Inför Palmebeskedet: Det får inte bli fel igen
Debattörerna: Det handlar om synen på Sverige som rättsstat
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2020-06-09
DEBATT. Det är ingen överdrift att påstå att världens blickar kommer att vara riktade mot Sverige i morgon, onsdag, då chefsåklagare Krister Petersson tillkännager vem eller vilka han anser låg bakom mordet på statsminister Olof Palme den 28 februari 1986. Det brutala dådet väcker fortfarande stort internationellt intresse eftersom mordoffret var känt världen över som en betydande aktör i storpolitiken.
Att Sveriges polis och åklagare i alla år misslyckats med att identifiera vem eller vilka som låg bakom attentatet, minskar inte förväntningarna när utredningsgruppen nu har förklarat sig ha nått fram till lösningen.
Om en namngiven person nu av åklagare pekas ut som Olof Palmes mördare blir det första gången på 31 år som det sker. Senast, 1989, väcktes åtal mot Christer Pettersson, och han befanns skyldig av Stockholms tingsrätt och dömdes till livstids fängelse. Bevisen mot honom ansågs av domstolen, liksom av åklagaren, som övertygande och hans skuld bortom rimligt tvivel. Men han frikändes senare samma år i Svea hovrätt, som inte tyckte bevisningen höll måttet.
Det ska vi alla vara tacksamma för, vi hade nämligen annars fått se ett justitiemord begås.
Det vilar nu ett tungt ansvar på Krister Peterssons axlar. Det svenska rättsväsendet skulle förlora stort i internationellt anseende om den utlovade lösningen på mordet skulle visa sig vara en halvmesyr eller brista i trovärdighet. Det handlar således om synen på Sverige som rättsstat.
Om Krister Petersson väljer att peka ut en namngiven person som är vid liv måste han givetvis väcka åtal och få sin lösning prövad i laga ordning. Men skulle han å andra sidan, vilket det har spekulerats om, välja att peka ut en avliden person som gärningsman har vi en helt annan situation. Åtal kan då inte väckas, och någon prövning av den framlagda bevisningen i domstol, som i fallet Christer Pettersson, kommer inte att ske. Det kommer då an på andra krafter att nagelfara de argument och fakta som Petersson stödjer sin slutsats på.
Här har vi journalister, men även andra intresserade som satt sig grundligt in i fallet, en given uppgift. Vi blir en viktig prövande instans och det blir vår sak att se till att vi inte heller den här gången behöver uppleva ett justitiemord, om än postumt. Det handlar alltså inte om kverulans från personer "som aldrig blir nöjda", utan om ett viktigt och nödvändigt korrektiv i en situation där rättssystemet inte tillhandahåller något sådant.
Vi båda undertecknare hör till de mest pålästa journalisterna i denna sak, och vi är beredda att ta ett ansvar i det här hänseendet och delta i ett sådant granskande arbete. Vi hoppas att den lösning Krister Petersson presenterar är trovärdig och grundad på övertygande bevisning, men oavsett detta måste den utsättas för noggrann kontroll. Även bevisningen mot Christer Pettersson beskrevs på sin tid som övertygande och trovärdig men pekade ändå fel.
För att en utomstående granskning av den presenterade lösningen ska bli möjlig måste det bakomliggande bevismaterialet redovisas öppet. Till dags dato har sekretessen vilat tung över Palmeutredarnas material, och i stort sett omöjliggjort insyn, men när åklagarens beslut är fattat och utpekandet gjort måste lamporna tändas och allt som ingår som underlag till beslutet läggas fram på bordet.
Om polis och åklagare är övertygade om hållfastheten i sitt utpekande av Olof Palmes mördare kan de knappast ha något att invända mot detta.
Lars Borgnäs, journalist och författare
Gunnar Wall, journalist och författare
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.