på kvinnor som säljer sex eller säljs. Lagarnas tillämpning visar att samhället har samma syn. Att köpa sex är som nämnts olagligt men den som sålts anses inte vara brottsoffer, eftersom detta brott anses vara ett brott mot staten.

Kvinnan som sålts anses i stället vara ett vittne. Ja det är faktiskt så – hon anses vara ett vittne fast det är henne som mannen utnyttjat. Det innebär att hon inte har rätt till skadestånd.

Men är det inte så att kvinnan själv valt att sälja sex, att det är två jämställda vuxna parter som kommit överens om att mannen ska köpa en sexuell tjänst av kvinnan?

Nja, knappast. De allra flesta kvinnor som säljs har utsatts av sexuella övergrepp, många använder droger för att klara av att säljas, många har en kopplare som tar den största delen av de pengar de får och många är utsatta för människohandel

Sexköpslagen bygger på att det finns samtycke. Men nu när vi har en våldtäktslag som bygger på samtycke och där det särskilt anges att om kvinnan är i en särskilt utsatt situation så spelar det ingen roll om det finns samtycke, hur ofta är det då sexköpslagen vi ska använda och inte lagen om våldtäkt?

Inte ofta alls, skulle jag vilja säga. Det krävs nämligen inte längre att mannen har uppsåt utan grov oaktsamhet är tillräckligt.

I mål om koppleri anses kvinnan vara brottsoffer även om även detta anses vara ett brott mot staten. Men hon har inte alltid rätt till skadestånd.

I ett mål mot en man som under drygt 4 år, vid ett stort antal tillfällen och på olika sätt, främjat att hans sambo hade tillfälliga sexuella förbindelser i deras gemensamma bostad, ansåg hovrätten att hon inte hade rätt till skadestånd.

Kvinnans läkare vittnade om att hon på grund av olika sjukdomar hade smärtor så gott som hela tiden, särskilt vid samlag. Detta var något hennes sambo kände till.

Trots detta skrev hovrätten:

”För att koppleri ska grunda rätt till kränkningsersättning förutsätts att gärningsmannen utsatt den som koppleribrottet avser för en allvarlig integritetskränkning, t. ex. genom att han eller hon på ett kränkande eller skändligt sätt utnyttjat att denne haft tillfälliga sexuella förbindelser mot ersättning. Motsatsen ligger närmast till hands då gärningen utgör ett främjande av detta levnadssätt.

Det koppleribrott som X gjort sig skyldig till har inte innefattat några sådana moment som medför att det utgjort en allvarlig kränkning av målsägandens integritet för att grunda skadeståndsskyldighet”

Det lidande kvinnan fått utstå är obeskrivligt. Det är tydligt, om än obegripligt, att både förarbeten och hovrätten utgår ifrån att kvinnor som säljer sig gör detta av fri vilja utan påtryckningar.

Av mejl och sms-konversation mellan mannen och kvinnan framgick att kvinnan ofta klagade över smärtor och att mannen då sa till henne att ha sex på annat sätt med kunden. Inte någon gång sa han till henne att avboka, tvärtom var det viktigt att hon fick in pengar.

Men så avslutningsvis till den stora frågan – hur ska vi stoppa att män fortsätter köpa sex? Svaret är enkelt. Synen på kvinnor måste ändras.


Ulrika Rogland, advokat

Läs hela debatten här